Fackligt arbete som utmanar
Att arbeta fackligt innebär en ständig kamp för att förbättra löner och arbetsmiljö. Hela tiden dyker det upp nya hot, allt från nationella frågor, som försämringar i a-kassan, till detaljer som berör den egna arbetsplatsen, sämre schema eller minskad bemanning.
Den fackliga styrkan idag är enorm. Om kraften hos alla medlemmar verkligen användes skulle vi lätt kunna bestämma var skåpet skall stå både i samhället och på arbetsplatsen.
Men så är det inte. Många medlemmar upplever idag att ”facket inte gör något”. Förbundsledningarna och LO ledningen använder inte styrkan hos medlemskollektivet av rädsla för att kampen snabbt, med all den uppdämda ilska som finns, skulle börja leva sitt eget liv och växa dem ur händerna.
Visst finns det många fackliga företrädare som sliter för att på bästa sätt försvara och flytta fram medlemmarnas positioner. De flesta av dem känner idag frustration och vanmakt över att gång på gång bli överkörda, att framgångarna är få i förhållande till allt det arbete som läggs ner.
Inget förhandlingsutrymme
Facket har de senaste decennierna byggts upp som en förhandlingsorganisation. Idag fungerar inte det. För att kunna förhandla måste det finnas utrymme för kompromisser och hur skall det göra det när det hela tiden är nedskärningar och försämringar det handlar om, inte förbättringar som på 60- och 70-talet.
Nu måste den fackliga verksamheten återvända till sin ursprungliga form. En sammanslutning av arbetare som tillsammans tar strid för sina villkor. Vi måste bygga upp fackliga organisationer som bygger på vår gemensamma styrka, inte på förhandlingsskickligheten hos ett fåtal företrädare.
Men när vi gör det kommer det inte att vara populärt i alla läger, varken hos arbetsgivaren eller högre upp i facket. Vi bygger upp en facklig organisation som inte är beroende av högavlönade ombudsmän – och många av dessa kommer därför att reagera negativt när de ser sin egen ställning hotad.
Därför gäller det att bygga klokt och att bygga underifrån. Utan en verklig grund rasar alla hus när det börjar blåsa ordentligt.
Bra fackligt vardagsarbete
Ett bra fackligt vardagsarbete är grunden för all annan facklig verksamhet. Lagar, avtal och försäkringar är sånt vi kämpat oss till och som vi måste hjälpas åt att bevaka att arbetsgivarna följer. Även om det kanske oftast är små summor vi strider om när vi vill få ut ersättningen för övertid så är det viktiga pengar för oss som inte tjänar så mycket. Men det är också viktigt för att vi visar arbetsgivaren att vi kräver respekt för avtalet. Samtidigt ger framgångar i det lilla större självförtroende. Kan vi få rätt mot arbetsgivaren i de små frågorna kan vi lättare tro att vi kan det i större.
Bygga på medlemsaktiviteter
Ska vi bygga starka fackföreningar gäller det att dra in så många som möjligt i den fackliga verksamheten.
Ska arbetsgivaren omorganisera, ändra arbetstiderna, skära ner på personal eller införa ny teknik så gäller det att få medlemmarna att diskutera frågan. Det innebär att alla medlemmar först och främst måste få information så att det kan vara med att ta ställning. Det kan ske genom informationsblad, möten eller uppsökeri, kanske har facket lokalt en egen hemsida. Det är viktigt att det blir diskussion så att olika argument når ut till alla och kan stötas och blötas.
Ibland kan det vara bra att ha en enkät som medlemmarna får fylla i, ibland kanske det passar bättre att till slut kalla ihop ett fackmöte och rösta om hur man ska ställa sig i frågan.
Ska man ha förhandlingar eller andra överläggningar med arbetsgivaren är det viktigt att också ta upp och besluta om vem som skall företräda facket. Det är viktigt att de som är direkt berörda får möjlighet att ha med representanter. Det är också viktigt att det inte alltid är ordförande eller huvudskyddsombudet som får ta dusterna. De blir snabbt impopulära hos arbetsgivaren om man bygger upp en stridbar fackförening. Den delegation som utses måste under resans gång återkoppla det som sker, kanske genom ett informationsblad eller möten, här är ju en hemsida fantastiskt bra för att snabbt nå ut till många.
Demokratisera facket
Lokalt väljer medlemmarna sina fackliga företrädare direkt. Om du är på en arbetsplats där den fackliga företrädaren mest sitter på expeditionen och vänder papper eller aldrig vågar ta strid med arbetsgivaren, så måste man börja driva kraven lokalt på en bättre rustad fackförening. Då gäller det att väcka idéer och dra med sig så många som möjligt i den diskussionen. Kanske kan man samla ihop ett gäng som skriver ner förslag och går på fackmötet tillsammans.
