Har ekonomerna rätt?

Skapar löneökningar inflation och arbetslöshet?

Äntligen tar Kommunal strid för högre löner. Och alla - utom deras motpart Kommunförbundet förstås - verkar stödja deras krav. Det är så uppenbart att vårdbiträdena, dagisfröknarna och mattanterna gör ett unikt viktigt jobb till en lön som är skamligt låg.

Men samtidigt hörs oroliga röster: "Staten kan inte bidra med mera pengar till kommunerna. Kommunerna har inte råd… Andra grupper får inte följa Kommunals exempel… Om de får ut för mycket kan det bli inflation, arbetslöshet och gud vet vad!" I praktiken säger man att de som slavar för struntsummor förtjänar mera, men de borde inte kräva en lön som faktiskt går att leva på.

Ligger det någonting bakom allt detta muttrande?

Hur mycket kostar det att höja de kommunalanställdas löner?

Ekonomen Sten Ljunggren har räknat ut att det skulle kosta ungefär 25 miljarder kronor att ge alla 800 000 anställda inom kommun och landsting en löneökning på 2000:- i månaden. Detta skulle ge alla ett rejält lyft, samtidigt som man minskar gapet mellan de låg- och de högavlönade. Men i själva verket är kostnaden betydligt lägre eftersom även de som är anställda inom den offentliga sektorn måste betala skatt (både kommunalskatt och moms på de varor de köper för sin löneökning) och deras arbetsgivare måste betala arbetsgivaravgifter. Nettokostnaden för stat och kommun blir inte mer än 10 miljarder kronor per år enligt Ljunggren! Man kan jämföra denna summa med statens inkomster. År 2001 fick staten in 755 miljarder kronor. För att ge alla en hygglig lön måste statens inkomster öka med hela 1,32 procent! Man kan också jämföra med Percy Barneviks pension. Var det inte i början nästan 1 miljard kronor han skulle få? Eller så kan man jämföra med börsen efter tre års nedgång. Torsdagen den 25 april hade Stockholmsbörsen ett värde på totalt 1849 miljarder kronor.

Var ska pengarnas tas från?

Man skulle kunna låna pengarna. Trots att propagandan hela tiden antyder att den svenska staten har enorma skulder, eftersom "vi" har levt över våra tillgångar, är det faktiskt så att den svenska statsskulden är lägre en statsskulden i de flesta andra länder. Om den svenska statsskulden skulle vara 1000 miljarder större än den är idag, vilket skulle finansiera löneökningar i många år framöver, skulle vi fortfarande inte komma upp till den genomsnittliga statskulden i EU (som procent av BNP). Men, vem vill betala ut ännu mera pengar till banker som på inget sätt har gjort sig förtjänt av sina inkomster? Det finns flera mycket bättre sätt att få in pengar. Till exempel kan man höja skatten för de rika. Enligt FN (UNDP Report 1999) ligger Storbritannien, USA och Sverige i en klass för sig när det gäller ökade klassklyftor sedan början av 80-talet. De rika har lagrat fett. Alternativt kan alla som har dåligt betalt i den privata sektorn ta strid för högre löner, vilket skulle ha den trevliga bieffekten av att skatteintäkterna ökade.

Löneökning = inflation?

Men om alla lågavlönade i den privata sektorn får högre lön, då får vi väl inflation?

Detta är ett så vanligt argument att de som hävdar detta sällan bryr sig om att faktisk förklara varför det kan tänkas vara så. Det tas helt enkelt för givit. Men några bevis presenteras sällan. De som försöker argumentera för detta hävdar att inflation (prisökningar) beror på att det finns ett begränsat "löneutrymme", och går man över det utrymmet resulterar det i stigande priser. De, till exempel LO-ekonomerna, säger att om produktiviteten ökar med 2 procent och inflationen ligger på 1.5 procent så kan löntagarna kräva 3.5 procent i löneökningar. Det låter vettigt eftersom man kan ju inte kräva mera än det faktiskt finns. Men de råkar glömma bort ett antal saker.

För det första glömmer de bort att det finns någonting som heter vinster. Ett företags utgifter är inte bara uppdelade på löner, investeringar och råmaterial. Utöver detta finns det en vinst. Om arbetarna kräver 6 procent i ökade löner kan de extra 2 procenten rimligtvis tas från vinsten. Ekonomernas svar på det resonemanget är att företagsägarna förstås vill ha kvar sin vinst - och därför höjer de hellre priset.

