Marxismen och ondskan

eller

Sökandet efter Harry Potters hemlighet

Först måste jag bekänna att jag är ett Harry Potter-fan. Jag började läsa böckerna högt för min nioåring och fastnade. Efter den första boken kunde jag inte hålla mig utan läste ut ytterligare tre på en vecka. Och väntar nu ivrigt på de kommande tre böckerna. Varför? Jag kunde inte riktigt förklarar detta ens för mig själv. Och bestämde mig för att försöka ta reda på vad som gör böckerna så fantastiskt populära. 60 miljoner exemplar efter två år måste väl vara unikt.

På Internet hittar jag 2 miljoner artiklar och en del mer eller mindre bra förklaringar;

Den enorma marknadsföringskampanjen är förstås en, men inte särskilt träffande. Den första boken gavs ut i 500 exemplar(!) innan förlaget upptäckte hur snabbt intresset för boken spreds med mun-mot-mun-metoden. Fulla av lån från tidigare fantasyböcker (som Narnia-serien och Sagan om ringen) som den kombinerat med realism och Dickensskrönor. Klassisk hjältehistoria med en "Underdog" som segrar, som en Rocky för barn, säger andra. Dålig konceptlitteratur inspirerade av TV-spel som säljer på motsvarande sätt som tantsnuskböckerna gjorde, tycker en del.

Barn har liten makt

JK Rowling själv tror att dom är så poppis för att barn har så liten makt och tycker om att identifiera sig med en pojke i deras egen ålder som har verklig makt genom sin magiska gåva. (Hon beskriver verkligen också barnens värld som ganska hemsk därför att de när som helst kan bli utsatta för orättvisa bestraffningar och psykiska övergrepp.)

Men ingen av dessa förklaringar utgår från det som verkligen är unikt med Harry Potter-böckerna: att dom älskas av både vuxna och barn, samt är så kontroversiella. Kritikerna kan inte ens enas om dom är bra eller dålig litteratur. Och en del ser böckernas moral som ett föredöme för barn, medan andra tycker tvärtom.

Så jag letar vidare efter svar i snårigare jaktmarker. Jag får veta av mormonernas web-site att Harry Potter är en viktig del i den internationella sammansvärjning som pågått sedan 70-talet, haft alla amerikanska presidenter som aktiva deltagare och syftar till att omvandla USA till en militär polisstat och del av en världsfederation av socialistiska stater!

Kuriosa förstås, men jag upptäcker när jag söker vidare att Harry Potter verkligen är kontroversiell i USA. Många religiösa grupper fördömer böckerna som anti-religiösa och menar att dom förespråkar häxeri. Och nu pratar vi inte om mormoner eller andra med extrema idéer, utan boken är högst upp på listan över böcker som hotas av censur från skolor och bibliotek. Amerikanska myndigheter räknar med att det förra året överlämnades mer än 2000 formella ansökningar om att förbjuda Harry Potter från olika bibliotek och skolor i USA. I hur många fall det sen verkligen skedde finns ingen statistik på.

Vladimir Potter

Det finns ett antal webbsajter där folk diskuterar med varandra om det är rätt eller fel att låta sina barn läsa boken och argumentationen på bägge sidor är faktiskt intressant. Dom för en ingående diskussion om bokens moraliska synsätt och världsuppfattning. När en pappa bland många menade att en bok aldrig kunde skada, att barn skulle läsa alla sorters böcker, citerade den kristna diskussionsmotståndaren Lenin som avskräckande exempel: "Ge mig en generation ungdomar så ska jag omvandla hela världen". (Om man som vuxen ska välja den unkna religion som representeras av skräcken för böcker, så är det klart att barn inte ska utsättas för alltför mycket kunskap och alternativa värderingar.) Men jag inser också medan jag läser hur subversiv Harry Potter verkligen är.

Kritiker

Detta är typisk kritik av Harry Potter:

"Vare sig Rowling är medveten om det eller inte, så uppmuntrar hon häxeri/ockultism i form av etisk och moralisk subjektivism." "Harry Potter är inte den perfekta pojken. Han tänjer på och bryter regler när det passar hans syften. Rowlings moraliska universum är en upp-och-ner-vänd värld utan konsekventa regler om vad som är rätt och fel."

Eller: "Harry är delvis Voldemort och Voldemort delvis Harry. På samma sätt är många av de övriga karaktärerna förvirrande dubbelsidiga. Den charmige skogvaktaren Hagrid är en av Harrys stadigaste vänner, men har en böjelse att hålla dödsbringande djur som husdjur, djur som återkommande är faromoment för Harry och andra elever. Professor Lupin, Harrys vän och allierade i bok tre är en varulv. Severus Snape som verkar avsky Harry och går emot honom vid varje tänkbart tillfälle visar sig i slutet på bok 1 vara en 'good guy' _ på sätt och vis. I bok 4 får vi veta att han har en hemlighet. Han var en gång en av Lord Voldemorts "dödsätare". Och har det svarta märket på sin arm, men nu vill kan bekämpa sin gamle mästare. Och så vidare och så vidare "

Jag tycker det ligger en hel del i denna beskrivning och jag tror dessutom att just detta är en viktig förklaring till bokens popularitet. För samtidigt som det goda och rätt person vinner, hålls man på sträckbänken genom atmosfären av osäkerhet, att fiende blir vän och tvärtom. Det finns ett stråk i böckerna som faktiskt påminner om en spionthriller och detta blir också tydligare för varje bok allt eftersom Harry bli äldre. Budskapet är att det enda man kan hålla sig till är sitt eget omdöme och/eller (åtminstone hitintills) rektor Dumbledores. Vad som gör ont till gott och tvärtom är vars och ens val, på vilken sida man ställer sig, fast människorna, precis som i verkliga livet, har både ljusa och mörka sidor.

