"Ett steg av verklig handling mer värt än tusen program"

Omsätt idéerna i aktivitet!

Inför SSU-kongressen 1999 och den strid som utspelas om ordförandeposten, tycks det som om man antingen försöker förvandla allting till en personfråga, eller till att vänstern inom förbundet enbart ägnar sig åt teoretiska luftslott till skillnad från den realistiska högern som får någonting gjort.

För en betraktare som undertecknad, som var aktiv inom SSU under 10 år från 1972 till 1982 då inte åldersskäl men väl attackerna mot marxister inom SSU och SAP avbröt arbetet, framstår emellertid SSU och dess för tillfället styrande "realister" inte som vare sig aktivt, framgångsrikt politiskt eller speciellt teoretiskt medvetet.

Förbundsledningen med Niklas Nordström i spetsen infantiliserar sociala och politiska konflikter till enbart en generationsfråga, ersätter ett levande och aktivt förbund med utspel, nyhetsbrev och kampanjer formulerade av välbetalda "art directors" i USA. Medlemmarna betraktas som objekt istället för som medverkande subjekt till politik och aktivitet. Detta medan den tomma retoriken talar om det nya samhället och individens allt starkare behov av självständighet och makt över sitt eget liv.

Missförstå mig inte nu, individens möjligheter och makt ligger mig varmt om hjärtat men den kan inte vare sig försvaras eller stärkas om man accepterar kapitalismens makt över våra plånböcker och sinnen.

Från SSU-högerns sida pågår alltså ingen aktivitet eller politisk handling grundad på medlemmarnas idéer och aktivitet, i varje fall inte så att det märks. Men SSU-vänsterns problem tycks också vara en oförmåga att förvandla i många fall bra analyser och krav till verklig aktivitet ute i klubbarna. Om vänstern skall vinna långsiktiga framgångar behövs en koppling mellan teoretisk analys, program och verksamhet.

I det sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om en del av det som gjordes bland socialistiskt pådrivande SSU:are under andra halvan av 1970-talet och början av 1980-talet. Denna historia borde skrivas någon gång, här kan det bara bli tal om några korta ögonblicksbilder.

Många idériktningar

Inom SSU i Skåne där jag själv var aktiv fanns flera olika socialistiska idériktningar. Några av oss stödde en marxistisk politik då utformad via tidskriftsföreningen Offensiv (den tidens tradition företräds inte längre av Offensiv som i början av 1990-talet påbörjade irrfärderna ut i det egna partibildandet och i självgodhetens upphöjda tomrum). Men som sagt det fanns också andra seriösa försök att etablera en mer kritisk socialistisk politik i arbetarrörelsen. Som exempel kan nämnas tankegångar om ekologi och socialism och självförvaltningsresonemang inte som täckmantel för privata lösningar utan som en del i en strategi för att avskaffa kapitalismen där också strategiska förstatliganden ingick.

Dessa alternativ presenterades och diskuterades både i tidskriften Socialistiskt Forum och på de konferenser om Socialistisk strategi som anordnades bland annat i den livaktiga Nordöstra kretsen av Skånes SSU-distrikt. Konferenserna innehöll oftast representanter för flera olika riktningar och vända sig oftast också till partiet och fackföreningsrörelsen.

Flera klubbar hade agitatoriska tidningar och kretsen i nordöstra Skåne hade en egen tidning, INSIKT, där kursplaner, idédiskussion och noveller blandades. Då jag bläddrar igenom dessa tidningar slås jag av hur mycket vi gjorde utåtriktat och gentemot partiet och fackföreningarna. Det arrangerades seminarier om alternativ produktion ihop med sömmerskorna i Lönsboda, demonstrationer och kampanjer mot nedläggningar av företag ihop med lokala fackföreningar och i något fall till och med LRF.

