Den brända jordens taktik

Den brända jordens taktik. Så karaktäriserar Christer Persson och Morgan Johanson privatiseringspolitiken i sin bok Välfärd till salu. Flera (s)-studiecirklar har startats kring boken i Stockholm, och på valupptakten i Älvsjömässan talade Christer Persson på ett av seminarierna. 

De borgerliga politikerna försöker framställa privatiseringar som en fråga om "valfrihet" och effektivt användande av skattekronor. Men i "Välfärd till salu" står det klart att skillnaderna mellan marknadsstyrning och demokratisk styrning är avgrundsdjup.

Vinstintresset är drivkraften

Politisk styrning (offentlig drift) utgår från att behov ska tillfredställas och att medborgarna har insyn och kan påverka. Marknadsstyrning betyder att det är vinstintresset som är drivkraften och medborgarna förvandlas till kunder som ska välja - men inte påverka.

Men till och med valfriheten blir tomma ord i moderatstyrda kommuner. En av deltagarna på seminariet berättade att i Vallentuna hade kommunledningens beslut att privatisera förskolorna lett till massiva protester från föräldrar och personal. "På vissa förskolor hade 100 procent av föräldrarna skrivit på listor mot privatiseringen. Kommunledningen privatiserade i alla fall".

Blev det billigare då? Nej, sen dröjde det bara ett par månader innan alla de privata aktörerna samlade sig bakom ett uttalande som ungefär sa: "Vi får det inte att gå ihop. Vi behöver mer pengar!"

Nästa jätteprojekt i Stockholmslandstinget är konkurrensutsättningen av alla sju akutsjukhusen från och med år 2005. "Ett våghalsigt experiment där ingen vet hur det går", menade Persson. Det handlar om affärer för upp till 10 miljarder, samtidigt som det nu visat sig att underskotten i landstinget är enorma.

Stora företag ökar marknadsandelar

Det är de stora vinstdrivande företagen som ökat sin marknadsandel. Under åren 1993-2000 fördubblade de vinstdrivande företagen sin andel av den totala sysselsättningen inom skattefinansierade välfärdstjänster. De största är nu Praktikertjänst, Capio AB och Carema Vård och Omsorg AB.

Capio AB är särskilt intressant att granska eftersom kursstegringen varit brant sen introduktionen på börsen (43% fram till slutet av år 2000). Var kommer så stora förhoppningar om vinster från?

En vink kan man få när man läser om landstingets försäljning av S:t Görans sjukhus till Capio. Landstingsrevisorerna menar att avtalet är så gynnsamt för Capio AB att det innebär en merkostnad på 50 miljoner kronor per år för skattebetalarna.

Samma effektivitetskrav ställs inte på S:t Göran som på de landstingsdrivna sjukhusen: S:t Göran befrias från de sparkrav som ställs på andra sjukhus, hyran för lokalerna ligger klart under marknadshyran för liknande institutioner och kostnaderna för den medicinska servicen, till exempel röntgen och laboratorieverksamhet, betalar landstinget.

Capio är alltid garanterad en viss vårdproduktion, vilket betyder att om det ska sparas i vården så måste det ske i de landstingsägda sjukhusen, och dessutom har företaget möjlighet att ta in pengar genom att via en annan kö erbjuda vård till kunder med privata sjukförsäkringar.

Privata sjukförsäkringar förutsätter privata sjukhus, för de offentliga sjukhusen får inte ha olika köer. Där gäller att den som är i mest behov av vård kommer först.

Skillnad på vård och bilar

När en av seminariedeltagarna försökte hävda att privata finansieringslösningar och privata oligopol inom vården kunde vara bra hettade det till i debatten.

- Du låter som Fölster! Det är skillnad på vård och bilar, utbrast Christer Persson.

- Det behövs mer resurser. Då kan vi få ökad tillgänglighet och ökad kvalitét. Du har inte dessa principer (fördelning efter behov, lika behandling etc.) när du kränger det ena eller andra. Släpper vi in det där då brakar helvetet lös!

Många talare från golvet underströk att det är de anställda som måste få mer att säga till om i offentlig sektor. Där finns kunskaper och idéer.

Kerstin Alfredsson