Få anklagelser har upprepats så ofta mot marxister från högern som den att vi inte tar hänsyn till individen, en anklagelse helt utan grund.

Kapitalismen fjättrar individen

Hur fri är kapitalets individ? Hur fritt är det brasilianska gatubarnet som dör av svält? Hur befriad känner sig en undersköterska när hon blivit sparkad? Hur mycket njuter den brittiska pensionären av sin frihet efter det han frusit ihjäl då han inte kunde betala sina elräkningar?

Liberalernas frihet är helt enkelt friheten att äga ett företag och suga ut andra människor.

Vi socialister vill kasta av individen de bojor som den fjättras av under kapitalismen. Fattigdom, svält och direktörsvälde ska avskaffas och efterträdas av en genuin arbetardemokrati. Först när människans grundläggande behov såsom arbete, sjukvård och bra bostäder har tillfredsställts kan man börja utveckla sina talanger och intressen på ett djupare plan. Arbetet ska bli en källa till kreativitet och inte dagens plåga där man ska producera så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Skillnaderna mellan praktiskt och teoretiskt arbete ska raderas, alla uppgifter ska innehålla moment av både fysiskt och psykiskt arbete. På det sättet kan man upphäva den dövande monotonin vilken annars bara reducerar arbetaren till ytterligare en del av maskinen.

Med socialismen kommer också en ny mentalitet att växa fram. Dagens konkurrenssamhälle ska ersättas med en helt annan värld byggd på gemenskap, solidaritet och samarbete. Precis som en maskin behöver olika kuggar för att fungera behöver människan samarbete och solidaritet för att känna sig "hel". Jag avslutar med ett briljant sammanfattande citat av Marx och Engels om socialismens mål ur det nu mer än 150 år gamla manifestet: "I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari envars fria utveckling är förutsättningarna för allas fria utveckling".

KATA

Från Socialisten nr 45 nov 1999