Socialistiska mål måste tas på allvar!

I en ny bok av CH Hermansson "Företagens makt och makten över företagen" tas ekonomisk maktkoncentration och behovet av arbetarkontroll upp. Ett mycket viktigt inlägg i dagens debatt tycker Martin Lööf som har läst boken. Men han skriver också att vi behöver idéer om hur visionerna ska uppnås, något som boken saknar.

Den gamle VPK-ledaren CH Hermansson återkommer till ett ämne som han tidigare studerat, makt och inflytande i den svenska kapitalismen. Boken har för avsikt att dels granska kapitalismens utveckling i vår tid och samtidigt propagera för en förändring av sakernas tillstånd. Boken skall tjäna som ett debattinlägg för arbetarkontroll.

Har det då skett en förändring under globaliseringen eller den nya ekonomin? Svaret blir att kapitalistiska systemet förändras men att det består. Ett fåtal företag dominerar de flesta branscher. Företag som blir allt större genom sammanslagningar och uppköp. Många av de småföretag som finns i statistiken har 0 anställda. Olika studier visar att i genomsnitt 61 % av produktionen sker i de fyra största företagen i varje bransch. Bortom rökridåerna visar det sig att konkurrensen på de flesta områden har ersatts av företagens på förhand överenskomna priser.

Samma koncentration har skett bland dem som har makten över företagen. Hermansson själv lanserade 1962 begreppet "de femton familjerna", 15 storfinanssläkter som på olika sätt kontrollerar det svenska näringslivet. Genom röststarka aktier kan ett fåtal personer ha majoritetkontroll i företag eller omfattande minoritetskontroll i företag. Exempelvis har Wallenbergsfären direkt inflytande i företag som totalt har 465000 anställda. I 55 av de 100 största börsföretagen har familjer största ägandet. Detta innebär inget annat än att en stor del av makten i Sverige ärvs inom ett litet förmöget skikt. Vilka de "15" är har förändrats genom åren men strukturen är sig lik.

Utländskt ägande har ökat i Sverige men tack vare aktiesystemet har de utländska ägarna mindre inflytande i de svenska företagen. Detta aktiesystem vill EU att Sverige skall förändra medan regeringen stretar emot. Är det något regeringen kämpar för i EU så är det att makten i näringslivet skall ligga hos de svenska kapitalisterna i stället för de utländska.

Boken är dock inte enbart en ekonomisk artikel den har även ett politiskt syfte. Det är uppmaning till alla löntagare att engagera sig för att själva skaffa makt över sin arbetsplats. Boken lägger fram 10 skäl till ökat inflytande, tanken är "att det ska vara en strategi för både reformister och revolutionärer". Här finns flera tankvärda argument, dels utifrån ett mänskligt perspektiv, vi mår och trivs bättre med vårt arbete om vi har kontroll. Dels även rationella skäl, att den som själv arbetar bättre förstår hur företaget skall drivas. Målet är att den fackliga och politiska arbetarrörelsen ska kämpa för att de som utför det skapandet arbetet skall ha den avgörande makten på arbetsplatsen, i företagen. Tyvärr presenteras inget riktigt förslag på hur makten skall tillkämpas. Förhoppningen är att respektive organisation skall inse vikten av arbetarkontroll.

Problemet med boken är denna viktiga diskussion avslutas tvärt. Det hade varit intressant att höra Hermansson utveckla olika vägar till arbetarkontroll. Problemet är möjligen att han själv vacklar i sin grundinställning. Skall målet vara att makten skall ligga hos arbetarna eller skall arbetarkontroll vara ett idealistiskt mål? Så länge ägandet av företagen är privat kan arbetsplatsdemokratin enbart ske inom begränsade ramar. Hur som helst är det intressant ämne som verkligen behöver diskuteras mera.

Jenny Lindahl Persson skriver mycket klokt i efterordet om hur en idealistisk världsbild förankrats i media och bland arbetarrörelsens ledning. Politiska frågor diskuteras som om det fanns en korrekt lösning som alla är nöjda med. T.e.x ett korrekt budgettak, en korrekt nivå av kostnader för sjukskrivningar. Det här sättet att se på saker har spridit sig även till diskussionen om makt och ägande. Tanken är att det går att lägga fram ett förslag som även näringslivet är nöjda med. Om vi vill kämpa för arbetarklassens ökade makt och ägande måste vi inse att det sker på bekostnad av kapitalisterna. Sådana förslag kommer att leda till ett ramaskri i pressen, bland experterna och de borgerliga partierna. För att kunna genomdrivas måste förslagen bäras fram av de arbetande, som själva måste vara delaktiga.

Martin Lööf

Från Socialisten nr 65, oktober 2003