Världskonjunkturen fortsätter att sjunka. Lågkonjunkturen i USA blir allt påtagligare. Produktionen i industrin har gått ner under de åtta senaste månaderna, och arbetslösheten har ökat dramatiskt. I Sverige har BNP-ökningen under andra kvartalet gått ner från 2,3 procent år 2000 till 1,4 procent 2001. Bara under det senaste året har 27 000 industrijobb försvunnit i Sverige. Nu duggar varslen från Ericsson, Avesta Polarit, ABB och Flextronics tätt. Samtidigt går allt fler företag i konkurs. Konkurserna är inte heller begränsade till IT-sektorn, utan även andra branscher är drabbade.

Den osänkbara ekonomin har stött på ett isberg

"Vi ser samma mönster som i slutet av 80-talet" säger Roland Sigbladh på kreditupplysningsföretaget UC till DN. Att vi är på väg in i en ny lågkonjunktur är det inte längre någon som betvivlar. Men är mönstret verkligen likadant som i slutet av 80-talet?

Kommer detta bara att bli ytterligare en lågkonjunktur som efter ett tag följs av uppgång igen? För att svara på detta måste man gå ännu längre tillbaka i historien och jämföra med tidigare epoker.

I många avseenden liknar dagens ekonomiska situation i världen situationen på 20-talet. Globaliseringen har nått en punkt där de tre ekonomiska stormakterna, EU, USA och Japan, hela tiden hamnar i konflikter med varandra. Handelshinder och strafftullar har ställts upp, något som för tio år sedan var otänkbart.

Allt mer pengar satsas på valutaspekulation och aktiespekulation i stället för att investeras i verklig produktion. Konjunkturuppgången under 90-talet har därför, med undantag på för de senaste 1-2 åren, inte medfört en lika hög tillväxt som tidigare uppgångar.

Dålig studs

Eftersom tidigare börsras har kunnat studsa upp igen ganska snabbt så tror de flesta ekonomerna i dag att så kommer att ske även denna gång. Men vid alla de tidigare börsfall då börskursen kunnat studsa upp så fanns det fortfarande en hyfsad tillväxt och företagen gick fortfarande med vinst. Vi får hela tiden rapporter om att de stora företagen går med förlust, eller att vinsterna åtminstone är lägre än förväntningarna.

Detta i perfekt analogi med slutet av 20-talet, som ledde fram till den ökända börskraschen 1929.

Många borgerliga ekonomer säger att de börsras som vi nu har sett bara är en slags korrigering, en återanpassning av börskurserna till verkligheten, så att börsen nu har blivit stabil igen eftersom förväntningarna inte längre är för höga.

Men ett börsras löser ju inte några bakomliggande problem. I själva verket har vinsterna rasat ännu mer än vad börskurserna har gjort, vilket innebär att aktierna är ännu mer övervärderade än de var innan börsraset! Dessutom har de höga börskurserna använts som underlag för både företag och individer i USA att skuldsätta sig mer än någonsin tidigare. När börskurserna rasar hamnar således hela finanssektorn i gungning som i början av 30-talet.

Ingen tillväxtzon

En annan viktig omständighet är att det i dag inte finns en enda betydande tillväxtzon i världen. De asiatiska "tigerekonomierna" som för ett par år sedan utpekats som en viktig tillväxtzon har tappat tänderna. I Ryssland har återgången till marknadsekonomi lett till en katastrofal kollaps. I Latinamerika ökar problemen lavinartat. Till och med de oljeproducerande arabländerna börjar få problem.

Ingenstans i världen förmår kapitalismen att utveckla produktionen, än mindre välfärden. I själva verket är borgarnas enda svar på de ekonomiska svårigheterna att privatisera och avreglera den offentliga sektorn, vilket har lett till en katastrofal nedmontering av välfärden för majoriteten av jordens befolkning. Och denna nedmontering har skett i hela världen under högkonjunkturen. Vid en ordentlig nedgång i ekonomin skulle situationen i världen bli explosiv.

Peter N

Från Socialisten nr 54, september 2001