Om man knyter an till ett aktuellt problem är det ofta ganska lätt att få stöd för en kamplinje. Får ni igång en aktivitet brukar det ofta innebära att de gamla fackliga företrädarna som inte vill kämpa så småningom byts ut. Med en bra facklig aktivitet, kommer den lokala fackstyrelsen att bestå av arbetskamrater som medlemmarna verkligen har förtroende för. Med rätt arbetsmetoder kommer också medlemmarna att få verkligt inflytande över sin fackförening.
På lokal nivå är det jämförelsevis lätt att förändra situationen. Högre upp i facket är det svårare. För att få igång en diskussion är det ofta bra att driva krav om att demokratisera facket. Man kan driva frågor som att avtalet ska ut på medlemsomröstning, att ombudsmännen skall väljas på mandatperioder och att alla fackliga företrädare skall ha samma lön och anställningsvillkor som medlemmarna. De är konkreta åtgärder som skulle ge medlemmarna större makt över sin fackliga organisation.
Insyn för påverkan
För att medlemmarna ska kunna påverka måste de ha så stor insyn som möjligt i det fackliga arbetet. Information är också viktigt för att undvika att olika grupper av anställda spelas ut mot varandra och för att ha en beredskap om motsättningarna med arbetsgivaren skärps och man behöver arrangera en medlemsaktivitet som påtryckning.
Det är därför viktigt för facket att regelbundet ge ut ett informationsblad eller tidning. Där måste också finnas möjlighet för medlemmarna att delta i debatten och vara med och styra innehållet.
Politisera kampen
Ofta upplever man att det fackliga arbetet direkt mot arbetsgivaren inte räcker. Då är det viktigt att föra den fackliga kampen vidare politiskt. Inom offentlig verksamhet kan det vara så att man fått nedskärningskrav från politiker i nämnder eller det finns beslut om att verksamheten skall upphandlas. Inom den privata sektorn kan det handla om att arbetsgivaren helt enkelt vill lägga ner.
Märker man att man inte kommer längre i kampen gentemot arbetsgivaren är det dags att fundera på om kampen kan politiseras. Finns det krav man kan rikta mot lokala politiker eller mot regeringen? Kan man kräva mer pengar, lagstiftning eller andra ingripanden?
Det är alltid bra att vända sig till allmänheten med opinionsbildning och i det här läget blir det ofta nödvändigt att få stöd utifrån om man ska påverka politiker.
Man kan använda namnlistor, flygblad, skriva debattartiklar. Det är det bra att ha en höjdpunkt, något tillfälle då alla aktivteter skall stråla samman. Man kan anordna en utfrågning, uppvaktning eller demonstration utanför riksdagen eller kommunkontoret då man sätter press på politiker och kanske överlämnar namnlistor eller andra protestyttringar.
Ideologi gör att vi orkar
Det är viktigt att diskutera ideologi i facket, att höja blicken och se saker i ett större sammanhang. Det ger övertygelse och gör att man orkar fortsätta kämpa även om man ibland går på pumpen och allt känns hopplöst.
Alla konkreta fackliga frågor har en ideologisk koppling. Det är viktigt att se att arbetsgivarens förslag och den fackliga linjen inte enbart skiljer sig i sak utan också avspeglar olika människosyn. De flesta fackliga strider handlar i grunden om vårt människovärde, vi är värda en arbetsmiljö som inte skadar oss och vi är värda en lön som går att leva ett bra liv på. I sin förlängning handlar det om vilket samhälle vi vill ha.
Reaktioner
Har du kommit så här långt och börjat driva krav, kommit med förslag och tagit initiativ till kamp, så är det ganska säkert att arbetsgivaren börjar reagera. Ofta är det också någon ombudsman eller företrädare på högre nivå facket som börjar känna sig hotad. Det är svårt för dem att öppet ge röst åt sina egentliga åsikter, att du är för aktiv eller ställer för stora krav, istället brukar de säga att dina förslag inte är realistiska, att tidpunkten är fel, eller att det finns formella hinder av olika slag.
Om du inte tonar ner din kritik eller dina krav så kan stämningen snabbt skärpas, man hittar olika anledningar att smutskasta eller misskreditera dig. Kanske dyker det upp någon som i all välmening vill tala dig till rätta och få dig att ”välja dina strider”, om du visar dig förnuftig kan du själv bli nominerad och vald till någon post, kanske jobba med något projekt eller åka på några konferenser. Arbetsgivaren kan på motsvarande sätt vilja ge dig några favörer eller karriärmöjligheter.Låt dig inte luras, de vill bra köpa upp dig, tvinga dig att spela enligt deras spelregler och få dig tyst.
Kollektiv kamp
Nyckeln till ett bra fackligt arbete är kollektiv kamp. Stödet från medlemmarna är det bästa skyddet vid angrepp både från den fackliga byråkratin och från arbetsgivaren. De flesta av deras hotelser är bara just hot, de hoppas kunna skrämma dig och dina arbetskamrater så att ni lägger ner striden.
Se till att hålla ihop och genom att alltid uppträda som ett kollektiv märks det att det inte är så enkelt att det blir lugnt om man blir av med en bråkstake. Om alla arbetskamrater ställer upp och försvarar en facklig företrädare som angrips så kommer man att vinna striden.