Historisk generalstrejk i Grekland, 300 000 demonsterade

Den 5 maj 2010 kommer att gå till historien som den största strejken/demonstrationen sedan regimskiftet 1974.

Fler än 300 000 demonstranter samlades utanför grekiska GSEE-byggnaden (GSEE – Grekiska nationella fackorganisationen, grekiska fackliga landsorganisationen för privatanställda arbetare) i centrala Aten. Huvudgatorna fylldes upp av demonstranter ända till Konstitutionstorget.

Generalstrejken och demonstrationen var utlysta av GSEE och ADEDY (grekiska landsorganisationen för offentliganställda arbetare), medan PAME (Grekiska Kommunistpartiets fackförbund) kallade till en separat demonstration. På detta sätt splittrade PAME åter arbetarklassens styrkor, under förevändningen att de inte vill marschera tillsammans med ”förrädarna” från GSEE. PAME:s demonstration var också väldigt stor.

Generalstrejken utlystes efter annonseringen av regeringens andra sparpaket. Ett sparpaket som attackerade såväl offentliganställda som privatanställda arbetare samt pensionärerna.

De huvudsakliga försämringarna för de offentliganställda är:

1. Drastiska nedskärningar av jul- , påsk och semesterbonusarna.

Bara de som har en bruttolön (brutto-före skatt) på mindre än 3000 euro i månaden kommer att få en bonus på 1000 euro per år.

1. En minskning med 8% av de offentliganställdas bonusar. Detta är den andra minskningen inom ett år och betyder att arbetarna förlorar minst 20% av de bonusar de har rätt till 2010.

2. En bruttolöneminskning på 3% för de anställda på de s k DEKO (statligt ägda företag), som ej har rätt till bonusar. Tillsammans med sparprogrammet från mars betyder det att lönerna för arbetarna i de statliga företagen minskat med totalt 10%.

3. Minskning av pensionärernas jul-, påsk- och semesterbonusar. Endast de pensionärer som har en bruttopension på mindre än 2500 euro per månad får en bonus på 800 euro om året. Tidigare beslut från den nuvarande och förra regeringen innebär att pensionerna är frysta på 2008 års nivå.

4. Minskning av pensioner över 1400 euro per månad. Minskningen kommer att gälla från augusti och förväntas att ligga på runt 10%.

5. Tre års frysning av lönerna inom både offentlig- och privat sektor.

6. Tre års frysning av pensionerna inom både offentlig- och privat sektor.

7. En momsökning på 10% från 1 juli. Det är den andra ökningen under 2010.

8. En omedelbar höjning av bensinskatten/bränsleskatten. Det är den tredje höjningen av bensinskatten och innebär att bensinpriset ökat med 50% under 2010.

9. Ny höjning av skatten på tobak och alkohol. Även detta den tredje höjningen och innebär att priserna på tobak och alkohol har skjutit i höjden. Det är nu 40% dyrare att röka jämfört med i början av året och alkohol har blivit 3 euro dyrare per flaska.

10. Till råga på allt är den ”specialskatt på väldigt lönsamma företag” som regeringen föreslagit provocerande då de inte specificerat hur stor skatten ska vara eller vad det innebär att vara ”väldigt lönsam”. Oavsett detaljerna står det klart att skatten definitivt inte kommer att driva in de tiotals miljarder Euro som storföretagen tjänat innan krisen. Storkapitalet lämnas helt enkelt i fred.

 

Privata sektorn står på tur

Regeringen har kommit överens med representanter för trojkan IMF, EU och ECB att de skjuter på kontra-reformerna/försämringarna i den privata sektorn till senare (juli el oktober) för att undvika en utbredd social reaktion.

Trots att inte arbetarna i privata sektorn inte har någon del i de offentliga underskotten eller statsskulden så vill trojkan genomdriva åtgärder som minskningar av bonusar, ökad ”flexibilitet” på arbetsmarknaden, ersätta större kollektivavtal med individuella avtal på varje företag, minska avgångsvederlaget, samt flera andra åtgärder som fram till alldeles nyligen bara var kapitalisternas orealistiska drömmar. Med krisen som förevändning kommer de nu att försöka genomdriva kontra-reformerna och attackera socialförsäkringssystemet, samt privatisera de kvarvarande statliga bolagen som Nationella Elektricitetbolaget, Atens och Pireaus Vattenbolag, Grekiska Posten, järnvägarna, Postsparbankerna och flera andra offentliga företag.

Generalstrejken visade på arbetarklassens stridsberedskap

Den enorma demonstrationen 5/5 är en indikation på de stora klasskonflikter som kommer att följa på regeringens attacker på arbetarklassen. Konsekvenserna för regeringen kommer att bli smärtsamma. Redan har tre Pasok-riksdagsledamöter vägrat rösta för det arbetarfientliga sparpaketet i omröstningen i grekiska riksdagen 6 mars, vilket därmed skapade den första allvarliga splittringen i regeringspartiet. Statsministern G Papandreou uteslöt dem omedelbart från PASOK:s riksdagsgrupp och krävde sedan att de skulle avsäga sig sina riksdagsplatser. Än så länge har alla tre vägrat. Papandreou hoppas att uteslutningarna ska skrämma och varna alla andra ledamöter att inte rösta emot de kommande sparpaketen. Hans maktspråk kommer dock troligen att leda till att oppositionen inom PASOK:s riksdagsgrupp stärks.

