Socialistens redaktion svarar här på de anklagelser som riktats mot tidningen från SSU-ledningens sida.

Förbud utan grund

SSU:s förbundsstyrelse har fattat ett beslut att det är oförenligt att vara medlem i SSU och vara engagerad i Tidskriftsföreningen Socialisten. Dessutom har de gjort en lista på vad SSU:are bör eller inte bör göra i förhållande till Socialisten. Enligt Lena Hallinggren, SSU:s förbundssekreterare, grundas oförenlighetsbeslutet och förbundsstyrelsens rekommendationer på två saker:

• En utredning som SSU gjorde om Socialisten 1993

• Andan, tonen i alla artiklar, sättet att skriva om rörelsen" i tidningen under det senaste året.

Efter flera påstötningar fick vi ta del av utredningen. Det visade sig vara en knapp A4-sida. Utredningen består av lite mer än en redovisning av vad tidningen Offensiv skrev om oss efter att några av initiativtagarna till Socialisten hade brutit med dem!

Det måste ändå anses som ett ytterst märkligt förfarande att lita på de förvrängningar av vad vi står för som Offensiv lägger fram. Det mest absurda är dock att det av materialet är omöjligt att dra slutsatsen att Socialisten är oförenlig med SSU.

Utredningen tar upp följande punkter mot oss:

• "De (Socialisten) vill tona ned kritiken mot den socialdemokratiska partiledningen." Är detta oförenligt med medlemskap? Till saken hör att vi inte vill tona ned kritiken mot partiledningen. Det erkänner vi gärna. Men till skillnad från Offensiv så använder vi oss inte av personangrepp, utan anser att kritiken ska vara saklig. En saklig, om än vass, kritik kan väl knappast anses som oförenlig?
  
  
• "De är motståndare till alternativlistan i Umeå och till att Militant ställt upp egna kandidater i det engelska parlamentsvalet." Är detta oförenligt?
  
  
• "De är motståndare till det anti-rasistiska arbetet och anser att Elevkampanjen borde läggas ned." Detta skulle kunna anses vara oförenligt om det vore så att vi vore rasister och ville lägga ned det anti-rasistiska arbetet av sådana skäl. Men så är det naturligtvis inte. Sanningen är att vi inte ville driva anti-rasistiskt arbete på det sekteristiska sätt som Offensiv gjorde. Vi ville inte liera oss med diverse anarkister och andra betydelselösa vänstergrupper som framförallt kastar sten och engagerar sig i strider med polisen. Vi menade att den bästa vägen var tålmodigt arbete i och genom fackföreningar, och att med stöd från så många socialdemokrater som möjligt, åstadkomma precis den typ av massaktion som LO/TCO/SACO/SAC lyckades med först efter Björn Söderbergs tragiska död. Vi ansåg att Elevkampanjen borde läggas ned, för att vi ansåg att alla elever borde aktivera sig i Elevorganisationen istället. Är detta oförenligt med medlemskap i SSU?
  
  
• "Jonathan Clyne var också motståndare till Offensivs kampanj mot USA:s krig mot Irak." Precis som med anti-rasistarbetet ansåg Jonathan Clyne att denna fråga borde drivas inom arbetarrörelsen istället för i en bräcklig allians med grupper till vänster om arbetarrörelsen.
  
  
• "Den nya trotskistgrupperingen hade också riktat hård kritik mot att Offensiv tydligt tog ställning mot kuppförsöket i Sovjetunionen i augusti 1991. Den nya gruppen ska ha stämplat de som deltog på barrikaderna som kontrarevolutionärer. De stod för ett slags neutralitet mellan militären och Jeltsin." Detta är inte sant! Det är elementärt för oss att vara mot militärdiktaturer var de än dyker upp. Men det är också sant att vi var emot Jeltsin och de maffiakapitalister som stod bakom honom. Vi förutsåg att Jeltsin skulle leda Sovjetunionen in i en katastrof. I stort sett alla andra hyllade Jeltsin och förutspådde en lysande framtid för Ryssland under hans styre. Däremot förutsåg vi inte djupet av katastrofen – den största ekonomiska, sociala och folkhälsokollapsen i fredstid någonsin. Vi vägrade välja mellan pest och kolera, men i motsats till "neutralitet" stod vi för en mobilisering av arbetarklassen mot Jeltsin, mot militären och mot byråkratin, för en demokratisk socialism. Är detta oförenligt?
  
