Den första arbetarstaten: Pariskommunen 1871
Det var som vanligt krig innan denna stora historiska händelse. Ett land skulle anfalla ett annat land för att skapa evig fred. Idag är det Irak som ska utplånas. Då var det Tyskland och Frankrike som skulle anfalla varandra och den borgerliga klassen i vardera land skulle fixa en säker evig fred. Lustigt nog snackade förtryckarna också då i termer som känns igen idag: "Ett försvarskrig utesluter naturligtvis inte angreppsoperationer".Bush kanske har läst samma bok som jag har hämtat information i för att kunna skriva det här, Pariskommunen av Karl Marx.
Såsom folk idag lider och trasas sönder av bomber och gevärskulor led de som levde då av krig där äldre typer av bomber och kulor användes, dock med samma funktion som idag. När det är krig så går mycket av resurserna i samhället till att köpa vapen och mindre går till att köpa mat.
Till slut blev det fred och i Paris som aldrig blev intaget, men länge var belägrat, var hungern och missnöjet stort. När nu kriget var över tyckte överklassen att det var dags för parisarna att lämna tillbaks vapnen. Försvarsmakten i Paris bestod till stor del av arbetare som var mycket trötta på den politik som fördes av den i Versailles sittande franska regeringen.
Först försökte kapitalet avväpna parisarna. Thiers som var regeringens nya överhuvud insåg att de besuttna klassernas - storgodsägarnas och kapitalisternas - herravälde svävade i fara så länge Parisarbetarna ännu hade vapen i händerna. Kapitalismen är ett mycket orättvist och arbetarklassförtryckande ekonomiskt system. Historien visar att kapitalismen ofta får problem att bestå särskilt efter krig och i synnerhet om arbetare reser sig mot förtrycket. Det var dags för det enda för arbetarna rättfärdiga kriget - klasskriget.
Pariskommunen utropas
Den 26:e mars valdes Pariskommunen och proklamerades den 28:e. Frankrike hade förlorat kriget och hade ingen stor armé kvar och kunde därför inte slå ner upproret omgående, Thiers som själv administrerade förtrycket blev såklart rasande. Men det fanns högt folk som stödde kommunen. En av dem var Thiers tidigare kollega i kammaren av år 1830, herr Beslay, själv en kapitalist. Han stod på arbetarnas sida och sa "arbetets förslavande under kapitalet har alltid varit hörnstenen i er politik och alltsedan ni sett arbetets republik installerad i Paris stadshus har ni utan uppehåll ropat till Frankrike: se dessa förbrytare!".
Men det finns ju fler onda kapitalister än goda, och Bismarck som just lett Tyskland och vunnit kriget mot Frankrike fattade att för kapitalismen är en kommun som denna mycket viktig att slå ner så fort som möjligt. Han hade 100 000 franska krigsfångar fångna i Tyskland och nu behövde hans klassfränder i Frankrike verkligen soldater. Han släppte krigsfångarna och nu kunde man tillsammans med tyskarna ockupera och bomba Paris. Här användes för första gången fotogen i krig, man hällde det på hus och huset och de som fanns inuti brann upp.
Allmän folkbeväpning
Men hur kan det komma sig att de nyss krigande ländernas ledning hjälptes åt? Det berodde på hur Pariskommunen utformades! Kommunen ersatte den stående armén, som är bra på att gå förtryckarnas ärenden, med en allmän folkbeväpning. Den skilde kyrkan från staten och skolan från prästernas styre. Den förbjöd nattarbetet i bagerierna och återupprättade produktionen i de fabriker och verkstäder som övergetts av sina enskilda ägare.
Det farligaste var nog att man tillsatte en riktigt demokratisk regering. Kommunen beslöt att inga löner till tjänstemännen i administrationen och regeringen fick överstiga en normal arbetarlön. Istället för att som nu - en gång vart tredje eller sjätte år få avgöra vilken medlem av den härskande klassen som skulle företräda och förtrampa folket - skulle folket direkt kunna avsätta och byta ut de företrädare de inte var nöjda med.
