Fabriksockupation för överlevnad i Venezuela
Sanitarios Maracay är en keramisk fabrik (som främst gör toalettstolar) med ca 800 anställda i Aragua, Venezuela. Den 15 november 2006 lämnade ägaren företaget åt sitt öde. Detta var inte första gången, utan ägaren har tidigare gjort på det viset, för slippa arbetarnas krav på att betala ut löner och utlovade extra ersättningar.
Ägaren Alvaro Poccaterra lät meddela, att någon gång i framtiden, skulle fabriken öppnas igen, men då med lägre löner, inga extra ersättningar och försämrade fackliga rättigheter. I brevet anklagade han fackföreningen för att bidragit till att företaget fick stänga. Ägaren är en kontrarevolutionär med kopplingar till den förre presidenten Peretz (f.d. ledare för Accion Democratica). I varje avgörande situation har Poccaterra stött kontrarevolution och sagt att om Chavez förlorade valet skulle han slänga ut fackföreningen från sin fabrik.
Arbetarna på fabriken samlades till ett massmöte för att diskutera vad som skulle göras. Det fanns en stark känsla av man blev utsatt för utpressning av ägaren. En klar majoritet stödde förslaget att ockupera fabriken och att kämpa för nationalisering under arbetarkontroll som en del av en socialistisk ekonomi. Ett uttalande antogs som riktade sig till arbetare, fackföreningen UNT, till samhället och regeringen.
Kampen på Sanitarios Maracay är en mycket större fråga än bara ödet för en fabrik. Kapitalisterna i Venezuela vill sabotera ekonomin och göra det så svårt som möjligt för regeringen. Därför avstår de från att investera och överger hellre företag än går med på arbetarnas krav. Lösningen är att revolutionen avancerar och tar över företagen och verkligen bygger 2000-talets socialism. Därför är det så viktigt hur det går för kampen på Sanitarios Maracay.
Efter ockupationen utsåg man ett fabriksråd av arbetare som skall leda fabriken och kampen för nationalisering. Man började sälja produkterna för att få in pengar och för att hålla fabriken igång. Underkommittéer valdes för administration, ekonomi och mobilisering.
FRETECO (fronten för ockuperade fabriker och arbetarkontroll) och CMR (marxistisk grupp Socialistens motsvarighet i Venezuela) har haft en viktig roll i utvecklingen. Medlemmar av CMR och Freteco bjöds in för att prata om ockupationer, arbetarkontroll och en socialistisk ekonomi.
En fråga som kom upp var erfarenheterna av arbetarkontroll på andra ställen i Venezuela. På Invepal har man upplöst fackföreningen och på andra ställen drivs ockuperade företag som ett kooperativ. Kravet är nationalisering och att arbetarna behåller sina fackföreningar. Arbetarkontroll är viktigt eftersom det visar att arbetarna inte behöver chefer och i sin förlängning att de kan styra samhället. Kampen vid Sanitarios Maracay borde bli en huvudfråga för UNT eftersom den lyfter flera centrala frågor för revolutionen och arbetarnas situation i landet. En seger för dessa arbetare skulle betyda ett stort steg framåt för revolutionen.
Ett avgörande problem i Venezuela är det finns fantastiska möjligheter för revolution men brist på initiativ och ledning från partier eller fackföreningar. Detta gäller i hög grad UNT. Istället för att stödja kampen, valde delar av ledningen ("högern") att stödja bildandet av en ny företagarvänlig fackförening, bestående av tjänstemän och några arbetare. Detta verkar ingå i en strid om makten, där en sida står något mer till höger och en mer till vänster. I Aragua har "vänstern",C-CURA, majoritet, men de ledde till en början inte till något stöd för kampen vid fabriken. De ansåg att arbetarkontrollen vid andra företag varit ett fiasko. Problemet är att man inte ser potentialen i kampen och är bättre på kritik än konkreta alternativ. Till en början argumenterade "vänstern" i UNT för att privata investerare skulle ta över ägandet av fabriken.
Genom kritik och krav på kamp har dock arbetarna fått ledarna för C-CURA att ändra sig. Genom kritik och krav på kamp har dock arbetarna fått ledarna för C-CURA att ändra sig. De deltog i mobiliseringen inför en demonstration för nationaliseringar och arbetarkontroll som hölls 8 februari i Caracas. Men mer än så, i denna manifestation lyckades arbetarna med sina krav ena olika delar av UNT. Det var tusentals arbetare från främst ockuperade företag och företag som Chavez planerar att nationalisera som marcherade på gatorna. Innan marchen avgick höll arbetsmarknadsministern José Ramón Rivero tal och gav sitt stöd för kraven. Han förklarade också att Chavez är på arbetarnas sida.
Just nu driver Hands off Venezuela internationellt ett upprop, riktat till president Chavez, som kräver nationalisering av Sanitarios Maracay. Skicka in din underskrift och organisationstillhörighet till: sanitariosmaracay@handsoffvenezuela.org.