En seger för Pappers stärker hela arbetarrörelsen
Pappersstrejken - en rapport ifrån Korsnäs
Det är ovant att titta ut emot Korsnäs bruk här i Gävle och se att det inte ryker ur skorstenarna. Igår den 16 april klockan 06:00 stängdes fabriken ned för andra gången de senaste trettio åren. Fackförbundet Pappers har gått ut i strejk här och på fem andra bruk och varslat om nästan dubbelt så många i nästa vecka. Oansvarigt och nästintill girigt skriker Svenskt Näringsliv ut i helsidesannonser i DN och lokala tidningar i de städer där det är konflikt. Målsättningen är såklart att svartmåla ett förbund som faktiskt har tagit strid för sina medlemmar.
Propagandan ifrån Svenskt Näringsliv verkar dock ha gått arbetarna på Korsnärs förbi, när jag deltar på första strejkmötet är uppbackningen total. 250 man är kvar för att stänga ner fabriken, några är hemma efter det sista nattpasset men närmare 130 strejkande medlemmar har klämt in sig i den lilla konferenssalen. Först ut är Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg som redovisar läget bland de andra bruken, än så länge verkar allt ha gått bra utom vid Skoghall där rykten går om att företaget avlönar oorganiserade arbetare. Han går också detaljerat in på vilka krav de egentligen strejkar för; en rejäl låglönesatsning, en bättre pensionslösning, reallöneökningar och kanske viktigaste - att man får en klar skrivning i avtalet så att arbetsgivarna inte kan fuska med LAS genom att använda bemanningsföretag.
- Arbetsgivarna är samordnade, de har lärt sig ifrån förra avtalsrörelsen, sa Jan-Henrik Sandberg. De börjar med att pressa fram avtal hos de svagare facken, de som redan gått med på krisavtal, och låter inte oss andra förhandla. Allt för att sätta låga avtal som riktmärken. Det kommer inte Pappers att gå med på.
Jan-Henrik Sandbergs kritik emot andra fackförbund (underförstått IF Metall) var svidande.
När jag lämnade mötet kände jag en hel del optimism, här är en fackordförande som verkligen vill kämpa för en av de viktigaste arbetsrättsliga frågorna på årtionden i Sverige. Det var en medlemskår som visserligen var sammanbiten men ändå ställde upp mangrant till stöd för strejken, så gott som alla satte upp sig som strejkvakter. Många nämnde att det inte alls var roligt att strejka men att de ställde upp. Frustrationen, över att arbetsgivaren tvingat fram situationen, var stor. Många kände sig ovana vid att strejka, både bland de på fackexpeditionen och ute på golvet. Det kanske är förståeligt, senaste gången Korsnäs var i konflikt var fyra dagar lockout under storstrejken 1980.
Tyvärr är det skarpa läget något som både arbetarna på Korsnäs och vi andra måste lära oss handskas med, vi lever i en tid då kapitalismen inte har utrymme för varken löneökningar eller förbättringar i välfärden. Den massiva uppslutningen här ute på bruket ger en fingervisning kring vilken styrka vi har utifall våra fackliga och politiska organisationer faktiskt krävde det vi har rätt till.
Om Pappers och medlemmarna ute på bruken vinner den här strejken så visar vi att det går att vända utvecklingen på svensk arbetsmarknad, det går att komma bort ifrån försämringar i anställningstryggheten och löneminskningar. Den svenska arbetarklassen behöver få tillbaka självförtroendet och en seger i den här strejken skulle vara ett litet men viktigt steg på vägen.
Därför vill vi i Socialisten uppmana dig som är aktiv i fackföreningar, SSU- och Ung Vänster-klubbar eller i en partiförening, att göra vad du kan för att stödja strejken. Skriv stöduttalande, gå förbi med en tårta till strejkvakterna eller bara diskutera med dina kamrater om varför strejken är så viktig.