Effekter på ekonomin efter terrorattacken

I London föll börsen med 5,7 procent, och i resten av Europa var reaktionerna ännu värre. I Frankfurt föll börsen med 8,5 procent och i Stockholm med 7,8 procent. Fallet fortsatte när Asiens börser öppnade. På måndagen veckan efter katastrofen när New York-börsen öppnade föll Dow Jones-index med 7,1 procent och Nasdaq-index med 6,9 procent.

Och sedan dess har den allmänna trenden varit ett fortsatt kursfall, även om kurserna till synes kaosartat har studsat upp och ner. Ännu en gång har vi sett prov på dels hur sammanvävda världens alla ekonomier är, och dels på hur instabil och lättpåverkad hela världsekonomin är.

Hur påverkar raserandet av World Trade Center världsekonomin mer långsiktigt? Många ekonomer säger nu att konsekvenserna kommer att bli ödesdigra. Man säger att de mörkare framtidsutsikterna skrämmer folk så att deras konsumtionslust minskar. Men konsumtionslusten var på kraftig nedgång redan innan terrorattacken. Faktum är att den hittills kraftiga konsumtionen i USA bygger på att folk tar lån för att kunna leva över sina tillgångar. Kapitalisterna uppmuntrar människor att konsumera mer än de har råd med för att få sälja sina produkter och få avkastning på sina investeringar.

Men samma kapitalister är måna om att till varje pris hålla arbetarnas löner nere för att upprätthålla sin vinst. Det säger sig självt att detta inte håller i längden. Man kan inte både äta kakan och behålla den. När konsumenterna känner att ekonomin börjar svacka, när de ser hur allt fler människor blir avskedade därför att företagen drabbas av överproduktion, och när trycket att hålla nere lönerna ökar, då börjar de konsumera mindre av rädsla för en osäkrare framtid.

Den minskade konsumtionen innebär i sin tur att företagen måste minska sin produktion ännu mera, och vips är vi inne i en ond cirkel som drar ner ekonomin i djupet. Och denna utveckling hade redan börjat innan den 11 september. Industriproduktionen i USA hade redan minskat i tio månader, och arbetslösheten hade redan börjat stiga.

I själva verket kan terrordådet i sig själv inte medföra någon stor och varaktig nedgång i ekonomin. USA har många andra städer med egna börser dit handeln kan flyttas. Och efter bombdådet 1993 har de flesta företagen med verksamhet i World Trade Center gjort katastrofplaner för att verksamheten skulle kunna fortsätta även om World Trade Center stängs. Även om företagen som hade lokaler i tornen och försäkringsbolagen självklart gör stora förluster så är detta bara en droppe i havet om man ser till hela världsmarknaden eller till USA:s marknad. En enskild händelse som denna kan helt enkelt inte orsaka en lång nedgång i världsekonomin.

Det är knappast någon hemlighet att världsekonomin redan var i stora svårigheter, och att en lågkonjunktur redan var på väg. Världens börser har varit oroliga i över ett år, Nasdaq-index har förlorat cirka två tredjedelar av sitt högsta värde, vilket motsvarar ett fall på fem tusen miljarder dollar. Neuer Markt, den tyska motsvarigheten till Nasdaq, har förlorat 90 procent av sitt högsta värde.

Socialisten har i olika artiklar skildrat hur motsättningarna i det kapitalistiska systemet har ökat och hur vi obönhörligen närmar oss en stor kris för hela världsekonomin. Det duger inte att skylla svårigheterna hos ett förruttnande samhällssystem på en enskild katastrof, inte ens på en så här fruktansvärd katastrof. Om vi får en långvarig lågkonjunktur så beror det på att vi redan var på väg in i en sådan lågkonjunktur, och om världsmarknaden kollapsar totalt så gör den det av sin egen tyngd.

Vissa andra ekonomer har lagt fram en idé om att återuppbyggandet i New York och ökade satsningar på säkerhet tillsammans med skattesänkningar, räntesänkningar och att man på olika sätt pumpar in mer pengar i ekonomin kan stimulera ekonomin och därför påskynda en konjunkturuppgång. Denna idé baserar sig för det första på att en konjunkturuppgång faktiskt var på väg redan nu, en uppfattning som vi inte delar. Och även om dessa åtgärder faktiskt kan mildra konjunkturnedgången, så skulle det ske till priset av en snabbt ökande inflation.

Peter N

Oktober 2001