Kan företag höja priserna när de har lust?

Man undrar förstås varför ägarna till Volvo väntar med att höja priserna på bilarna tills dess att deras arbetare får högre löner. Kan de inte lika gärna säga att de höjer priserna idag för att det är en solig dag? Om nu marknaden tillåter dem att sälja lika många bilar till ett högre pris. Eller så tröstar de sig en regnig dag genom att höja priserna då istället. Men så går det förstås inte till. De tar ut så höga priser de kan. Bara de kan sälja alla bilar som de kan producera med de investeringar som de har gjort. De försöker maximera sin vinst hela tiden. För att göra detta väntar de varken på soliga eller regniga dagar eller på att arbetarna ska kräva högre löner. När arbetarna kräver en större kompensation för det slit de lägger ned på att bygga Volvobilar så tvingas de sänka sin vinst. Det är där skon klämmer. Men är det inte annorlunda om alla arbetare samtidigt kräver högre löner?

Om den allmänna efterfrågan stiger ökar inte priserna då?

Volvoarbetarna är bara en liten del av Volvos kunder. Om de plötsligt får mycket mera pengar i fickan ökar inte efterfrågan på Volvobilar speciellt mycket. Om däremot alla Sveriges arbetare går ut i strejk och vinner en större del av vinsten till sina egna löner, då kan det bli rätt många som vill byta upp sig till en ny bil. Kommer inte priserna på Volvobilar att stiga i detta fall? Inte speciellt mycket i dagens globaliserade värld. Men låt oss för ett ögonblick anta att det blir ett märkbart ökat tryck i efterfrågan. Volvo är trots allt den populäraste bilen bland svenska arbetare. Det är inte så många som vill köra en Fiat istället. Ja, då kommer faktiskt priserna att stiga eftersom mängden Volvobilar inte kan öka lika snabbt som lönerna.

Men priset kommer inte att öka på alla Volvobilar. V70 kommer säkerligen att vara mer eftertraktad. De flesta vill köra en pålitlig kombi, men vad händer med lyxvagnarna S80 och XC90? De kommer att sjunka i pris! Direktörerna, som tidigare haft en nätt liten inkomstkälla från aktieutdelningar, får hålla till godo med bilar som har några år på nacken, företagen har ju lägre vinster att fördela till dem. Efter en tid skiftar Volvo investeringarna från lyxbilarna till kombibilarna. Till slut kommer flera Svenssonlådor att produceras till samma pris som innan löneökningarna och färre vrålåk som då åter kommer att stiga i pris. Det som har skett är en överföring av resurser från kapitalet till arbetarklassen och ingenting annat.

Låt oss en stund glömma allt teoretiserande hit och dit om förhållandet högre löner och inflation, och titta på vad som verkligen har hänt. I Sverige har vi haft en lång period av reallönesänkningar sedan mitten av sjuttiotalet. Först under andra hälften av nittiotalet började reallönerna öka rejält. Men då var inflationen lägre en någon annan gång under de senaste 25 åren! Ekonomerna kan inte helt förtränga dessa fakta, så istället hävdar de att löneökningarna i det här fallet inte ledde till inflation, för att de istället ledde till högre arbetslöshet. Argumenten mot lönehöjningar ändras således hela tiden beroende på att verkligheten tränger sig på. Det enda konstanta är att lönehöjningar är alltid fel. Det är konstigt att Sverige har klarat av att höja lönerna otroligt mycket sedan 1800-talet.

Leder högre löner för kommunalt anställda till högre arbetslöshet?

Här är ekonomernas resonemang enkelt. Kommunerna har bara en viss mängd pengar och betalar de högre löner måste de skära på annat. Eftersom den allra största delen av kommunernas kostnader är löner måste de avskeda folk om de höjer lönerna. Detta stämmer. Om inte skatterna höjs. Att höja kommunalskatten är det mest orättvisa sättet att göra det på eftersom de rika och de fattiga betalar lika stor andel. Snarare är det så att de rika till och med betalar en mindre andel eftersom de i normala fall lever i kommuner med färre sociala problem och därför har lägre kommunalskatt.

Göran Person måste istället se till att de rikas skatt höjs. Den striden verkar han i dagsläget inte vara beredd att ta. Kommunals ledning borde därför tala klarspråk och kräva det av regeringen.

Kommer vi att förlora jobb till utlandet om vi höjer lönerna?

