Nej till privatiseringar i Härnösand gav
Valframgång för (s)
Kamp mot privatiseringar ledde till framgångar för socialdemokraterna i Härnösand. Kommunen var en av två i hela Sverige där (s) gick framåt.
Framgången blev visserligen blygsam, en procentenhet från 36,5% till 37,6%, men kan jämföras med raset för socialdemokraterna i resten av landet. Framgången innebar tillsammans med vänsterpartiets ökning från 6,1% till 9,7% att s, v och mp får majoritet efter 7 års borgerligt vanstyre.
Socialdemokraterna har gjort flera dåliga val i Härnösand, mycket beroende på neddragningarna på sjukhuset som det socialdemokratiska landstinget genomfört. Regeringens politik har inte heller förbättrat situationen.
Lokalt har dock missnöjet med det borgerliga styret blivit allt större. De senaste åren har borgarna styrt med hjälp av sjukvårdspartiet, som vann röster på att kämpa för sjukhuset, men sedan visade sig stödja en fortsatt borgerlig regim i Härnösand 1994.
Privatiseringar har varit den stora frågan i stan i flera år. Först privatiserades den tekniska verksamheten, gator, avlopp m.m. Vinsten för kommunen uteblev dock och den främsta effekten för kommuninnevånarna blev oplogade gator och att många småföretagare som jobbat åt kommunen förlorade jobb när Skanska tog över ruljansen.
Avgjorde valet
Det som avgjorde valet var två nya privatiseringar borgarna försökte driva igenom. Det första var äldreomsorgen, som de ville lägga ut på entreprenad, och det andra var kommunens energibolag, HEMAB, som de ville sälja.
Borgarna presenterade privatiseringar som ett sätt att lösa kommunens dåliga ekonomi. I budgeten för 1998 drev borgarna igenom att man skulle konkurrensutsätta vård, omsorg och skola. Inga konkreta förslag har ännu presenterats, men missnöjet från anställda, omsorgstagare och övriga kommuninnevånare har inte låtit vänta på sig. Socialdemokraterna protesterade mot förslaget och krävde istället att man tillsammans med de fackliga organisationerna skulle utarbeta förslag på förändrad arbetsorganisation, med bl.a. färre mellanchefer.
Gräsrotsmissnöje
När sedan förslaget att sälja energibolaget HEMAB kom, bröt den stora debatten ut. Från början var flera ledande socialdemokrater med på att sälja HEMAB, som ett sätt att få in pengar till verksamheten. Regeringens nya skatteutjämningsförslag har tagit pengar från skogslänen och dessutom har kommunen krav på sig att presentera en budget i balans år 2000. Perssonpengarna har inte räckt till och många socialdemokrater ute i kommunerna har svårt att orientera sig. I arbetarekommunens styrelse var också majoriteten för en försäljning.
Under tiden växte missnöjet bland gräsrötterna i partiet. De anställda på HEMAB drev också en hård kampanj mot en försäljning både offentligt i tidningarna och genom sin (s)-förening. På arbetarekommunens möte visade det sig också efter en lång debatt att det fanns en massiv majoritet för att stoppa privatiseringen av HEMAB. Trots styrelsens ja blev det inte ens votering på mötet, så klar var majoriteten mot en utförsäljning.
Kampanj
Socialdemokraterna inledde nu en kampanj för att stoppa försäljningen och lyckades också spräcka det borgerliga blocket i fullmäktige, som i maj beslutade att istället för försäljning föra samman energibolaget med den tekniska verksamhet som man ville återta kontrollen över.
Den borgerliga kommunledningen fortsatte dock utreda en försäljning, och hävdade att kommunen skulle kunna få 15% avkastning genom att spela på fondbörsen för de ca 400 milj. man hoppades få för HEMAB. (Idag har väl börsen gått ned mer än 15% sedan i somras.)
Borgarna bekände färg
Intresset ljuger aldrig och borgarna visade verkligen vilka de företrädde. Att ett kommunalt energibolag kan vara en guldgruva för Graninge och de andra storföretagen är klart. En majoritet av HEMAB:s verksamhet handlar om elnät och fjärrvärme, som i praktiken är ren monopolverksamhet. Idag är t.ex. priset för fjärrvärme ca hälften av elpriset och genom kommunens satsning på fjärrvärme och ett eget värmeverk som eldas med bl.a. torv, har viktiga miljövinster gjorts. De anställda genomskådade också löftena om jobb från storföretagen. Om kommunen säljer bolaget tappar man all kontroll över prissättning och sysselsättning.
Frågan om privatisering av HEMAB och äldreomsorgen kom helt att dominera valrörelsen lokalt. Många protesterade mot borgarnas försök att sälja ut kommunens tillgångar och de anställda. Genom att socialdemokraterna lovade sätta stopp för privatiseringar och att aldrig sätta ut de äldre på entreprenad vändes hela valrörelsen till socialdemokratins fördel, trots regeringspolitiken och trots nedskärningarna inom vården. Att ta ställning till alla rapporter och utredningar om HEMAB behövdes inte.
Ideologiskt val
För de flesta blev det just ett ideologiskt val och det avgjorde saken. Socialdemokraternas framgång var visserligen liten och från en låg nivå, men kommunvalet var ett stort fiasko för borgarna. De tappade inte bara till (s) och (v), utan forsatte tappa till sjukvårdspartiet, som stött borgarna i kommunen och röstat för privatiseringar, men ändå framstår som något bättre försvarare av offentliga sektorn än de övriga borgarpartierna. M, Fp, C och Kd fick endast 33% av rösterna tillsammans medan sjukvårdspartiet fick 14%. Då skall man komma ihåg att Härnösand är en tjänstemannastad som ofta varit borgerligt styrd.
Kommunvalet i Härnösand står i bjärt kontrast mot riksdagsvalet. När arbetarrörelsen mobiliserar kring en tydlig ideologiskt skiljande fråga då går borgarna på pumpen. Partiledningen sneglade på Tony Blair, och tanken var att det skulle vara en kort valrörelse. Man undrar om partiledningen inte fattar att rörelsen måste mobiliseras och att valmanifestet måste förankras bland medlemmarna.
Magnus O, Härnösand
Från Socialisten nr 36 nov 1998