Den viktigaste oppositionen mot PASOK-regeringens kontra-reformer kommer dock från PASOK:s väljare och vanliga partimedlemmar, och särskilt då PASKE:s medlemmar och sympatisörer (PASKE – PASOK:s fackliga fraktion). Det är en opposition som når ända upp till flera ledande fackförbundsordföranden som är med i PASKE. Kritiken och ilskan från PASOK:s arbetarklassbas riktar sig inte bara mot regeringen, utan också mot de fackliga ledarna för GSEE och ADEY på grund deras ljumma attityd mot regeringens attacker. Ilskan framkom tydligt i generalstrejken 6 maj då många, i huvudsak PASKE-medlemmar, buade åt ordföranden för GSEE!

Vad händer nu?

Det andra nedskärningspaketet har redan godkänts av riksdagen. I kriget mot arbetarklassen har PASOK-regeringen, tillsammans med hyenorna från EU och IMF, vunnit första slaget men med flera förluster.

För det första har de vänt den överväldigande majoriteten av arbetarklassen, ungdomarna och andra underprivilegierade delar av befolkningen mot sig. De har även lyckats vända de allra flesta vanliga PASOK-medlemmarna samt arbetarna i PASKE mot regeringen så mycket att man till och med kan höra fackledare från PASKE som vill att regeringen ska falla! De har orsakat sprickor i PASOK-ledningen, till exempel har G Panagiotakopoyloy, Papandreous högra hand i valkampanjen och medlem i PASOK:s verkställande utskott, offentligt sagt att regeringen är ”anställda av borgarklassen”. Liknande kritik har kommit från f d PASOK-riksdagsledamoten och ex-ministern T Tzoymaka och sedan har vi de tre riksdagsledamöterna som vägrade rösta för nedskärningarna. Om detta har hänt redan nu, vad kommer då att hända då regeringen genomför nya och än värre åtgärder? Vad kommer att hända när de till exempel försöker privatisera det Nationella Elektricitetbolaget? Redan har fackledaren för nämna företag sagt att detta bara kommer att ske över arbetarnas döda kroppar. Och han menar det.

De 300 000 demonstranterna vid generalstrejken 6 maj var en varning. EU, IMF och ECB mycket gärna genomdriva denna arbetarfientliga politik så att den kan bli en förebild för liknande åtgärder mot arbetarna i Portugal, Italien, Spanien och i varje annan ”svag länk” i EU.

De är dock inte säkra på att de verkligen kan lyckas med det. Den grekiska arbetarklassen har väldigt starka traditioner av upproriskhet och heroisk klasskamp.

Arbetarklassen kommer att kämpa mot den bonapartistiska PASOK-regeringen med sådan kraft så att de kan lyckas fälla den. Om regeringen lyckas med sitt mål, med hjälp av de timida fackledarna, så kommer det att vara en Pyrrhusseger med stora förluster av dess sociala bas och möjligen en splittring av PASOK.

Den nya fasen av den grekiska revolutionen har redan börjat. Arbetarklassen vill kämpa och den kommer att kämpa. Mellanklassen är oroliga och den härskande klassen kan till och med förlora kontrollen över situationen.

Även om detta är en period som är gynnsam för socialistiska idéer, så finns inget revolutionärt massparti. Vi i Sosialistiki Ekfrasi (Socialistiskt Uttryck) har en stor fördel eftersom vi är de enda marxisterna som kämpar i PASOK, ett parti som å ena sidan stöddes av en stor majoritet av arbetarna och å andra sidan är det genom detta parti som den viktigaste utvecklingen nu sker.

Texten nedan är Sosialistiki Ekfrasis flygblad som de delade ut i demonstrationerna:

KRISEN ÄR EN FÖREVÄNDNING FÖR ATT SKÄRA NED OCH GENOMFÖRA ARBETARFIENTLIGA ÅTGÄRDER

Det finns en lösning på krisen:

40% skatt på bankerna och storföretagen!

En drastisk minskning av militärutgifterna!

Sluta subventionera privata företag!

Ge inte 15 nya miljarder till bankerna och ta tillbaks de 13 miljarder de redan fått!.

Samla omedelbart in de tiotals miljarder som undanhålls via skatteflykt, attackera skattefusket och ”off-shore”-företagen!

Ta tillbaka de stulna obligationerna och pengarna från alla skandaler!

Förstatliga kyrkans förmögenhet!

Omförhandla statsskulden!

Förstatliga bankerna!

Avskeda ministern som är ansvarig för arbetarattackerna nu!

En extra-kongress för PASOK!

Fackföreningsrörelsen och medlemsbasen hos PASOK måste tvinga regeringen att ändra politik!

Faktaruta:

  Den officiella legala pensionsåldern i Grekland är 58 år men den faktiska pensionsåldern är 61,7 år. Detta kan jämföras med exempelvis Sveriges 63,7 år, Frankrikes 58,8 år, Tysklands 61,3 år (DN 100528)

Myten om lata grekiska arbetare

Från marxist.com

Grekerna arbetar i genomsnitt 42 timmar per vecka, genomsnittet i EU är 40,3 timmar (eurostats)

Privatanställda greker tjänar i genomsnitt 803 euro per månad brutto (före skatt och arbetsgivaravgifter) medan minimilönen på exempelvis Irland är 1300 euro, Frankrike 1250 euro och Holland 1400 euro (inklusive bonusar).(eurostat)

Medelpensionen i Grekland är 750 euro per månad, att jämföra med Spaniens 950 euro, Irlands 1700 euro, Belgiens 2800 euro (GSEE-ADEDY:s årsrapport)

Dyrare priser på mat etc i grekland än flera andra EU-länder