Men vad tyckte medelklassen och bönderna om kommunen? Medelklassen var ju också förtryckt av samma samhälle och tokiga regering. Den hade sårat deras voltairism genom att överlämna dess barns uppfostran till munkarna, och kränkt dess nationalkänsla som fransmän genom att störta dem i ett krig som förlorades. "Vår seger är ert hopp!" Ropade kommunkämparna till bönderna.
Billig regering
Den franske bonden tvingades betala krigsskadestånd med höga skatter. Kommunen proklamerade att krigets faktiska upphovsmän skulle betala det som kriget kostat. Kommunen skulle även ha skänkt bonden en billig regering eftersom de tog bort de två dyraste utgifterna, nämligen armén och byråkratin. Bondens blodsugare notarien, advokaten och andra juridiska vampyrer skulle bytas ut till avlönade kommunaltjänstemän, valda av bonden själv och ansvariga inför honom.
Borgarna visste att tre månaders ostörd kommunikation mellan kommunen och landsbygden skulle ha åstadkommit ett allmänt bondeuppror. För att hindra det fixade man en polisblockad innan bomberna började falla för att "hejda kreaturspestens spridning".
Borgarna lyckades och det funkar ju inte med socialism i en stad, folk gjorde kommunförsök i flera städer i Frankrike men blev genast nedslagna. Massor av stödappeller skickades från alla håll till regeringen i Versailles.
Efter mycket parlamentariskt fifflande lyckades Thiers till slut få ihop en stor armé som kunde tränga in i Paris från den sida tyskarna inte höll ockuperad. Förtryckare har en tendens att verkligen visa var skåpet ska stå om de förtryckta reser sig.
Borgarklassens hämnd
Ett hat släpptes loss, som visat sig efter att de flesta revolutioner som misslyckats. Här lyckades man slakta minst 50.000 män och kvinnor och däribland de bästa arbetare av alla yrken. Det var ett jävla gnäll på borgarsvinen att en del byggnader förstördes i Paris, dels på grund av att armén ryckte fram med hjälp av granater. Men det är inte det som de tycker är problemet utan att kommunkämparna för att skydda sig brände ner hus för att få någon slags flyktväg.
Det var slakt i åtta dagar och armén hade så kallade mitraljöser (kulsprutor) så skjutandet gick bra. Det var värre med att få ner de skjutna under jord. En kvinna sköt de ner på en gård den 24:e maj och när man kom för att begrava henne den 27:e så levde hon fortfarande trots att hon var träffad med fyra skott.
Evening Standards Pariskorrespondent registrerade att man grävde ner halvt döda under ett tunt täcke jord på en fotbollsplan. Under dagen så överröstade gatularmet allt annat men i nattens stillhet väcktes de i de närliggande husen av ett avlägset stönande och på morgonen såg man en knuten näve sticka upp i jorden. Kontrarevolutionens ledare Thiers sade nöjt efter blodbadet "Nu är det slut med socialismen för en lång tid framåt".
Men ungefär sex år efter kommunens krossande, växte en ny arbetarrörelse fram i Frankrike. De tog upp kommunkämparnas röda fana och agiterade och växte så pass att de tvingade regeringen att släppa de sista fängslade kämparna.
Pariskommunen var det första exempel på att vi inte finner oss i förtryck, det är 1871 års idéer om arbetarlön till politiker och tjänstemän och direktdemokratin som leder vägen till ett socialistiskt samhälle. Just nu har vi många i arbetarrörelsens ledning som tjänar betydligt mer än en arbetarlön på att det råder ett lagom förtryck, det klasslösa samhället ligger inte i deras intresse. Men det ligger i vårt intresse och klassamhällets hårda väggar kommer att rämna, kapitalistiska ruttna system kan aldrig bestå.
Från Socialisten nr 60, oktober 2002