Den förhistoriska konsten och hur vi blev människor
DET SÄGS att nazistledaren Göring brukade säga att ”när jag hör ordet Kultur osäkrar jag min revolver” (komiskt nog lånat från en teaterpjäs), fast jag tror att idag har ordet kultur tappat en del av sin laddning. Man pratar ju till exempel om fotbollskultur och matkultur. Men jag tror att många däremot skulle skriva under på att när de hör ordet Konst så blir dom verkligen osäkra. Konst är nåt oftast konst-igt och onödigt som vissa ägnar sig åt att konsumera eller skapa. Ordet konst hänger ihop med finkulturen. Och finkulturen hänger ihop med överklassen. Det är också Marx utgångspunkt när han beskriver konstens funktion som att de härskande idéerna, inklusive konsten, i varje period har varit den härskande klassens idéer.
Men särskilt i vår epok, sen industrikapitalismen blev det dominerade produktionssättet, har också arbetar- och medelklassen sin egen kultur (tankemönster eller attityder) och sin egen konst även om de inte dominerar. Jag använder här konst i meningen konstverk, vare sig det är dans, böcker, bilder, teater, musik eller byggnader.
Men för att verkligen se konstens grundläggande funktion måste vi ta ett rejält kliv bakåt i tiden, tills långt innan klassamhället fanns, för ca 120 000 år sen, då det första kända konstverket tillverkades. Det är en ockrasten med inristningar som hittats i en grotta i nuvarande Sydafrika, ungefär det område där man tror att alla nu levande människor härstammar från. När man ser på stenen ser den inte särskilt märkvärdig ut, men tänk på dess innebörd: Den enda urskiljande egenskapen mellan homo sapiens å ena sidan och människoapor samt tidiga människoarter (t ex homo erectus och homo neanderthalis) å den andra, kan sägas symboliseras av denna sten; Nämligen att vi var de enda som skapade konst. Så gör inte djur. Även om evolutionen delade på människoaporna och människorna för ungefär 7 miljoner år sedan, är fortfarande ungefär 95 procent av vår arvsmassa gemensam. Och aporna har av forskningen bevisats också vara sociala i meningen att de i sin naturliga miljö lever i grupper, samarbetar om maten, har inlevelseförmåga i varandras upplevelser, kan kommunicera med hjälp av språk (både kroppsspråk och ljud även om de inte har samma utvecklade talapparat som vi) och symboler. Det finns även exempel på att de medvetet utvecklat vapen och verktyg, även om de är enkla. Men inte konst. Aldrig konst.
HOMO SAPIENS har inga klor, inga vassa tänder, springer inte särskilt snabbt, så vad var det för en evolutionär fördel som gjorde att vi är den enda art som lyckas ändra vår roll, först från att vara bytesdjur till att vara rovdjur och sen till att vara härskare över naturen? Vår stora hjärna gav inga större fördelar när vi samlade frukt, växter, rötter eller kött som rovdjuren lämnat bakom sig, och den ledde också till att barnen var relativt hjälplösa väldigt länge. Nej, det avgörande är att vi var (och är) väldigt bra på att samarbeta. Och hur lärde vi oss samarbeta? Självklart genom vårt gemensamma arbete med insamlandet av maten. Men särskilt när grupperna blev större tror jag att utövandet av nån form av konstnärlig verksamhet blev minst lika viktigt.
Bushfolket i Afrika (khoisan) är direkta ättlingar till våra afrikanska förfäder (som är gemensamma för alla människor på jorden) och har dansat sin transdans eller läkande dans så länge som någon minns. Varje grupp dansar en gång i veckan från skymning till gryning. Alla deltar. Ungefär hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna faller i trans. Dansens målsättning är ofta specifik: Att an individer eller grupper, eller att bara stärka gruppens samarbete.
”De som dansar samman håller samman. De som håller samman överlever lättare. Detta har varit buschfolkets framgångsrecept under den ofattbart långa tid de funnits till.” (Gryning över Kalahari, sid 227).
JAG TROR att detta är grunden för konstens betydelse. Konst är ett uttryck för människan som en social varelse, som är beroende av gruppen för sin överlevnad och sin trivsel. Den kan också uttrycka spänningar och konflikter inom eller mellan individer och stammen. På så sätt har konst varit nödvändig för människans överlevnad och utveckling i mer än hundra tusen år och är så fortfarande. I det nuvarande samhället har varje klass och subklass sin egen transdans, där konflikterna hanteras i en mindre farlig form än öppen konflikt. Där känslan av grupptillhörighet, gemensamma värderingar samt kollektivt och individuellt ansvar skapas.
Titta på ansiktens hos en publik som tittar på en fotbollsmatch, eller en operaföreställning, vad är detta annat än trans? Utan att ta denna jämförelse för långt menar jag att konsten har behållit sin grundfunktion genom tiden, även om vårt samhälle är ett klassamhälle som brutit med vårt egalitära ursprung.
I DE EGALITÄRA, eller klasslösa, samhällena fanns det inga riktiga skillnader i rikedom eller privilegier mellan medlemmarna och inte heller mellan könen. Det kan man se på hur de begravdes och på hur deras hus såg ut. Och egalitära samhällen tar upp till 96 procent av mänsklighetens historia, bara de senaste 4000-5000 åren har varit klassamhällen (beroende på hur man definierar klass) .
