Facklig kamp på Bromma bussgarage
När bussförarna i Bromma började göra säkerhetskontroll ledde det till att mer än var fjärde buss stoppades. Efter tio års anbudsupphandling är både förarna och bussarna slitna. Nu laddar de den fackliga kampen för att vända utvecklingen.
I tio år har Håkan kört buss i Stockholm. Ursprungligen kommer han från Älvdalen i Dalarna men där fanns inga jobb. En släkting tipsade om bussförarskolan och att man efter den var garanterad heltidsjobb.
– Arbetsförmedlingen betalade kursen och kändes kul att flytta till storstaden, säger Håkan.
Tillsammans med en annan kille kom han iväg på en facklig ungdomskurs och under den stora bussförarstrejken 1999 blev han fackligt aktiv på sin arbetsplats.
– Vi la upp strejvaktsschema, alla stod sina pass, vi tände eldar och grillade korv, berättar Håkan. Det kändes att det blir fart på facket när det är strejk.
Kurserna blev många de första åren och den fackliga ungdomsverksamheten gav möjlighet att åka på konferens och delta i uppsökeri. Idag vill Håkan i första hand arbeta fackligt på sin arbetsplats. Francis Tuuloskorpis bok ”Folk och andra bullar” är en inspirationskälla.
– Hon säger att det är den fackliga verksamheten på jobbet som räknas, säger Håkan, allt annat inom facket är mest luftslott.
Och det fackliga arbetet på Håkans arbetsplats behövs verkligen. Anbudsupphandlingen inom kollektivtrafiken har pågått i många år och i Stockholm ligger all busstrafik på entreprenad. För varje upphandling har de ekonomiska villkoren skärpts. Det blir mer att hela tiden köra buss och mindre tid att sträcka på benen, menar Håkan och berättar om en arbetskamrat som skulle arbetspröva efter en längre sjukdomsperiod.
– Det blev rena mardrömsupplevelsen. Två varv på busslinjen, utan paus, det var bara att vända och köra igen.
Det kallas spetsvändning och blir allt vanligare.
– Det verkar finnas order uppifrån, till trafikledningen här på depån, att det blir för dyrt att låta oss få tre minuters paus när vi vänder.
De snåla tiderna leder ofta till försenar och irriterade passagerare som ett extra arbetsmiljöproblem.
– Man förstår passagerarna, säger Håkan, de har också tider att passa.
På Bromma garaget finns sjuttio bussar. I rusningstid måste alla rulla för att man ska kunna hålla tidtabellerna. Resurserna för service och underhåll har också minskat, färre personer ska reparera allt trasigare bussar. Det säger sig självt att mekanikerna inte hinner åtgärda alla fel som uppstår. Busschaufförerna möts ofta av trasiga bussar, det är förarstolar som inte går att ställa in, bromsljus och vindrutetorkare som inte fungerar och däck som är slitna.
För några år sedan var frågan uppe på flera fackliga möten och tillslut enades man om att göra en enkät till alla förare på garaget. Efter ytterligare möten fick man fram en lista på 41 punkter, saker som förarna var eniga om skulle fungera på bussarna för att de skulle vara säkra att köra. Innan fordonen fick köra ut från depån kollade skyddsombudet om alla punkter på säkerhetslistan var uppfyllda. Första morgonen stoppades arton bussar.
Aktionen var självklart inte populär hos arbetsgivaren Swebus. Varje inställd tur innebär böter för företaget enligt avtalet som finns med SL. Aktionen ledde till att arbetsgivaren lovade att köpa in nya bussar, och enbart Scaniabussar eftersom det är ett stort problem för verkstaden att man har så många olika modeller.
Än har inte arbetsgivaren uppfyllt sitt löfte. Håkan menar att det ofta är så.
– Vi sitter i möten med arbetsgivaren, de lovar att fixa saker men vid nästa möte är fortfarande inget gjort.
Sedan några veckor tillbaka ger fackklubben ut ett medlemsblad varje vecka. Där skriver man vad som händer på mötena med arbetsgivaren och annat aktuellt inom facket. Informationsbladen läggs utanför trafikexpeditionen dit alla har ärende under arbetspasset. Nu finns informationen också inläst som ljudfil på klubbens hemsida så man kan ladda ner den till sin mp3-spelare. Eftersom många förare har annat modersmål än svenska är nästa steg är att läsa in den på olika språk. Håkan upplever att de flesta medlemmar tar del av och uppskattar informationen.
– Folk är intresserade av det som händer på jobbet. Det ger en stark och levande fackförening när medlemmarna vet allt som de förtroendevalda vet och tvärt om. Dessutom sätter det press på arbetsgivaren att alla vet vad de har lovat åtgärda.
Arbetsgivaren är kanske den som mest noggrant följer med i vad som skrivs i informationsbladet och ofta klagar de på att tonen är för uppviglande. Arbetsgivaren menar att man har samma mål och därför ska ha ett bra samarbetsklimat.
– Visst har vi samma mål, säger Håkan, till exempel att minska sjukskrivningarna. Från fackligt håll vill vi att arbetsgivaren skall investera i bra stolar så att vi förare inte får ont i ryggen medan arbetsgivaren verkar tycka att det blir billigare att istället ha timanställd personal som man kan göra sig av med när de börjar få krämpor.
Under sommaren och hösten har klubben tillsammans med andra inom Kommunals trafiksektion i Stockholm tagit strid för att få bort kontanthanteringen och därmed minska rånrisken. Nu står man inför en kampanj där man vill få pausreglerna att fungera.