Kampanj för hotade jobb

Själv minns jag starkt den oerhörda aktivitet som utvecklades i samband med hoten mot jobben på Hvilans mekaniska verkstad i Kristianstad 1977. SSU Kristianstad, SSU Metall på Hvilan och SSU-kretsen ledde en kampanj som resulterade i en demonstration med över 1000 deltagare, vi hade regelbundna torgmöten, gav ut en serie flygblad med titeln "Svaret" som kommenterade händelseutvecklingen. Minst fyra upplagor i tusentals exemplar gjordes under en treveckorsperiod. Dessa spreds ute på stan, vid fabriker, vid sjukhuset och i bostadsområden. Vi utvecklade också en form av övergångsprogram där kraven om att rädda jobben kvar kombinerades med kritik av SAF och behovet av en planerad ekonomi.

Många nya medlemmar

Detta gav flera nya medlemmar, god renommé i arbetarrörelsen och bra erfarenheter för kommande strider. Något som också var ständigt närvarande var att vi deltog i partiets arbete, vi förberedde motioner till arbetarkommunen, samarbetade kring olika projekt med s-föreningar m.m. Vi vann också en del motionsstrider på dessa möten.

Dessutom försökte vi både diskutera och själva skapa kulturaktiviteter. Då för tiden var det mest gatuteater, sånggrupper och bokbord. Idag borde böckerna kombineras med film, gatuteater, rock och hiphop.

Internationell solidaritet

Vi hade också internationella solidaritetskampanjer till stöd för Chiles folk där vi samtidigt presenterade kritiska analyser av varför Folkfronten led nederlag, Sydafrika, stöd till Solidaritet i Polen under strejkrörelserna 1980-1981. Allting kännetecknat av både politiska studier och handling.

Däremot hade vi ständiga problem med SSU-förbundet som aldrig kunde sätta vettiga material i händerna på oss, tjatade om A-lotter, vägrade att förmedla vårt arbete mot industrinedläggningar till klubbar på andra orter med samma problem, eller hemska tanke organisera en landsomfattande kampanj mot nedläggningarna. Vi väntade dock aldrig på att de skulle få tummen loss, utan genomförde våra egna kampanjer.

Vi deltog mycket aktivt i valrörelserna till stöd för partiet men med egna valprogram där vi också ställde krav på rörelsen. Vi hade egna löpsedlar som sattes upp i flera tusen exemplar under valrörelserna. På dessa kunde man läsa "För en socialdemokratisk regering på ett socialistiskt program".

Jag vill inte med detta säga att allt var bättre förr. Vi gjorde många misstag och så småningom försvann en del av de aktiva vänster-SSU:arna upp i rörelsens hierarkier. Attackerna mot marxisterna för att vi hade egna träffar och försökte skapa en marxistisk riktning i rörelsen tog knäcken på några av klubbarna för kortare eller längre tidsperioder.

Men anklagelserna som ofta spreds då om att marxisterna saboterade SSU-verksamheten var inget annat än bluff och skitsnack. Det är också uppenbart idag att SSU har färre medlemmar än under den tidsperioden, och med tanke på 1990-talets hårda attacker på arbetarungdomar, den stora arbetslösheten, de ständigt ökande klyftorna mellan fattiga och rika både i Sverige och globalt och samtidigt socialdemokratins oförmåga att stå emot högervridningen borde SSU ha varit en stor, bullrig och vital demokratiskt socialistisk ungdomsrörelse.

Jag hoppas och ser fram emot att vänstern inom SSU kan väcka förbundet från dess slummer och toppstyre. Ett högst försiktigt råd är att inte uppslukas av den interna kampen med alla dess smutsiga sidor, utan att ta steget ut och omsätta de radikala idéerna till aktivitet, och se upp för fagra löften och dunkar i ryggen från rörelsebyråkratins sida, de vill inget annat än att kritikerna var för sig lockas in i de stängda rummen.

IE/P

Från Socialisten nr 44 aug 1999