"Vi måste ändra partiet"

Hur är läget i de lokala förhandlingarna nu efter strejken?

Jonny Sellmar (ordförande):

- Vi har bara haft de första samtalen, men vi har inte hamnat i clinch direkt. Vi försöker hitta en lösning till sommarpaketet. Det står klart och tydligt i avtalet att man ska ha en paus om ett pass är över 2 timmar. I dag finns inga sådana regler. Men lokala chefer agerar väldigt olika.

- Det blir först i sommar vi får se vad det verkligen ger. Landstinget i Stockholm går in och betalar de extra kostnader på 6-8% som pauserna innebär. (s)-politikerna i Stockholm tog det beslutet före valet, det var ett vallöfte, och de borgerliga har inte rivit upp det.

Hur kom det sig att de lovade det?

- Det beror på det fackligt-politiska samarbetet. Vi har drivit en kampanj länge. Det började redan 1991 när arbetsgivarna i Södertälje krävde pissprov. Fast om ett av bolagen, t.ex. Linjebuss, går till konkurrensverket kan uppgörelsen rivas upp. Den kan ses som konkurrenshämmande. T.o.m. kollektivavtal kan vara konkurrenshämmande.

- Strejken var inte bara en fajt för oss. Jag ser det inte som en förlust. Det här kommer t.ex. i SEKO, på posten, nu. De franska eller tyska företagen som lägger anbud har inga kollektivavtal alls. Vi har inte hängt med fackligt här. De som misshandlar personalen mest vinner avtalen.

Folke Larsson:

- På 80-talet var det över 360 pers som körde buss heltid på Hornsberg. Nu är det ca 260, vi kostar 500 miljoner mindre och kör 3-5% mer. Det är mig de spar på. De kan inte öka sin vinst på annat sätt än genom att sänka kostnaderna. I hela landet har det sparats miljarder sen upphandlingen började. Vart har pengarna tagit vägen? Svensson betalar sin skatt men får bara sämre vård och kollektivtrafik.

Jonny:

- Det pågår en åsiktsförskjutning i partiet.

Gert Jonsson:

- Du menar väl inte, Jonny, att socialdemokraterna håller på att bli socialdemokratiska igen?

Jonny:

- Jag sitter i en arbetsgrupp i arbetarekommunen (Stockholms) som jobbar med frågan om privatiseringar och offentliga sektorn. Vi pratar om kvalitet. Vad är det för mig? För de flesta i Stockholm är det att bussen kommer i tid. Då är trafikanten/skattebetalaren nöjd. Sen måste politiker, entreprenör och personal också vara nöjda. Om inte personalen vill skriva på en gemensam verksamhetsplan får politikerna komma in och medla. Jag menar att beställarna måste ta större ansvar för verksamheten.

- Men det kostar pengar!

- Partiet har sagt att "vi behöver inte lägga oss i vem som utför en verksamhet". Men vi i SL-sossarna tog ett program 1993 och skrev en motion "Bort med marknadsliberala system i offentliga sektorn". Den gick igenom i Arbetarekommunen och vidare till kongressen.

Gert:

- Var är de gamla idealen? Mina föräldrar skulle inte känna igen sig i partiet idag. Kan du säga mig när partiet började spåra ur?

Jonny:

- Det var när facket gav upp det politiska engagemanget. Kollektivanslutningen var bara att peta bort skorpan. Om vi bestämmer oss för att ta tag i det här partiet kan ingen hindra oss. Om inte vi går till mötena och tar upp frågorna på dagordningen gör ingen det. Demokratin måste omfatta alla samhällsområden. Målet är att frigöra oss från kapitalet, men det är en mognadsprocess.

- Det är en fråga om tid innan fördämningarna brister i partiet. Antingen blir vi ett trettiprocentsparti eller så ändrar vi på alltihop. Vi måste ta över både i partiet och SSU.

- Idag saknas analyser. Mona Sahlin, hon är ju som Nalle Puh: vi tar en ballong så kan vi flyga upp och hämta honung. Det är barnsligt.

Till slut, vad ser du som vinsten med strejken?

Jonny:

- Det första är att det står i avtalet nu att vi ska ha pauser. Det andra är förändringen i attityden. Folk känner stolthet. De kommer in hit och säger "Får jag ett Kommunal-märke?" Vi har väl aldrig fått så mycket positiv respons från medlemmarna. I stort sett alla gick strejkvakt. Det var 20-30 personer här samtidigt. Det är den bästa fackliga utbildning vi någonsin genomfört. Men det låg mycket jobb bakom. Vi hade ett möte i stan med 700 personer i september. Här hade vi möte med 150 medlemmar. Det är nästan alla som inte jobbade. Utan allt förarbete hade vi aldrig fått förbundet att gå ut i konflikt för pauserna.

- Bussförarna har varit duktiga, men nu måste vi ta fajten för tjejerna också. På dagis, i omsorgen och sjukvården. Det är svårare, men Kommunal har världens starkaste avdelning i Stockholm med 100 000 medlemmar!

Från Socialisten nr 40-41 maj 1999