  
• "Den nya tidningen skulle vända sig mot byråkratin i den offentliga sektorn. Vilket Offensiv ansåg vara precis den förevändning som borgarna använder för nedskärningar." Det är klart att det vore fel att vara mot tjänstemännen i den offentliga sektorn eller den offentliga sektorn överhuvudtaget. Men så var inte fallet. Det vi sa, och fortfarande säger, är att det inte var bra med något blint försvar av den offentliga sektorn. Man måste också se de brister som finns, inte för att hacka på de anställda i den offentliga sektorn utan för att kunna rätta till dem. Vi menade att detta kunde man bäst göra genom att de anställda och brukarna tillsammans med valda politiker skulle få verklig demokratisk bestämmanderätt över verksamheten, istället för en växande skara stora och små chefer. Är detta oförenligt?
  
  
• Utredningen påpekar också, den här gången till 100 % korrekt, att vi "uppmanar folk till medlemskap i SAP och SSU." Menar de verkligen att detta är oförenligt?
  
  
• Utredningen menar också att vi "tror på den klassiska entrismen". Det är oklart vad den nuvarande ledningen i SSU menar med detta. Lena Hallengren sa att: "enteristisk betyder att man försöker förändra socialdemokratin inifrån. Man har andra grundläggande idéer egentligen än vad vi har i socialdemokratin. Men istället för att finna sig ett annat parti, finns man inom partiet och försöker förändra det." När vi frågade på vilket sätt våra idéer i grunden är annorlunda svarade hon att: "När man läser tidningen, så (märker man det på) andan, tonen i alla artiklar, sättet att skriva om rörelsen på." Utan att ange ett enda konkret exempel. Vilka artiklar tycker förbundsledningen är oförenliga? De flesta artiklarna kan vilken SSU:are som helst läsa på internet på www.socialisten.nu. Om er klubb vill, kan vi även skicka samma uppsättning tidningar till er. Då kan ni göra en egen bedömning
  .
  
• I utredningen kopplas entrism ihop med infiltration. Men inget konkret sägs om hur och var vi på något sätt har dolt våra idéer eller i smyg strävat efter positioner. Faktum är att vi ofta kritiseras för att vi inte är tillräckligt "taktiska", att vi vägrar dölja våra idéer och att vi insisterar på att det är fel att ta positioner om man inte tydligt deklarerar var man står politiskt.

Vad kvarstår av utredningen efter alla dessa konstiga grunder för oförenlighet. Att vi är "djupa testuggare"? Att vi "föredrar studiecirklar och eviga diskussioner framför att ställa upp socialistiska alternativ"? Att en brittisk tidning, Socialist Appeal, "var mer ett dokument än en tidning, med långa artiklar skrivna av självutnämnda ledare"? Tråkig kanske, om det nu vore sant, men knappast grund för oförenlighet.

Det kanske i själva verket inte är Socialistens politik utan dess organisation som förbundsledningen anser är fel? Socialisten bör kanske inte få organisera sig som en öppen demokratisk tidskriftsförening med en vald redaktion och årsmöten. Varför får då Socialistiskt Forum göra detta? Och varför fick motståndarna till EU organisera sig? Borde inte detta vara en grundläggande demokratisk rättighet inom arbetarrörelsen?

Det finns ingen skälig grund för oförenlighetsbeslutet. SSU ledningens förklaringar reser fler frågor än de besvarar. Vi kan bara spekulera i de verkliga orsakerna till varför SSU-ledningen fattade sitt beslut. De kanske uppfattar marxism som ett hot mot sina positioner och karriärer? Vill de skrämma medlemmarna till lydnad? De kanske inte kan ta debatten med marxister? De kanske anser att de måste agera förmyndare för enskilda SSU:are?

Enbart i ljuset av det sist nämnda antagandet blir ledningens rekommendationer till medlemmarna logiska: att de inte ska sälja Socialisten, prenumerera på tidningen, skriva i tidningen eller låta sig intervjuas. Varför kan inte SSU:are i likhet med många kända debattörer, läsa tidningen, ta åt sig det de tycker är bra och förkasta resten. Varför kan medlemmarna inte i likhet med andra socialdemokrater som Göran Greider, Olle Sahlström eller riksdagsledamöterna Bengt Silverstrand, Karin Wegestål och Bengt-Ola Ryttar låta sig intervjuas? Är de för unga? Eller för dumma? Hur ser egentligen ledningen på medlemmarna?

SSU-ledningen har hamnat i en verklig soppa på grund av de beslut de har riktat mot Socialisten. Det enda rätta är att riva upp oförenlighetsbeslutet mot Socialisten och låta den fria diskussionen flöda. Att Socialisten behandlas på ett demokratiskt sätt av förbundsledningen är inte bara viktigt för Socialisten utan för alla inom SSU. I en atmosfär av rädsla förtvinar den kreativa diskussionen och engagemanget. Aktiviteten avtrubbas och SSU som helhet blir en svagare organisation.

Socialistens redaktion, 15 juni 2000