Vad är imperialismen?

Mekanismen bakom "globaliseringen" förklarades redan av Marx och Lenin. De utvecklade teorin om imperialismen.

Den kapitalism som Marx beskrev vid mitten av 1800-talet karaktäriserades av fri konkurrens mellan en mängd olika kapitalister inom de olika länderna.

Men som Marx visade i bland annat Kapitalet leder kapitalismen oundvikligen till koncentration av den ekonomiska makten genom att de små företagen slukas av de stora. Ju mer produktionstekniken utvecklas, desto dyrare blir också produktionsmedlen. Det krävs helt enkelt allt större investeringar i maskiner etc. för att kunna producera på det mest effektiva sättet. Den kapitalist som inte kan producera på det mest effektiva sättet går snart under i konkurrensen.

Marx förutsåg att denna process slutligen skulle leda till att den fria konkurrensen i stort sattes ur spel genom att vissa företag fick en monopolställning.

Ur behov av allt större investeringar föddes aktiebolagen. I dessa blev det möjligt för en storkapitalist att samla in stora mängder kapital från många investerare för att sedan använda detta till investeringar. Det behöver väl knappast sägas att kapitalisten, storägaren, alltid ser till att ha den reella makten över aktiebolaget trots att det formellt har flera ägare och att den ekonomiska koncentrationen i själva verket ökade enormt med aktiebolagens utveckling - inte minskade.

Jätteföretag växte fram vilka spände över flera olika produktionsgrenar. Ju större företagen blev, desto större blev de investeringar som krävdes i produktionen. Genom detta utvecklades också bankväsendet allt snabbare. När företagens lånebehov ökade, ökade också makten hos det kapital som kontrollerade bankerna. I utbyte mot kredit och lån kunde det kräva platser i styrelser, aktieandelar eller ett visst agerande av det lånande företaget, som t.ex. att samarbeta med ett av banken kontrollerat företag.

Bankkapitalet strävade efter att samordna de företag de kontrollerade eller hade intressen i. Bankkapitalet växte ihop med det största industrikapitalet och blev finanskapital. Genom väldiga koncerner koncentrerades otroliga mängder kapital och till slut låg huvudparten av de olika nationalstaternas produktion under finanskapitalets kontroll.

Monopol

Ur en fri konkurrens mellan en mängd mindre kapitalister, utvecklades i industriländerna således enorma koncerner och storföretag vilka stod för huvuddelen av produktionen och kontrollerades av ett och samma finanskapital. Inom de utvecklade kapitalistiska länderna ersattes konkurrens av monopol.

Den fria konkurrensens kapitalism övergick kvalitativt till kapitalismens högsta stadium, det imperialistiska, någon gång runt sekelskiftet från 1800- till 1900-talet. Lenin klarlägger i sin bok "Imperialismen som kapitalismens högsta stadium" denna övergång samt vad som utmärker den imperialistiska kapitalismen.

Som vi tidigare såg utmärks imperialismen av dominansen av gigantiska storföretag, eller "monopol", vilka totalt dominerar det ekonomiska livet och står för huvuddelen av produktionen. Denna ekonomiska koncentration har fortsatt sedan Lenins tid och inte fler än 200 företag dominerar idag världshandeln. Av de 40 största ekonomierna i världen är idag 26 företag och 14 stater. De 500 största företagen kontrollerar idag ca 70% av världshandeln och ca 80% av utlandsinvesteringarna.

Finanskapital

Det andra som utmärker imperialismen är finanskapitalets herravälde. Finanskapitalet kontrollerar genom sitt ägande dessa gigantiska monopol och koncerner och lägger därmed hela länders produktion under sin makt.

De olika staterna följer lydigt finanskapitalets behov och är sammanknutna med detta genom tusen synliga och osynliga trådar.

Finanskapitalet och monopolen har på detta sätt upphävt den fria konkurrensen mellan många små kapitalister. Men konkurrensen har inte försvunnit, bara flyttats upp till en högre nivå och skärpts ytterligare.

Det tredje som utmärker imperialismen är de olika finanskapitalens och monopolens konkurrens i världsskala om profit, inflytelsesfärer, marknader, råvaror och billig arbetskraft.

Denna kamp gäller uppdelningen och nyuppdelningen av världen mellan de största finanskapitalen och den förs än med fredliga än med icke-fredliga medel. En uppdelning får ge vika för en nyuppdelning när de inbördes maktförhållandena förändras.

Förr var denna imperialistiska kamp om världens uppdelning tydlig i deras kamp om kolonierna. Konkurrensen mellan finanskapitalen ledde även till öppet krig om världsherraväldet, den var orsaken till de två världskrigen som var nära att förinta den mänskliga civilisationen.

