International Marxist Tendencys Världskongress 2008

I slutet på juli samlades International Marxist Tendency i Barcelona för sin världskongress. Det är svårt att beskriva den stämning som rådde under kongressen. Det här var inte något vanligt möte för vänsteraktivister som söker efter svar. Alla de 350 delegaterna och besökarna kunde känna att efter år av förberedelser, efter årtionden av att ha försvarat marxismens idéer från attacker från borgare, reformister, revisionister och sekterister, börjar idéerna bekräftas av verkligheten. Alla IMT:s tidigare möten kändes som en förberedelse för den här världskongressen, en kongress som har lagt grunden för att marxismen ska gå framåt internationellt.

 Revolutionärer från 27 länder deltog. Som vi kunde se har de största framgångarna skett på den amerikanska kontinenten. Om vi ser tillbaka på 1992, när Internationalen återbildades, var gruppen i Mexiko den enda vi hade i hela Amerika, nord som syd.  Förutom den starka mexikanska sektionen, som har spelat en viktig roll i kampen mot valfusket 2006, deltog delegater, representanter och gäster från Kanada, USA, Kuba, El Salvador, Bolivia, Venezuela, Argentina, Brasilien, totalt nio länder från  Nord- och Sydamerika. Representanter från Honduras, Guatemala och Peru kunde inte delta men skickade sina hälsningar.

 Än en  gång kunde inte kamraterna från Marocko och Nigeria delta, på grund av problem med visa, men de skickade solidaritetshälsningar till kongressen. Det fanns viktiga delegationer från Iran och Pakistan. Ett försök hade gjorts att få en officiell gäst från det Indonesiska Socialistpartiet, men liksom för  Marocko och Nigeria så kunde de inte få visum,  och skickade istället sina hälsningar.

 De flesta europeiska länder var representerade, den största tillväxten har skett i Östeuropa. Unga aktivister från Polen, Ryssland, Slovakien och före detta Jugoslavien (Serbien) kämpar för att återgå till den genuina marxistiska traditionen i Östeuropa. Det här sker vid en tid när arbetarklassen i dessa länder börjat resa sig efter de nederlag de har genomlidit. Det finns en ny östeuropeisk arbetarklass som har rört sig bort från stalinismens degenerering och letar efter en väg framåt.

 Andra länder som var representerade var Grekland, Italien, Spanien, Frankrike, Storbritannien, Sverige, Danmark, Belgien, Tyskland, Österrike, Schweiz samt en officiell representant för den irländska republikanska vänstergruppen èirígí som gärna vill bygga internationella kontakter. Det här året hade inte IRSP (Irish Republican Socialist Party) möjlighet att skicka en delegation.

 Detta innebär att 16 europeiska länder var representerade på kongressen, sammanlagt var det 27 länder som deltog från olika delar av världen. Förutom de länder som redan har nämnts, hade inte heller kamraterna från Australien, Nya Zeeland, Indien och Ukraina möjlighet att delta. Pakistan, IMT största sektion, var kraftigt underrepresenterat en än gång tack vare problem med visa. Trots detta så kunde den ledande pakistanska marxisten Lal Khan hålla en rapport om krisen för den pakistanska staten och den roll som den marxistiska organisationen har i landets klasskamp. Världskongressen 2008 var det största och mest representativa möte som IMT har haft sedan organisationen bildades.

 Den första punkten på dagordningen var världsperspektiven,  där Alan Woods inledde. Vi kommer att publicera en separat rapport om den diskussionen senare men vad som var tydligt från diskussionen är att från Venezuela till Pakistan,  från Mexiko och Brasilien till Italien och Spanien, börjar marxister spela en roll i den politiska utvecklingen. Kongressen diskuterade situationen i dessa och andra länder i detalj, men diskussionerna fick en extra vikt på grund av att de som deltog inte deltar som kommentatorer utan deltar i fronten för klasskampen. Vad som kom fram i diskussionen är att i varje land står man inför liknande situationer, samma attacker på arbetarklassen, men också en växande radikalisering av arbetar- och ungdomsrörelsen. Det handlar inte längre om en rörelse i en eller två länder utan om att en utveckling i hela världen.

