Homosexuell och marxist

Intervju med Jean L, redaktör för den belgiska marxistiska tidningen Vonk

Varför är människor homosexuella?

OK, låt oss ta dom dumma frågorna först. Eller rättare sagt, det kanske inte är en dum fråga, men en felaktigt ställd fråga. Möjligen även en farlig fråga. Varför? För den förutsätter att homosexualitet är någonting "annorlunda", "icke normalt", en "avvikelse". När du börjar leta efter en orsak till varför någon är homosexuell, så har du en baktanke: Om vi vet varför, så kan vi kanske förändra det, eller värre - bota det!

Det är en fråga som alla möjliga vetenskapsmän har tittat på i många år. Det existerar många olika teorier. En del letar efter psykologiska skäl, andra letar efter fysiska skillnader. Förresten, de flesta vetenskapsmän letar efter orsakerna till varför män är bögar. Lesbiska kvinnor verkar inte vara så viktiga. Så är det i stort sett: lesbiska kvinnor är dubbelt diskriminerade - som kvinnor och som homosexuella.

I vilket fall, homosexuella är lika olika inbördes som heterosexuella människor, och det är omöjligt att hitta en gemensam nämnare. Jag tycker inte ens att vi behöver veta orsakerna. Vi måste helt enkelt acceptera. Som vi accepterar att en del människor tycker om surkål och andra hatar det.

Vilka problem konfronteras homosexuella med i Belgien? I världen?

Jag tror att huvudproblemet är accepterandet, inte bara av samhället i sin helhet, men också av individen. Varför? Varje barn växer upp i en kultur där det heterosexuella giftermålet är norm. Varje barn tror när det växer upp att det kommer att förälska sig i någon av det motsatta könet, gifta sig och få barn.

Sedan växer du upp och blir attraherad av personer av samma kön. När du förstår detta, och du förstår vad homosexuell betyder, måste du börja acceptera faktum att du är homosexuell. Det är en lång process. Och när du själv har accepterat det, börjar du berätta för dina vänner, dina föräldrar. Många föräldrar tycker fortfarande att det är mycket svårt att acceptera något sådant.

Du kan se att problemen börjar mycket tidigt och att det är stora problem. Du börjar förstå att det existerar fientlighet mot homosexuella, vilket kommer att göra dina föräldrar olyckliga.

Men sedan finns det andra former av diskriminering. Bara 40% av arbetsgivarna accepterar att någon i deras personal är öppet homosexuell. Människor får inget jobb eller blir avskedade för att de är homosexuella. Det är olagligt, men cheferna hittar andra anledningar.

Om du har ett förhållande, finns det inget juridiskt skydd. Inför lagen är ni främlingar. Detta betyder att om din vän är på sjukhusets intensivvård (eller värre, när han är döende) och bara nära släktingar får besöka honom får du inte besöka honom. Om han dör, ärver hans familj alla hans grejor. Du kanske tvingas sälja huset ni har köpt tillsammans.

Det är omöjligt för ett homosexuellt par att få en allmännyttig bostad. Dessa är bara för gifta par. Om du vill hyra en lägenhet, kanske hyresvärden vägrar låta dig få den eftersom han inte vill ha ett homosexuellt par boende i sin fastighet. Jag kan fortsätta att ge exempel efter exempel.

Den nya regeringen har vidtagit åtgärder för att ge homosexuella par någon typ av juridiskt skydd. De kommer att införa ett så kallat "sambokontrakt" med liknande rättigheter och skyldigheter som för gifta par. Det kommer att likna giftermål, men utan rätten att adoptera barn.

Men jämfört med resten av världen, så är Belgien och Västeuropa över huvud taget ett paradis för homosexuella människor. I Iran och Irak riskerar man en dödsdom om man upptäcks med ett homosexuellt beteende.

Idén om att "vara homosexuell" är en produkt av det kapitalistiska samhället i väst. På medeltiden, eller bland primitiva stammar på Borneo, kan två män ha sex ihop, men de anser inte sig själva vara homosexuella. I det Antika Grekland var det ganska trendigt för en man att ha sex med en pojke. Du kan se det på vaser och i teckningar, läsa om det i gamla skrifter. Men dessa män och pojkar ansåg inte sig själva vara "homosexuella", för begreppet existerade inte.

Finns det en homokultur?

Ja. Men var kommer den ifrån? Jag tror att homokulturen framförallt är ett amerikanskt fenomen, som följer i den amerikanska kulturens fotspår när den sprider sig över världen.

Låt mig förklara mera noggrant. Homorörelsen anses ha börjat med Stonewall. Det handlade om en polisattack mot en bar för homosexuella i New York 1969. Det hade funnits en homosubkultur under 1900-talet, framförallt i de stora städerna. På den "gamla tiden", då homosexualitet var tabu och i många länder ett brott, fanns dessa kabaréer och barer där homosexuella människor träffades.

