Det våras för arbetarkampen

Den våg av kamp som under ett par år svept fram över Latinamerika har nu nått Europa och Nordamerika. I Frankrike gick ungdomar och arbetare ut i de största protesterna sen 1968 – och de vann! I USA reser sig de kuvade immigrantarbetarna och börjar organisera sig. En rad länder som Belgien, Grekland, Storbritannien har det senaste halvåret skakats av omfattande strejker. Det här är viktigt. Vi har länge varit inne i en period av skärpta klassmotsättningar, med upprepade attacker på grundläggande rättigheter. Nu äntligen börjar arbetarklassen bjuda motstånd.
För oss i Sverige kan det fortfarande vara svårt att känna att det är nya vindar som blåser. Här har vi det senaste året bara sett begränsade utbrott av öppna konflikter, som i den vilda strejken i tunnelbanan. Men missnöjet på arbetsplatserna är utbrett och på många håll pågår kampen för bättre arbetsvillkor utan att det skapar några stora rubriker.
Det talas mycket om högkonjunktur och ekonomisk tillväxt. Internationella valutafonden, IMF förutspår till exempel en global BNP-ökning på 4,9 procent i år. Det går bra för Sverige. Men var är förbättringarna för vanligt folk? 
På 50- 60- och 70-talen fick även löntagarna en liten bit av kakan när ekonomin gick bra. Så är det inte längre. Ser man sig om i världen så ser man en intensivare utsugning, längre arbetstider, högre arbetstempo, tillfälliga anställningar och nedskärningar i land efter land. Angrepp på arbetsrätten är regel och attacker på pensionssystemet ett generellt fenomen.
Kapitalisterna gör stora vinster men de investerar inte för att utveckla produktivkrafterna i sina länder. De skapar inte nya jobb (åtminstone inte fasta anställningar), de höjer inte lönerna. Den internationellt ansedda tidskriften The Economist, som verkligen inte kan anklagas för att driva vänsterpropaganda, skriver (den 25 februari 2006): ”Idag stiger emellertid företagsvinsterna kraftigt i ekonomier som har stagnerat, till exempel Tyskland. Och praktiskt taget överallt har arbetarnas realinkomster legat kvar på samma nivå eller till och med sjunkit, medan vinsterna rusat i höjden”
Economist fortsätter: ”Företagens framgångar garanterar inte längre blomstring av länders eller, mer specifikt, inhemska arbetares ekonomier.”  Det är ett påstående som skjuter hela idén om verkliga och varaktiga reformer under kapitalismen i sank.
Länge nog har arbetarklassen varit tålmodig. Den dyrköpta lärdomen från år av nedskärningar är att om något ska förändras är de upp till oss. En ny generation går nu ut till strid i land efter land för ett liv med mening och värdighet. Gamla kamptraditioner väcks till liv.
Överallt svarar kaptalägarna och makthavarna på samma sätt. De släpper inte efter en tum. De är livrädda för att eftergifter ska ge mersmak. I Belgien genomfördes i höstas två generalstrejker till försvar av pensionerna.  Försämringarna genomfördes i allafall. I vissa situationer kan ett sådant nederlag knäcka kamplusten helt, sprida bitterhet och passivitet. Men nu sprider sig revolterna i stället.
Händelserna i Frankrike sänder ut ett tydligt budskap till arbetare och ungdomar över hela världen. Stora sociala strider i det rika västerlandet är inte något som hör till historien – det är framtiden.
Protester i ett land sprider sig till andra länder. Under de förra vänsterupprorens tid  påverkades Europa mycket av revolutionerna i den koloniala världen. Idag kommer den stora inspirationen från Latinamerika.
I Mexiko demonstrerade i fjol 1,2 miljoner(!) människor när borgerligheten försökte stoppa arbetarpartiets (PRD) kandidat Lopez Obrador från att ställa upp i valet. I Bolivia vann Evo Morales och hans parti MAS (Rörelsen för socialism) en jordskredsseger i december. I Venezuela har den bolivariska rörelsens kamp väckt en insikt om att förbättringar för folket hamnar i konflikt med kapitalägarnas och imperialismens intressen. Där förs nu diskussioner om socialism – för och emot – på samhällets alla nivåer. Det är en diskussion som inte förts någonstans på allvar sen 70-talet, som väckt ett hopp hos landets arbetare och fattiga och som nu sprider sig internationellt.
Så världen hänger ihop. Kampen i Frankrike påverkar kamp i USA. Diskussionen om socialism i Venezuela inspirerar socialister i Kashmir. I en global uppåtgående spiral kan vi se hur tanken på ett bättre samhälle väcks, fler dras med och lärdomar dras. Vi står inför en period då arbetare och ungdomar över hela världen reser sig. Att många människor vill förändra och blir aktiva skapar förutsättningar för att störta hela den kapitalistiska oordningen i gruset. En socialistisk, fredlig, solidarisk världsordning är möjlig om vi tar den chans som ligger framför oss.

Kerstin Alfredsson