Den offentliga sektorn kan inte flytta utomlands. Det kan däremot privata företag. Än så länge är dock Sverige ett låglöneland med europeiska mått mätt. Under de senaste åren har vi istället sett en inflyttning av utländskt kapital till Sverige. Det har varit billigt för dem att köpa upp svenska företag. Andelen utländskt ägande av svenska företag har under de senaste åren varit större än någonsin. Men även om lönerna skulle öka till, eller över, det europeiska genomsnittet så innebär det inte nödvändigtvis att företagen flyttar. Det existerar ju faktiskt höglöneländer som Tyskland. Under flera decennier har de tyska arbetarna haft högre löner och kortare arbetstider än de svenska. Mellan 1982 och 2001 växte timpriset för varje arbetare i den tyska tillverkningsindustrin med 39 procent. I Nederländerna med 23 procent och i USA med 3 procent. Samtidigt ökade antalet antalet arbetade timmar i de båda länderna med 24% respoektive 37 procent, medan den sjönk med 3 procent i Tyskland! (DN 27/4-2003) Trots detta så är arbetslösheten inte högre i Tyskland (om man inte räknar Östtyskand, som av välkända skäl har haft en mycket dålig utveckling under 90-talet). Högre löner har tvingat de tyska kapitalisterna att investera i produktion i betydligt högre grad än alla andra länder förutom Japan. Tyskland har en betydlig större andel kapitalintensiva industriarbeten än något annat utvecklat land förutom Japan. I Tyskland och Japan arbetar ungefär 40 procent inom tillverkningsindustrin, medan i alla andra utvecklade länder ligger nivån på mellan 25 och 30 procent. Det låter inte som ett underbetyg. Idag stagnerar ekonomin i Tyskland. Men det har inte att göra med lönenivån, utan med den allmänna nedgången för världsekonomin. Tyskland har i dagsläget blivit något sämra drabbat eftersom man bär kostnaderna för enandet av Tyskland. Dessutom har man varit berädd att betala ett högt pris för genomförandet av europeisk valuta-union. D-marken bytes mot euron till en för hög kurs, för att underlätta för svagare valutor att ansluta sig. Det förändrar inte faktum att den tyska tillverkningsindustrin är en av världens främsta.

Kommer Riksbanken att strama åt ekonomin om vi höjer lönerna?

Om Riksbanken höjer räntorna som en reaktion på högre löner kan det få en åtstramande effekt på ekonomin och leda till att vissa företag går omkull. Men för det första måste man fråga sig: Vad är Riksbanken för något? Är det en naturkatastrof som inte går att kontrollera? Något som bara drabbar oss oberoende av vad vi väljer för regering? Ungefär den rollen har man försökt ge Riksbanken genom att göra den "oberoende". Fast på samma sätt som regering och riksdag har bestämt att kapa banden till Riksbanken så kan de bestämma att knyta ihop dem igen. Göran Persson kan mycket väl agera i den frågan.

Sannolikheten att den skulle höja räntorna är dock liten även idag. Riksbankens uppgift är att bekämpa inflationen. Det är därför de höjer räntan. Det har fungerat på 90-talet. Vi har haft mycket höga realräntor (även om de nominella räntorna har varit låga) och låg inflation. På sjuttiotalet hade vi mycket låga realräntor och hög inflation. Så nog kan Riksbanken i viss utsträckning kontrollera inflationen genom att höja och sänka räntorna. Vilket också kan ha en effekt på antalet anställda. Men eftersom löneökningar varken för offentlig- eller privatanställda leder till inflation, har Riksbanken ingen anledning att använda räntevapnet när lönerna går upp.

I verkligheten

Låt oss åter gå bortom teorierna och se till vad som faktiskt har hänt. Förhållandet mellan arbetslöshet och löneökningar brukar uttryckas grafisk i en så kallad Phillipskurva. Den visar - i textböckerna - att när lönerna ökar så ökar också arbetslösheten. Hur förhållandet ser ut i verkligheten kan ni se i diagrammen på föregående uppslag. Förhållandet mellan löner och arbetslöshet ter sig närmast vara slumpartat.

De kämpande kommunalarbetarna behöver inte oro sig . Om de får högre löner kommer de inte framkalla inflation, inte arbetslöshet och ingen naturkatastrof. Det kan bara bli bättre för dem, för de privatanställda och för alla som brukar den offentliga sektorn.

Jonathan Clyne

Frän Socialisten nr 63, maj 2003