Hur som helst, på den tiden attackerade polisen ofta homosexuellas barer. Homosexuella arresterades, förhördes och fängslades ibland.

Men 1969 var världen i förändring. Vi hade Paris -68, och en världsomfattande revolutionär rörelse. Vi hade rörelsen mot kriget i Vietnam i USA, de svartas rörelse, och hela samhället höll på att skakas om. I detta samhällsklimat hade de homosexuella också fått nog. Så de slog tillbaka.

Detta var början av den homorörelsen. Homosexuella började komma ut. Och de tog med sig sin subkultur. Fler och fler människor kom ut. Det uppskattas att ungefär 5% av befolkningen är homosexuell. Det är en ganska stor marknad. Och de mer välbeställda homosexuella har mycket pengar att spendera: de har inga barn, behöver inte spara för nästa generation…

Så bit för bit började företag göra sig en rejäl hacka på att sälja och marknadsföra.

Varför tror du att en del människor reagerar på homosexualitet med rädsla, hat och motstånd?

Nå, jag tror det finns flera orsaker. Ur psykologisk synvinkel reagerar en del människor våldsamt mot homosexuella för att de fruktar sina egna homosexuella känslor som de förtrycker. En del människor har svårt att acceptera den homosexuella "handlingen". De kan inte tänka sig vad två män gör med varandra i sängen. De äcklas av tanken. (Samma män brukar vanligtvis inte ha något emot två kvinnor som älskar, för det tänder de på).

Jag tror att dessa personer har allvarliga sexuella problem. För den typen av heterosexuella män är att älska lika med att penetrera en kvinnas vagina, och det är alltihop. Detta är ett resultat av en kultur där sex i regel ses som någonting smutsigt, förutom inom äktenskapsinstitutionens trygga ramar.

Ur politisk synvinkel är konservativa fientliga till homosexuella för att de ser dem som ett hot mot den "normala" borgerliga familjen som institution. Den katolska kyrkan fördömer fortfarande homosexuellt beteende. Påven har "inget emot homosexuella" så länge de inte "gör det". Där går gränsen.

När ett samhälle accepterar homosexualitet och homosexuella rättigheter, känner konservativa att allt de tror på är hotat. Det som är normalt i deras ögon, det vill säga att en man och en kvinna bor ihop i hela sitt vuxna liv tills de dör, och aldrig har sex med någon annan, blir plötsligt "bara ett sätt att leva", eller värre: onormalt. Det är oacceptabelt. Därför reagerar de våldsamt. För dem är det en kamp mellan det Goda och det Onda, mellan Gud och Satan.

Och i namn av denna gudomliga ordning ser en del fanatiker det som sin fullständiga rättighet att slå ned homosexuella, att fängsla dem, att döda dem.

Finns det ett förhållande mellan kampen för socialism och de homosexuellas kamp?

Ja, men indirekt. Kampen för socialism är en allmän kamp för mänsklighetens befrielse, homosexuella inkluderat. Hur många heterosexuella människor är inte misshandlade av systemet, både sexuellt och känslomässigt. Så länge som pengarna styr världen, är normala förhållanden mellan människor uteslutna. Därför är socialism nödvändig för att befria alla män och kvinnor, homosexuella som heterosexuella. Men enligt min uppfattning så är homofrågan inte en klassfråga. Det finns homosexuella kapitalister och homosexuella arbetare. Jag kan inte se att homosexuella kapitalister kommer att kämpa för socialism.

Vilka krav bör arbetarrörelsen kämpa för?

Om du tittar på den homosexuella kampen så förändrades den från en rörelse mot systemet på sextio- och sjuttiotalet till en rörelse som kämpar för lika rättigheter inom det existerande systemet. Till exempel kämpar homosexuella för rätten att gifta sig. Men är socialister för det nuvarande äktenskapet? Det tror jag inte. Men vi måste stödja homosexuellas rätt att gifta sig, inklusive rätten att få och adoptera barn.

Jag tror att arbetarrörelsen i allmänhet måste kämpa mot varje typ av diskriminering. Det betyder att varje diskriminering mot invandrare, kvinnor, bögar och lesbiska kvinnor, handikappade, pensionärer borde avskaffas. Vet du hur den första homosexuella kommunfullmäktigeledamoten i San Francisco, Harvey Milk, valdes? Med stöd från fackföreningarna. Han kämpade för lika rättigheter för alla förtryckta minoriteter. Tillsammans var de en jättestor majoritet. Sorgligt nog dödades Milk av en högerextrem republikan, som bara straffades mycket lindrigt eftersom han, trots allt, bara dödade en bögjävel...

Översättning: Jonathan C

www.vonk.org

Från Socialisten nr 51, december 2000