Det irriterande Kuba
Jag prenumererar på Svenska Dagbladet. Det bör tilläggas: inte på grund
av utgjutelserna på deras ledarsida, utan trots dem. Varje dag
genomlider jag dessa, och tröstar mig med att de är så uppenbart
pinsamma, att de inte torde övertyga någon vettig människa.
För några dagar sedan, närmare bestämt den 26/10, ville denna ledarredaktion ”befria Kuba”. Castro måste bort,
så att Kuba kan bli ett mer välmående land, som Haiti, Paraguay eller
Colombia. Dessa exempel är nu förstås mina, inte SvD:s.
Det enda
problemet är, tycks det, att Kubas folk inte verkar vilja ha ”frihet”,
modell SvD. Det bekymrar ledarredaktionen mycket.
För Kuba är ju, enligt SvD, ”en mardröm som inte tog slut när Muren föll och den kommunistiska ideologin hamnade i kylan.”
Att
regimen inte föll när Sovjet gjorde det är obegripligt för redaktionen.
Istället valde kubanerna att ”fortsätta lyssna till diktatorns
evighetslånga tal.”
Men sedan kom ett nytt hopp: Fidel Castro
blev sjuk. Detta födde ”förhoppningar om att diktaturen skulle
kollapsa”. Men något gick fel, konstaterar tidningen uppgivet:
”Verkligheten är dystrare. Folket har inte rest sig.” Det är ju
verkligen bedrövligt. Här har folket en chans att få det som i Haiti
och de tar den inte…
Men det blir än dystrare: den kubanska
regeringen stärks av att den får ”köpa olja billigt av Venezuelas
president Hugo Chavez (som vill vara vår tids Fidel Castro)”. Kan ingen
göra något åt denne eländige Chavez?
Det enda hoppet för SvD
är att USA lyfter det embargo som enligt ledarredaktionen endast gynnar
regimen och i själva verket är ”kommunisternas bäste vän”. P.g.a. detta
kan nämligen, enligt redaktionen, "kommunisterna" ena folket mot
en yttre fiende. Man bör alltså efterlysa en smartare taktik från USA:s
sida.
Efter detta börjar redaktionen inspireras av Freuds
drömteori och drömmer vackra önskedrömmar: ”Låt dollarn flöda. Låt
dollarn föda frihet.” Önskedrömmar för en nyliberal, vill säga. Men
knappast för Kubas folk.
Ett kapitalistiskt Kuba skulle inte
bli som i Sverige, eller ens som i USA. Dessa länders härskande klasser
kan genom sina multinationella företag och sin utsugning av andra
länder göra eftergifter till de egna folken. Nej, ett kapitalistiskt
Kuba skulle bli som, just det, Haiti, Paraguay eller Colombia.
Är
det så svårt att inse att folket i ett land, som trots sin relativa
fattigdom har Latinamerikas bästa sjukvård och utbildning, och en
medellivslängd av europeiskt snitt, inte vill ersätta den med modeller
som Haiti eller Paraguay? Att det är därför de inte gör som SvD vill –
störtar det egna systemet för att ersätta det med kapitalism?
Missförstå
mig rätt, jag är inte för enpartisystem. Inte alls. Men i valet mellan
Castro och Wall Street skulle jag välja samma sak som kubanerna. Hellre
ett samhälle som det kubanska, som trots demokratiska brister, bygger
på ett ekonomiskt system som kan ge välstånd, rättvisa och faktiskt
också en hel del reellt folkligt inflytande. Än en korrupt
bananrepublik som skrotar välfärden, anpassar sig till Internationella
valutafonden och USA, och blir marionetter till det internationella
kapitalet.
Det är ett självklart val, kan man tycka. Men ack så irriterande för SvD:s ledarredaktion.