De första samhällenas konst kan vi uppenbarligen inte bedöma i sin helhet eftersom det mesta (obränd keramik, skinn, och så vidare ) har förstörts. Det som finns kvar är små stenstatyetter av människor, oftast kvinnor, och grottmålningar över stora delar av världen, i Europa såväl som i Australien och Afrika.
Många socialantropologer tror i vilket fall att det var ögonblickets konst, historieberättande, dans och sång som kom först. De var tydligast kopplade till gruppens samarbete och sammanhållning. Genom dem kunde vi hylla naturen som gav oss vår mat och samtidigt utöka vår förståelse för den, genom att skapa historier och sånger om vad vi sett och upplevt, berättelser som senare blev myter, till exempel skapelsemyter om hur världen uppstått. Vi firade de hemvändande jägarna med berättelser om kompetens, mod och samarbete. Vi skämtade om dåligt socialt uppträdande som straffades på det ena eller andra sättet. På så sätt skapade vi gemensamma värderingar, utan vilka våra allt större samhällen inte kunde överleva.
Den del av konsten som kan kallas andlig hade ett annorlunda fokus. Våra berättelser kunde få oss att bättre förstå världen, men kunde man inte också påverka världen? Viljan att ytterligare förstärka vårt kollektiva och individuella självförtroende och gruppkänsla ledde antagligen till olika former av magiskt tänkande; Om jag målar detta djur kan jag göra djurets egenskaper till mina och genom transen kan jag få kontakt med mina förfäder så jag kan få del av deras visdom.
I sådana tankemönster finns ursprunget både till magi, shamanism och totemism, till grottmålningar och statyetter av Modergudinnan. När vi har vår lilla statyett med oss är vi skyddade eller får tur, något som fortfarande är väldigt vanligt. Även om man kan kalla detta skrock så har det ju effekt om vi verkligen tror på det, vilket om inte annat placeboeffekten i den medicinska forskningen (sockerpiller som gör den sjuke friskare) bevisar. Magiskt tänkande verkar kanske som hokus pokus men faktum är att det fortfarande används av varje idrottsman som står framför spegeln och säger: Jag ska vinna den här tävlingen. Det fungerar eftersom så många rädslor, tillkortakommanden och begränsningar hör hemma i huvudet.
GROTTMÅLNINGARNA
Om man ska säga något om stenålderns konst får man inte glömma de fantastiska grottmålningarna. Efter att ha sett Lascaux-grottan sa till exempel Picasso: ”Vi har inte lärt oss något på 12000 år.” Grottmålningarna visar oftast djur som är målade som de verkligen ser ut, i rörelse, och många har verkligen lyckats fånga djurens känsla eller essens. Det känns som de när som helst kan hoppa ner från grottväggarna och börja springa. Faktiskt kan man säga att det sen tar tusentals år, egentligen är det först på 1900-talet som människor i Europa återigen kan måla djur på ett så fritt och levande sätt (i kinesisk konst tidigare). När samhället senare går över till jordbruk och en formaliserad religion så slutar man måla djur som de ser ut, de blir mer förenklade och stiliserade.
Frågan om varför man målade dessa grottmålningar, som ofta fanns i olika lager ovanpå varandra, har givits en mängd olika mer eller mindre intelligenta gissningar från konstvetare och andra. Utan att gå in på detaljer så rör sig de flesta tolkningar om magi, schamanism (att eller totemism (förenklat att använda ett djur som symbol och skyddsdjur för en grupp eller en klan) men självklart kan vi inte med säkerhet veta exakt vad de tänkte sig uppnå med sina målningar. I stället för att komma med en åsikt om denna ganska begränsade frågeställning skulle i stället vilja peka på fyra mer allmänna tankespår: För det första så är sannolikheten hög att det fanns flera olika konkreta skäl till varför man målade. Oberoende av detta så handlar alla dessa i grunden om att stärka identiteten och samarbetet inom klanen. För det andra anser jag är att sättet de målade på, realismen, utgick från deras produktionssätt. Att iaktta växter och djur var självklart grunden för människor som levde av samlande och jakt.
MAN REGISTRERADE var växten fanns eller hur och när djuren förflyttade sig, för att kunna komma tillbaks senare. Och den iakttagelseförmågan var grunden till deras konst. Viktigt, därför braFör det tredje var grottmålningarna viktiga för stenåldersklanerna, annars skulle de inte varit så bra. Sannolikheten är mycket stor att det fanns några som gavs tid av klanen till att specialisera sig och utveckla sin konst. Målningarna är så bra att de är nästan omöjliga att uppnå utan att konstnären fick öva och de yngre antagligen gå i lära hos en äldre mästare. Det fjärde är att det inte går att se någon tydlig förändring eller utveckling ens över den långa tidsspann vi vet att de målades, ungefär 20 000 år i Europa till exempel. Den förhistoriska konsten är inte skapt av och för individerna, utan för hela klanen eller stammen. Och detta faktum ger den dess karaktär, vitalitet och självförtroende. Och om den uppfyller sitt syfte, varför hitta på nytt? Varför ska förändring vara ett självändamål?Men en förändring kom ändå, fast inte från konsten. För 10 000 år sedan slog en ny produktionsordning igenom, jordbruket, som lyckades bli det dominerande produktionssättet på bara några tusen år och självklart påverkade konsten. Och ytterligare några tusen år senare uppdelades sen också mänskligheten i klasser. Vilket återigen förändrade konstens roll. Men det är en annan historia.
Lästips: Gryning över Kalahari av Lasse Berg är en nyutkommen bok som sammanfattar det mesta och senaste inom vetande om människans ursprung på ett roligt och smart sätt.