Gruppvåldtäkter

Är gruppvåldtäkter en politisk fråga? Eller handlar det om enskilda individer som är psykiskt sjuka?

Antalet anmälda gruppvåldtäkter i Stockholmsområdet har ökat från 7 år 1994 till 21 i år (till och med oktober). Och till och med polisen tror att det handlar om en faktisk ökning, inte bara att mörkertalet (andelen icke anmälda brott) minskar.

Men om man ska analysera varför gruppvåldtäkterna ökar så måste man börja med varför de i sig förekommer.

Våldtäkt är i första hand inget uttryck för lust eller sexualitet utan för hat och/eller frustration, oftast upplevd som maktdemonstration. En gruppvåldtäktsman i USA uttryckte det i en intervju som: "Vi hade makt, vi hade kontrollen. Jag ville ha sex och så var det grupptrycket. Hon var inte som en människa, ingen verklig person, bara under min kontroll. Bara för att jag ville visa att jag kunde - du vet, macho." Ett exempel på det är också att gruppvåldtäkter snarare är regel än undantag i krigssituationer. De fungerar dels som den yttersta kränkningen av motståndarsidans civilbefolkning, men är dessutom ett uttryck för krigets karaktär: att mörda i grupp.

Våldtäktskultur

Att våldtäkt inte enbart skulle bero på en individuell störning hos gärningsmannen, utan är resultatet av en samhällelig "kultur" bevisas inte minst av statistik. Till exempel var våldtäkt 16 gånger vanligare i USA än i Sverige 1993. I en undersökning säger drygt hälften av amerikanska universitetspojkar att de skulle kunna tänka sig att begå våldtäkt om de slapp undan straff. Undersökningar har räknat ut att 20 till 30 procent av de amerikanska flickor som i dag är tolv år kommer att råka ut för minst ett våldtäktsförsök under sin livstid. Och gruppvåldtäkter i samband med s.k. dating eller studentkårsfester (s.k. fraternities) på universiteten är mycket vanliga. Den vanligaste våldtäktsmannen i USA är svart och den vanligaste gruppvåldtäktsmannen är faktiskt vit och universitetsstuderande. Våldtäkt och gruppvåldtäkt är över huvud taget "the all-american crime".

Sköna nya värld

Jag tror att det är i detta sammanhang man måste se ökningen av de svenska våldtäkterna. De senaste 10 till 15 årens samhällsutveckling har inneburit en amerikanisering på många nivåer i det svenska samhället. Folkrörelserna har försvagats som motkraft till den hänsynslösa kommersialismen och samhället har blivit brutalare helt enkelt. Sköt dig själv och skit i andra har blivit samhällsfilosofi via systemskiftet. Den som känner moraliskt eller socialt ansvar är en tönt och en tråkmåns. Och i denna sköna nya värld är det porrfilm varje kväll i TV.

Om det finns en koppling mellan pornografi och våldtäkter är en omdebatterad fråga, fantastiskt nog. Personligen anser jag att det är självklart att pornografi är en viktig faktor (om än inte den enda). På samma sätt som det upprepade våldet i media medverkar till ökningen av våldsbrottslighet och reklam bidrar till positiva försäljningssiffror för vilken vara som helst. Det är inte minst upprepningen det hänger på. Att det sen naturligtvis också handlar om individens förmåga att möta detta budskap är självklart. Men de som är tonåringar idag var barn igår. Hur mår de barn som har vuxit upp i ett samhälle dominerat av nedskärningar och vuxenstress? Hur mycket ork har deras föräldrar eller andra vuxna som de möter?

Sänder gränserna

Pornografi är det här samhällets dagliga uttryck för kvinnoförakt och en konsumtion av pornografi sänker säkerligen gränserna för det socialt acceptabla. Säg att ett gäng unga killar ofta tittar på porrfilmer tillsammans (vilket är vanligt) och att några av dessa killar har svårt att skilja på verklighet och fiktion. Dessutom är det vanligaste temat i porrfilmer "villiga tjejer", "slampor", (sådana som alltid vill även om de till att börja med kanske kämpar emot). Tjejtidningen "Darling" sammanför i senaste numret några killar för att diskutera porr. Så här säger en av dem, Erik 24 år, sambo och jobbar med multimedia.

"Det är alltid fokus på kvinnans kropp och mannens huvud brukar vara bortklippt och så där. Men det handlar ju mycket om att förnedra kvinnan på olika sätt, till exempel att spruta sperma i ansiktet och analsex är också någon slags förnedring. Att säga att porrfilmer inte är kvinnoförnedrande är nästan hycklande. Men ändå tycker jag om porrfilmer. Det är samma sak som att röka braj, man vet att det är fel och olagligt, men det är ju ganska trevligt och man gör det ändå."

Arbetarrörelsekampanj

Allt detta gör att gruppvåldtäkter - fruktansvärt nog - är här för att stanna. Det ligger enorma ekonomiska intressen i pornografin och systemskiftet och det finns idag inga krafter som på allvar tar upp kampen mot detta.

Är det inte dags för arbetarrörelsens kvinnoorganisationer, fackliga och politiska, att samla sig för en kampanj mot pornografi och kvinnovåld? Det gäller våra liv, fysiskt och psykiskt, kvinnors och mäns. Bara arbetarrörelsen skulle kunna ge en sådan kampanj det politiska sammanhang den behöver.

Lena H

Källor:

DN 30/11

Violence against women, ed. P. Bart och Eileen Moran

Från Socialisten nr 37 dec 1998