 Idéerna och betydelsen av besluten från kongressen stärktes av att det fanns en förståelse för att de kommer att testas i arbetarrörelsen, och att i sista hand  kommer dessa idéerna att betyda skillnaden mellan förlust och seger.

 Bland de många bra inlägg som hölls i diskussionen om världsperspektiv var ett från Pepe från Bolivia. Han beskrev hur nära den bolivianska arbetarklassen var att ta makten, "Det bolivianska proletariatet sänder en hälsning till världen: om du har möjligheten och inte tar den, kommer du att ångra det resten av livet”. Kongressen blev entusiastisk över utvecklingen i Bolivia och de aktiviteter som El Militante bedriver i landet. Pepe avslutade med att peka på banderollen bakom podiet som föreställe en bild på en boliviansk gruvarbetare, "Snart kommer vi ha gruvarbetare som han som varje dag riskerar att dö på vår kongress. De kommer att ropa "JALLALLA! [ha-ya-ya, länge leve], JALLALLA ett socialistiskt Amerika! JALLALLA revolution! JALLALLA IMT!” Svaret blev livliga applåder från de församlade. .

 Alan Woods avbröt diskussionen vid ett tillfälle för att meddela att en speciell gäst skulle anlända. Under Alan Woods talarturné i Venezuela för att introducera hans senaste bok ”Reformism or Revolution” deltog han på ett väldigt lyckat möte i Chavez hemmadelstat Barinas. En av dem som hjälpte till med att organisera mötet var en medlem av nationalförsamlingen från området,  även om han föredrar att presenteras som kamrat Geovanni Peña. Kamrat Peña framförde en hälsning till kongressen och hade ett kortare inlägg där han förklara behovet av att "fördjupa vår användning av marxismen" och betona att folket i Venezuela har röstat för socialism. Kamrat Peña närvaro i kombination med den största delegationen någonsin av kamrater från Venezuela (inklusive arbetare från ockuperade fabriker, unga kamrater som är aktiva med att bilda PSUV:s ungdomsförbund, och  medlemmar från PSUV:s lokala ledning) visar på det växande inflytandet för CMR i detta världsrevolutionens nyckelland.

 De följande dagarna ägnades åt att fördjupa sig i situationen i olika länder: Pakistan, Venezuela, Italien, Spanien och Brasilien. Den ledande pakistanske marxisten Lal Khan inledde om de viktiga händelser som sker i landet. Det följdes av en diskussion om den venezuelanska sektionen och antagandet av en resolution till stöd för nationaliseringen av Banco de Venezuela. Det genomfördes gruppdiskussioner om Italien, Spanien och Brasilien. De italienska marxisterna kom till kongressen efter en krävande period där de under två månader har besökt 1500 partiföreringar inför PRC:s (Italienska kommunistpartiet) kongress. De är fortfarande en liten grupp men de spelade en roll för att besegra högern ledd av Bertionotti och Vendola. De fick stöd i många nya områden och framförallt bland arbetare i partiet.

 Under kongressen antogs flera uttalanden. Ett av dem var till stöd för de fem kubanska hjältar som sitter fängslade i USA, och ett var ett stöd för kampen mot oligarkin i folkomröstningen i Bolivia. Under en kväll hölls en gruppdiskussion om Iran. Det hölls en organisatorisk rapport för att beskriva IMT:s utveckling i världen och en viktig diskussion om organisationens ekonomi. Vi kommer att genomföra en sammanfattning av rapporten senare, men bilden var tydlig. IMT går kraftigt framåt över hela världen. Såväl  i antalet kamrater i de olika sektionerna,  som i det ökade inflytande i arbetarrörelsen i flera viktiga länder,  och i hur olika grupper söker sig till organisationen.