Nationell frigörelsekamp

Kapitalismens införande i kolonierna gav dock upphov till ett nationellt medvetande hos massorna i dessa kolonier, och massornas kamp för nationell frigörelse skulle göra den direkta koloniala dominansen för kostsam för imperialisterna. Ett av de största och mest heroiska skeenden i mänsklighetens historia var den koloniala revolutionen i vilken miljontals människor kämpade för rätten till självbestämmande. De kämpade och vann sin frihet.

Tyvärr var denna frihet bara skenbar. De före detta koloniala länderna är nu liksom förut totalt dominerade av de imperialistiska staterna som genom sin ekonomiska och militära makt, genom Världsbanken och IMF och genom sitt militära och ekonomiska stöd till de politiker, militärer och regeringar som går med på att dansa efter imperialisternas pipa. Sanningen är att utarmningen av tredje världen ökat sedan avkolonialiseringen

USA är idag den dominerande ekonomiska och militära makten i världen. Efter Sovjetunionens fall är det den enda kvarvarande supermakten. Under det kalla kriget var USA oomstridd ledare för den kapitalistiska världen. Även om USA:s militära makt idag är större än någonsin så har dess ekonomiska överlägsenhet ändå försvagats sedan det kalla kriget. Sprickor börjar vidgas mellan de olika imperialistmakterna och det finns ett ökat motstånd från de andra imperialistiska länderna mot att underordna sig USA.

Motsättningar mellan blocken

Tre olika handelsblock existerar idag, vart och ett lett av en dominerande imperialistisk stat. Motsättningarna mellan dessa block är redan stora, och de blir allt större. WTO-förhandlingarna i Seattle bröt ihop på grund av dessa motsättningar. Å ena sidan har vi NAFTA som sträcker sig från Kanada i norr till Mexiko i söder och som är totalt dominerat av USA, som ju även har hela Sydamerika som sin bakgård. Å andra sidan har vi EU, som är ett försök av de olika europeiska kapitalisterna att skapa en motvikt till USA. Slutligen har vi Japan, som vill dominera i Asien.

De utvecklade imperialistiska länderna håller på att beväpna sig till tänderna. USA spenderar 804 dollar per år och innevånare på militära utgifter, Frankrike 642 dollar, Storbritannien 484 och Tyskland 355. Detta visar den sanna verkligheten bakom alla ord om fred och frihet. Imperialismen leder oundvikligen till militarism, rustning, krig och elände. Varför kapprustar då de olika imperialisterna?

Imperialistiska krig

Världskrig, det vill säga öppet krig om herraväldet mellan de olika imperialisterna, är idag (med största sannolikhet) uteslutet då atombombens existens medför att ett sådant krig skulle förstöra stora delar av jorden, inklusive många av de imperialistiska staterna. Imperialister slåss om marknader, råvaror, inflytelsesfärer och billig arbetskraft. De slåss om detta eftersom det är källor till profit. Radioaktiva, förstörda och folktomma områden kan inte ge några vinster till kapitalet.

"Imperialisterna förbereder sig för 2000-talets krig - inte krig som det första och andra världskriget utan krig för att krossa små, mindre utvecklade länder och befästa imperialismens dominans. Frankrike rustar för att ingripa i sina inflytelsesfärer i Afrika och Mellanöstern. Tyskland rustar för att förbereda sig för konflikter i Östeuropa och på Balkan och för en möjlig framtida konfrontation med Ryssland. Ryssland rustar för att försvara sina gränser och, om möjligt, vinna tillbaka sina forna territorier i öst, syd och väst. Kina beväpnar sig för att förhindra att rebelliska provinser bryter sig ur, så som tidigare skett, och för att driva en aggressiv politik i Asien, vilket lätt skulle kunna leda till krig i framtiden. Med största sannolikhet skulle USA bli indraget i ett sådant krig i Asien. Allt detta är, så klart, lysande nyheter för de stora kapitalistiska vapenföretagen som tjänar enorma vinster på sin handel." (The New World disorder, sidan 33).

Det kommer också, såsom i många fall på senare hälften av 1900-talet, att röra sig om "krig via ombud", det vill säga att de olika imperialisterna finansierar och beväpnar olika stridande fraktioner i ex-koloniala världen. I utbyte vill de sedan få ensamt tillträde till att exploatera landets naturtillgångar och befolkning. Sådana sammanstötningar sker bland annat i Afrika, mellan USA och Frankrike, och i Kaukasus mellan USA och Ryssland.

Imperialisterna beväpnar sig också för att slå ner de oundvikliga massuppror i olika delar av världen som imperialismen och en kapitalism i förfall kommer att föra med sig.

Åke A

Från Socialisten nr 54, september 2001

Litteraturtips:

Marx och Engels: Det kommunistiska manifestet

Lenin: Imperialismen som kapitalismens högsta stadium.

Trotskij: Resultat och framtidsutsikter

Grant och Woods: Marxism and the struggle against imperialism och The new world disorder.