Recension av Bahman Ghobadis film

De druckna hästarnas tid

Den är en av de första långfilmerna på kurdiska. Och vad man än tycker om filmen i övrigt, så blir man ohjälpligt fascinerad och den lämnar inte tankarna då man lämnat biografen.

Huvudpersonerna är några barn i de iranska bergen i gränstrakterna mot Irak. De tvingas kämpa för sin överlevnad mot alla odds i en värld som på grund av de senaste årens stormaktspolitik blivit fullständigt absurd.

Kriget mellan Iran och Irak har lämnat marken full med minor. Barnens far dödas av en mina under en smugglingstur till Irak, och 13-årige Ayoub tvingas ta försörjningsbördan för sina syskon, inte minst för den handikappade brodern Madi. Det enda sättet att tjäna tillräckligt är att smuggla.

Det handlar inte om att smuggla sprit och narkotika utan om högst vardagliga nyttighetsartiklar som däck, vilket importrestriktionerna gjort till smuggelgods. Från Irak till Iran smugglar man tomma skrivböcker, något som vi här ser som högst vardagligt.

Tillvaron som smugglare är hård och farlig. Det är inte säkert att mottagaren betalar för varorna, vilket Ayoub bittert får erfara. Vädret är hårt och opålitligt, mulåsnorna (titelns "hästar") får dricka sprit för att stå ut med kylan och de tunga bördorna. Förutom minor finns gränsvakter som skjuter skarpt.

Bara att vara kurd är att vara utsatt. Men även bland kurderna finns märkbara sociala skillnader. Den äldre systern försöker hjälpa Madi genom att gå med på att gifta sig med en man från en mer välbeställd familj. Det är en episod som också skildrar kvinnans underordnade ställning.

Mitt i misären finns trots allt en kärleksfullhet och obrottslig lojalitet som värmer. Barnens öde griper tag mitt i hjärtat. De spelar sig själva och har gjort manuset tillsammans med filmens regissör Bahman Ghobadi. Handlingen är fiktiv men grundar sig på verkligheten och filmen känns dokumentär.

Ghobadi har gjort en gripande film med ett vackert bildspråk och som ger åskådaren en hel del att fundera över efteråt.

Bo Ö

Från Socialisten nr 55, november 2001