Facklig tidning på entreprenad

Lena Eriksson-Höijer har avgått som chefredaktör för MT - Kommunal Stockholms medlemstidning. Orsaken är att avdelningsstyrelsen ställt sig bakom ett förslag att tidningen i framtiden ska framställas av en journalistbyrå.

När Lena  hösten 2001 valdes till posten på ett representantskapsmöte var hon en känd vänsterprofil som varit aktiv i förbundet sen 1970-talet. Hon hade i en motion presenterat sin syn på MT:s roll i att utveckla demokratin i förbundet, så ledamöterna visste mycket väl vad de skulle få när de röstade på Lena. Men nu vill avdelningens ledning ändra inriktning.

Socialisten intervjuade Lena stax efter att hon publicerat sin sista ledare.

Vad har du gjort tidigare i Kommunal?
– Jag har jobbat i hemtjänsten och bland annat varit sektionsordförande. Jag tycker att det är viktigt att Kommunal är en kamporganisation och att det fackliga arbetet bygger på medlemmarnas möjlighet att vara aktiva. Därför har jag varit med och tagit initiativ till olika kampanjer för bättre lön och arbetsmiljö och mot nedskärningar och privatiseringar.

 Vad ville du göra med MT?
– Det har varit viktigt att utveckla MT både som medlemsforum och som tidning. MT-reportrarna, vanliga medlemmar som gillar att skriva, har varit nyckelpersoner både som skribenter och som en kontinuerlig och direkt länk ut på arbetsplatserna. Samtidigt har vi tydligare inbjudit medlemmarna att medverka i tidningen, med texter eller med idéer och synpunkter. Vi har bland annat genomfört ett MT-seminarium och haft flera skrivarkurser. På redaktionsmötena har vi pratat mycket om tidningens utveckling både när det gäller layout och texter.

MT har varit en del av arbetarrörelsens kulturtradition. Samhället och våra arbetsplatser bygger på en uppdelning av handens och hjärnans arbete, vi kommunalare befinner oss längst ner i organisationen och har oftast väldigt lite inflytande över hur vårt eget arbete skall utföras. Det finns några däruppe som tror att de måste tänka åt oss, vi skall helst bara göra jobbet och vara tysta. Samhällets syn på kultur är likadan. Att arbeta med kultur är förbehållet en elit, att vara journalist är idag ett akademiskt yrke. I MT ger vi en annan bild, vi kommunalare är skapande människor, vi kan skriva och fota och rita. Vi kan utrycka oss och vet vad vi vill. Med det säger vi, i sin förlängning, att vi skulle kunna styra vårt eget arbete. Vi ökar vår självkänsla och vår tro på att vi kan förändra samhället.

Har du lyckats?
– Bitvis tycker jag att vi har lyckats bra. MT-reportrarna har visat ett fantastiskt engagemang, vi har genomfört utbildningar och haft många och långa diskussioner om bild och text och därmed utvecklats, fått variation och blivit mer målmedvetna. Det nya formatet och layouten har också varit steg framåt.

Visionen har varit att MT skall vara ett redskap i den fackliga kampen för alla kommunalare i Stockholms län, från medlemmarna på arbetsplatsen till studieorganisatörer, branschråden för olika yrken och avdelningsstyrelsen. Även här är det en bra utveckling på gång. Allt fler har engagerat sig i tidningen och börjat använda den som ett redskap. Allt fler medlemmar och förtroendevalda hör av sig med tips, synpunkter eller vill att vi ska hjälpa till med något.

Vad har du tagit upp i dina ledare, och vad har fått mest uppmärksamhet?
– Jag har försökt knyta an till något som jag vet diskuteras ute på arbetsplatserna och i sektionerna samtidigt som jag gärna vill visa på en väg framåt; så här skulle vi kunna göra för att förändra det som är fel. Det är väl två ledare som fått lite extra uppmärksamhet, förutom den näst sista där jag förklarade varför jag avgått . En som handlade om att problemet med att många personer i ledande position i arbetarrörelsen skaffar sig privilegier. Jag skrev att jag tror att det är viktigt att de som löneförhandlar också har samma lön som de medlemmar man företräder. Det väckte ilska och irritation bland en del samtidigt som många medlemmar hörde av sig och tyckte att jag hade rätt.

Efter konflikten 2003 skrev jag en ledare där jag berättade om hur jag själv upplevt strejken och det överraskande slutet. Jag gav min syn på varför det blev som det blev. Då var det också många medlemmar som hörde av sig och sa att ledaren varit viktig för att komma över besvikelsen med vad man upplevde som ett nederlag.
Fortfarande är inte konflikten 2003 utvärderad och det är ett exempel på att det är för lite debatt i Kommunal.

Hur har det varit att jobba som chefredaktör?
– Jättekul och utvecklande, det har känts som ett stort förtroendende. Samtidigt har det varit tufft. Den plan för att utveckla tidningen som vi arbetat fram och som representantskapet antog stötte på motstånd när vi skulle förverkliga den. Att utveckla tidningen ställde krav på målinriktat arbete och en lyhördhet för medlemmarnas åsikter.

Varför är der så viktigt att MT inte läggs ut på entreprenad?
– Ja, det är framförallt två skäl. Det ena är att slå vakt om arbetarrörelsens kulturtradition. Varför skall vi överlåta åt yrkesverksamma journalister att skriva om oss? Vi kan föra vår egen talan!

Det andra är att slå vakt om demokratin. Ett av MTs budord är att kritiskt granska även den fackliga verksamheten. Om man lägger ut skrivandet på en journalistbyrå så tror jag att det går förlorat. Låt oss säga att medlemmarna på en arbetsplats protesterar mot en omorganisation som arbetsgivaren vill göra, de lokala mbl-förhandlingarna slutar i oenighet och en ombudsman blir inkopplad. Ombudsmannen blir överens med arbetsgivaren om en kompromiss som inte är förankrad på arbetsplatsen. Medlemmarna kontaktar byrån och vill att de ska skriva. I ett sånt läge tror jag journalistbyrån kan var rädd att stöta sig med avdelningsexpeditionen med risk för att inte få behålla uppdraget.

Varför har du valt att avgå?
– Jag känner ett behov av att kunna argumentera för den tidning jag tror på utan att någon kan uppleva det som att jag talar i egen sak. Frågan om vilken typ av medlemstidning vi vill ha är för viktig för att blandas ihop med min personliga önskan om att få fortsätta arbeta med tidningen på samma sätt som tidigare. Jag har naturligtvis hunnit tänka ”gjorde jag rätt?”. När jag läser avdelningsstyrelsen inlägg i senaste numret av MT inser jag att jag inte kunde handla annorlunda. Trots att jag avgått försöker avdelningsstyrelsen ta udden av mina åsikter genom att hävda mina åsikter styrs av att jag själv vill bestämma.

Vad händer nu?
– Genom att flera sektioner skrivit en motion om att MT inte skall läggas ut på entreprenad och att MT-reportrarna skall vara kvar så kommer frågan upp på avdelningens representantskap den 26 april där man kommer att fatta beslut.

Intervju: Kerstin Alfredsson