 

Den brasilianska gruppen Esquerda Marxistas anslutning till IMT

Talet från Serge Goulart från den brasilianska gruppen Esquerda Marxista var en av höjdpunkterna under kongressen. De brasilianska kamraterna spelar en ledande roll i rörelsen för ockuperade fabriker och det i en situation där fler arbetare säger att om deras chefer skulle lägga ner deras fabrik skulle de ockupera den. Han förklarade hur Lula försöker strypa den latinamerikanska revolutionen. Lulas inställning är att världskrisen inte kommer att nå Brasilien vilket motsvarar att säga att kapitalismen kan byggas i ett land. Serge fortsatte genom att säga att i den här perioden av en internationell finanskris och efter stalinismens kollaps,  så är han imponerad av IMT:s framgångar i Pakistan och i övriga världen. "Vi vet att vi har hittat rätt folk här i IMT!"

 Känslan var tydligt ömsesidig från de kamrater som var närvarande. Senare under veckan bekräftades att Esquerda Marxista är IMT:s sektion i Brasilien och de kommer att ha en viktig roll i Internationalen. Den brasilianska sektionen har viktiga kadrer som är aktiva i rörelsen för ockuperade fabriker, Svartas socialistiska rörelse (Movimiento Negro Socialista) och i ungdomsrörelsen. På ett sätt påminner det om när Trotskij återvände till bolsjevikerna 1917. Raskolnikov beskrev hur "från hans första tal kände vi alla gamla leninister att han [Trotskij] var med oss”. Under kongressen  var det många erfarna aktivister i IMT som kände samma sak inför Esquerda Marxista.

 Omröstningen om Esquerda Marxistas anslutning var enhällig och när resultatet meddelades med "nu har vi en brasiliansk sektion" gick den brasilianska delegationen upp på podiet medan alla ombud och besökare ställde sig upp för att applådera. Det är svårt att beskriva stämningen men känslorna svämmade över när kamraterna i presidiet omfamnade de brasilianska kamraterna och höjda sina nävar. Serge Goulart och de andra brasilianska kamraterna ropade "Länge leve socialismen och revolutionen! Länge leve det internationella proletariatet! Venceremos!" De brasilianska kamraterna hade gjort en stor ekonomisk uppoffring för att kunna skicka åtta kamrater till kongressen. Som de förklarade, det faktum att Esquerda Marxista går samman med IMT är av extremt stor betydelse för dem,  och alla kamrater i Brasilien såg fram mot att höra rapporten om den officiella sammanslagningen av dessa två organisationer.

 Anslutningen från Esquerda Marxista stärker IMT enormt i Latinamerika. Det är inte bara det att dessa kamrater leder rörelsen för ockuperade fabriker i Brasilien, de har som nämnts också tagit initiativet till ”De svartas socialistiska rörelse”, de har medlemmar som är ledare i fackföreningsrörelsen, de driver en revolutionär ungdomsgrupp och de spelar en viktig i roll i PT (Brasilianska arbetarpartiet). Faktum är att de har medlemmar som var med och bildade PT. De har varit aktiva i många år och har viktiga kontakter bland revolutionära aktivister i bland annat flera latinamerikanska länder som Bolivia, Uruguay, Paraguay. De hade också en grupp sympatisörer i Venezuela,  som redan har gått samman med CMR, IMT:s venezuelanska sektion. Genom deras arbete i ”De svartas socialistiska rörelse” har de viktiga kontakter från flera afrikanska länder. Esquerda Marxista kommer att spela en viktig roll för att bygga och utveckla IMT i Latinamerika och i övriga världen.

 

IMT:s tillväxt

 Höjdpunkten under den andra delen av kongressen var diskussionen om tillväxten för IMT runt omkring i världen,  och det faktum att fyra nya sektioner hade ansökt om att bli medlemmar i Internationalen. Brasilien var den första. Nästa sektion som skulle väljas in var Schweiz. Ombuden uppmanades att vara uppmärksamma på de unga arbetare och studenter från den nya schweiziska sektionen,  eftersom de kan överraska oss med sin tillväxt, sin aktivitet och kampvilja.