Det tydligaste exemplet i boken på detta är Harry och sorteringshatten, när det ska bestämmas vilket hus på magiskolan Hogwarts han ska tillhöra. Hatten kan inte bestämma sig och Harry fäller själv avgörandet eftersom han absolut inte vill komma till svartmagins Slytherin. Och vidare: man kan göra ett felaktigt val som leder fel, men kan ändå förbli god genom att ångra sig. Och att använda sig av ondskans metoder för att främja en god sak leder också fel.

Existensialism

En sån moral är förstås inte särskilt "barnslig", utan ligger nära existentialismens, och skiljer ut Harry Potter från andra barnböcker jag kan komma på och dom flesta äventyrshistorier för vuxna dessutom (jag har en vän som inte gillar "Sagan om ringen" för att de från födseln onda orcherna är ungefär som människor är mest och "de goda" helt orealistiska). Vad mera är: jag tycker den ligger i linje med en marxistisk moralsyn. Antimarxister brukar ibland påstå att denna är "ändamålen helgar medlen" men detta är inte sant, tvärtom.

För en marxist måste alla handlingar vägas i ljuset av om det på lång sikt främjar arbetarklassens sak, och målet är att skapa ett samhälle helt utan förtryck. Alltså blir en specifik handling god eller ond beroende på vilken långsiktigt resultat den får. Och det finns en dialektisk återverkan mellan handlingen och konsekvensen eftersom användandet av vissa metoder kan förfela sitt syfte på lång sikt. På motsvarande sätt får man i Harry Potter-böckerna veta att de godas metoder för att bekämpa de onda (att till exempel använda dementorerna som fångvaktare i trollkarlarnas fängelse Azkaban) var samma som de ondas och att det fick konsekvenser i att den goda regimen blev svag och sårbar.

Klass-samhället

Än mer påtagligt politiskt är hur moralen är tillämpad i Harry Potter. En vän tyckte att de fyra husen på magiskolan Hogwarts motsvarar klassamhället. Slytherin är för överklassen, där man premierar ambition. HufflePuff är för den strävsamma, hårt arbetande småborgerligheten, Ravenclaw de intellektuella mellanskikten och Gryffindor den modiga arbetarklassen. Och HufflePuff och Ravenclaw stödjer oftast Gryffindor utom i vissa fall då de faktiskt stödjer Slytherin.

Och många av den onde Voldemorts supporters (som alla kommer från Slytherin) har höga politiska poster i det magiska samhället, arbetar på Trolldomsministeriet till exempel, och är rika. Dom är oftast rasistiska/fördomsfulla och mer intresserade av "vad som är politiskt möjligt", sin egen position och karriär eller pengar än av att göra rätt (en minister är spelmissbrukare som lurar pengar av barn). Å andra sidan finns enstaka personer med viss makt som har vettiga ideal, men dom är få och är sidsteppade karriärmässigt. Och inte rika.

Goda krafter organiseras

Men i slutet på fjärde boken börjar dessa krafter organisera sig för att slå tillbaka! Så nu väntar jag och alla andra Harry Potter-fans på hur det ska gå. Min gissning är att i nästa bok, den femte (som kommer att heta The order of the Phoenix) kommer de godas sammanslutning att tvingas under jorden, för att sen i slutet av den sista och sjunde boken segra över de onda.

Men hur långt Rowling kommer att gå politiskt handlar om många saker. Hur modig hon är inte minst. Att hon är ytterst påpassad är ett understatement. Efter att ha varit ytterst förtegen om sin politiska och religiösa uppfattning berättade hon i en intervju i våras att hon hade en hjältinna, som hette Jessika Mitford, författare till boken "Hons and Lovers". Detta har väckt mycket starka reaktioner i USA. Mitford var nämligen medlem i amerikanska kommunistpartiet på 40- och 50-talen och gjorde aldrig avbön för sin socialistiska övertygelse. Och de amerikanska förbudsivrarna har fått vatten på sin kvarn förstås.

I vilket fall måste jag erkänna att Harry Potter-böckerna har påverkat åtminstone mig. Tidigare tänkte jag att alla människor gör väl så gott de kan utifrån sina egna värderingar, men sen jag sett världen genom Harrys glasögon, tänker jag att vissa människor faktiskt väljer att göra vad de själva vet är fel, fast de kanske förtränger insikten om detta större delen av tiden. Att det alltså faktiskt finns ondska, även om den självklart har sina sociala och psykologiska förklaringar. Ondska är då ett samlingsord för när individer eller grupper medvetet gör handlingar för sin egen skull som skadar eller förstör för andra.

Otillfredsställda behov

Fick jag nåt riktigt svar på frågan om Harrys popularitet då? När en berättelse blir så stor som Harry Potter (eller Gökboet, Star Wars eller Titanic) tror jag det beror på att den lyckas pricka in något som svarar mot otillfredsställda behov. Sen nåt år tillbaka har många människor världen över en känsla av att 1. något håller på att gå under och 2. känner panik inför detta. Harry Potter svarar på bägge upplevelserna. Böckerna erbjuder en flykt från det vanliga livet genom sin alternativa värld, samtidigt som de lyckas bearbeta våra upplevelser av denna värld, i en form där det blir mindre obehagligt och farligt. För man förstår ju att det kommer att gå bra till slut för Harry Potter och de goda.

Som marxist kan man ju inte annat än glädjas åt att den första "stora" berättelsen för det nya årtusendet handlar om en aktiv kamp mot rasism, orättvisor och ... ondskans princip. Stoppa Slytherin! I Harry Potters värld och vår!

Lena Hanno

Från Socialisten nr 56, januari 2002