Indonesien:

Hela landet en krutdurk

Revolten spred sig snabbt över Indonesien. Lördagen den 14 november rapporterades demonstrationer från 16 städer. Exempelvis i Medan på norra Sumatra samlades 10 000 studenter vid den regionala parlamentsbyggnaden och fortsatte till Polonia-flygplatsen.

Säkerhetsstyrkor stoppade de demonstrerande i en timme, men de lyckades sedan ta sig in på flygplatsen vid tvåtiden, där alla flyg stoppades. Studenterna höll tal, sjöng och bad för de dödade studenterna i Jakarta.

I Lampung på södra Sumatra satte bönderna upp ett alternativt styre i "Bonderådet". De ockuperade guvernörens lokaler i Lampung flera dagar och anmodade i ett manifest bönder på andra orter att skapa egna representativa råd från bynivå upp till nationell nivå. Också i Wonogiri på centrala Java skapade folket en egen alternativ "mot-regering".

Arbetarklassen

Det är nödvändigt att arbetarklassen skrider till handling för att situationen i Indonesien ska kunna förändras. Studenterna är en lättrörlig grupp i samhället, som ofta gått i spetsen för en omfattande kamp, men på egen hand är de dömda att misslyckas. Många studenter har insett detta, och har ägnat det senaste året åt att organisera arbetare. Många studenter i organisationen KOBAR har flyttat ut från universitetet till arbetarområdena för att leva tillsammans med dem och organisera dem, vilket vi rapporterat tidigare i Socialisten.

Studenterna fick också ett massivt stöd från lokalbefolkningen. När de demonstrerade genom Jakartas gator fick de mat, dryck och pengar från invånarna. De gav också studenterna hjälp genom att driva bort de inhyrda slagskämpar som utrustats med vässade bambukäppar för att skrämma bort demonstranterna. P.g.a. den vrede de väckte hos arbetare och stadens fattiga, tvingades man att skicka hem dem.

Suhartos synder

Studentdemonstrationerna har fortsatt under hela november, men i mindre skala. De största demonstrationerna kom den 26 november då tusentals protesterade mot Suhartos son "Tommy", som hävdade faderns oskuld och krävde att de som demonstrerade mot honom skulle lägga fram bevis på faderns skuld. "Vem är han att påstå att vi inte kan bevisa Suhartos synder? En gång tjuv, alltid tjuv." var studenternas svar.

Suhartos advokat Yakob varnade regeringen den sista helgen i november för att dra den forne diktatorn inför rätta, eftersom stora delar av de ledande i samhället skulle dras med i härvan. Det var ett indirekt erkännande av att Suharto fortfarande är en betydande maktfaktor. Den utredning som gjorts av Suhartos finansiella tillgångar har officiellt kommit fram till att han har 4,2 miljoner dollar på banken, vilket naturligtvis bara är en liten bråkdel av hans tillgångar. Suharto-familjen kontrollerar också stora delar av landets ekonomi. Yakob:s varning indikerar att regeringen kan bringas på fall om man försöker komma åt Suharto-familjens ekonomiska makt.

Hela landet präglas av en instabil och turbulent situation. Exempelvis demonstrerade 5000 människor i Porsea på norra Sumatra mot en pappersmassefabrik som avlövat skogarna, orsakat jorderosion och förgiftat vattnet i området. Militären öppnade eld med gummikulor mot demonstrationen och sårade fyra personer. I tumultet brändes fyra bilar, 15 av fabrikens lastbilar och 23 byggnader.

Öst-Timor

Också på Öst-Timor har motsättningarna ökat. 9 november utbröt en eldstrid då 50 personer från Falintil-gerillan stormade en militärpostering i Alas-distriktet. Tre soldater och en civil dödades, och tretton soldater togs som gisslan tillsammans med vapen och ammunition. Elva ur gisslan släpptes nästa dag.

Militären genomförde en hämndaktion mot byar i området och dödade ett femtital personer. De flesta invånarna i Alas och området runt omkring tvingades fly. De som stannat kvar saknade mat och vatten eftersom militären skar av vattenledningen och blockerade leveranser till byn.

Den indonesiska militära närvaron på Öst-Timor har ökat på senaste tiden, till omkring 21600 man, trots att Habibie försäkrat att antalet trupper i området har minskat.

Religiösa motsättningar

Den 22 november drabbades Jakarta av en ny tragedi då sex kristna dödades brutalt och flera kristna kyrkor brändes ned av en muslimsk folkmassa. Det började som en mindre lokal dispyt mellan kristna och muslimer om en spelhall. En av de kristna som misshandlades sade att han var en av 150 kristna "säkerhetsvakter" som körts till området kvällen innan och betalats 5 dollar var för att "reta upp massorna". När de slog sönder ett fönster på en moské beväpnade sig muslimerna i grannskapet och började förfölja "säkerhetsvakterna", vilket slutade med att sex av dem dödades.

Trots att ledarna för muslimska och kristna organisationer uppmanade till lugn följde hämndaktioner. I Kupang på västra Timor urartade en fredlig demonstration till minne av de brända kyrkorna i Jakarta till ett upplopp då sex moskéer attackerades. Dagen efter attackerades Bethelkyrkan i Banjarsi på västra Java som hämnd för förstörelsen i Kupang.

Många misstänker nu att det finns krafter i samhället som vill provocera fram motsättningar mellan religiösa och etniska grupper för att skapa kaos. Det skulle senare ge möjlighet för en ny militärdiktatur att ta över för att "skapa ordning". Det var så Suharto kom till makten efter 18 månader av kaos och massmord som kostade en halv miljon indoneser livet.

Proteströrelsen den senaste månaden visade å sin sida på att etniska och religiösa grupper kan förenas i kamp. Minneshögtiden för de dödade studenterna hölls på det katolska universitetet enligt muslimsk tradition, där muslimer och kristna sörjde sina döda kamrater hand i hand.

Arbetarrörelsens ansvar

Den internationella arbetarrörelsen har ett stort ansvar för den fortsatta utvecklingen. Den måste ge ett helhjärtat stöd till arbetarklassens kamp tillsammans med studenter, bönder och fattiga för att ta över makten. Om den kampen inte lyckas finns stor risk för onödiga blodiga motsättningar i Indonesien.

Bo Ö

Från Socialisten nr 37 dec 1998