 En annan mycket viktig grupp hade bestämt sig för att ansöka om att bli en fullvärdig sektion i IMT. Iranian Revolutionary Socialist League som har kamrater som arbetar både i exil och i den islamiska republiken godkändes med stor entusiasm, och med en förståelse för att kamraterna står inför stora uppgifter i ett läge där man kan se sprickorna i regimen. Internationalen beslutade att ge kamraterna allt det stöd de behöver för att försvara den iranska arbetarklassen mot förtryck och för att sprida marxismens idéer i Iran.

 Den sista gruppen som hade ansökt om anslutning var BPJ (Folkliga ungdomsgruppen) från El Salvador. Dessa kamrater är medlemmar i FMLN och kämpar mot statens attacker, vilket inkluderar arresteringar och till och med försvinnanden. Det är ett exempel på kraften hos de marxistiska idéerna att reaktionen erkänner att IMT:s sektioner utgör ett hot mot dess styr - och att de agerar därefter. Samtidigt kan vi se hur de mest politiskt medvetna delarna av arbetarrörelsen attraheras av IMT som en international som samlar de genuina revolutionärerna med erfarenheter från kampen.

 Ombuden förvarnades att det här inte är slutet på tillväxten för IMT. Under de kommande månaderna och åren  räknar vi med att flera olika grupper kommer att ansöka om att ansluta sig till Internationalen. I toppen av listan finns Polen, Marocko och Bolivia som redan existerar som grupper, men som inte är officiella sektioner. De håller alla på att förbereda kongresser under den kommande perioden där de kommer att formalisera sina politiska ståndpunkter och ansöka om anslutning. Men det finns många flera grupper i en mängd olika länder som följer IMT och som vill ansluta sig.

 

En rekordinsamling

En uppmaning hölls under kongressen för ekonomiskt stöd för att kunna genomföra de resor om är nödvändiga för att bygga Internationalen i alla de länder som har revolutionärer som är intresserade av IMT:s idéer. Många kamrater meddelade att de faktiskt såg fram mot insamlingen. Fred Weston höll i insamlingen,  som också är en väldigt viktig del av kongressen även om den hölls på ett skämtsamt sätt. I linje med den generella utvecklingen för IMT fick insamlingen ett rekordresultat, strax över 38.400 Euros samlades in. De brasilianska kamraterna påpekade att den framgångsrika insamlingen visar på en verkligt genuin entusiasm från alla kamrater till Internationalen.

Efter sex långa dagar av diskussion skulle kongressen avslutas. Alan Woods talade ytterligare en gång inför ombuden.  "Det här var en extraordinär kongress," började Alan, "Det ger oss självförtroende, en tro på idéers makt. Vi säger till ungdomen – ni måste studera marxismens idéer. Det var en skillnad på den här kongressen - en känsla av att Internationalen går framåt. Alla andra tendenser är i en nedgång - imperialisterna, reformisterna och stalinisterna, varenda sekt. Kamrater, vägen är öppen för oss. Fyra nya sektioner har välkomnats in i Internationalen – det är stora segrar. De schweiziska kamraterna kommer att överraska oss, de är entusiastiska unga arbetare. Vi har också den fantastiska polska gruppen. Tålmodigt arbete under år och årtionden börjar betala sig. Vi står på jättars axlar, Marx, Engels, Lenin, Trotskij, Rosa Luxemburg, James Connolly och kamrat Ted Grant som inte längre är med oss. Men det är hans idéer och metoder som är närvarande i allt vi gör."

Alan avslutade med den döende Leon Trotskijs sista ord, "Jag är fullt övertygade om den Fjärde Internationalens seger. Gå framåt!" Hela kongressen ställde sig upp för att sjunga Internationalen i många olika språk, följt av spontant utbristande i den italienska arbetarsången Bandiera Rossa. Alla kamrater som deltog på kongressen återvände till sina länder med en idé, att bygga upp den marxistiska organisationen och se till att arbetarrörelsen har de idéer, metoder och taktiker som behövs för att bygga massrevolutionära partier i alla länder och förbereda vägen för att göra slut på det ruttna kapitalistiska systemet en gång för alla och för att påbörja en ny epok i mänsklighetens historia.

 

(Översättning från In Defence of Marxism)