Så blev Jesus gudomlig

"Da Vinci koden" visar spelet bakom kyrkofasaden

En polare på jobbet föreslog i våras att jag skulle läsa en bok som jag aldrig hört talas om. Nu ett halvår senare är det nog ingen som missat Dan Browns The Da Vinci code (Da Vinci koden). Det är en spännande bok späckad med intressanta detaljer om bland annat katolska kyrkan och Leonardo da Vincis verk. Intrigen börjar med att intendenten på Louvren blir brutalt mördad inne på museet. Sedan följer en serie mer eller mindre otroliga händelser. Där det verkar som om någon försöker visa bokens hjältar Robert och Sophie hur de ska få reda på mer om mordet. Vad, hur och varför? En serie koder och symboler i Leonardo da Vincis verk används för att leda dem rätt. Det blir en hel del pusslande.

Med mordhistorian i botten vävs en komplicerad väv. Det bästa med boken är egentligen allt den berättar om kyrkan, framför allt den katolska kyrkan och dess tidiga historia. En mycket stor plats tas av striden mellan två falanger, Opus Dei på guds sida (katolskt brödraskap till försvar för högkyrkligheten [de som bland annat gav Rocco Buttiglione starkt stöd som EU kommissionär]) mot Prieuré de Sion. (Sion-orden, en sammanslutning grundad kring 1100 för att föra vidare kunskapen om den mänskliga Jesus och hans ättlingar. Bland medlemmarna fanns bland andra Isaac Newton, Sandro Botticelli, Victor Hugo och Leonardo da Vinci.)

Det är en typisk deckare där tätheten i berättelsen inte avgörs av personbeskrivningar eller språkbehandling utan enbart av intrigen. Men det är inte fy skam det heller. Alla böcker är inte lika och vi läser dem för olika kvaliteter. Här har händelserna en klar huvudroll.

jämfört med tidigare böcker av Dan Brown som jag läst (Digital Fortress, 1998, och Deception point, 2001) har han här lärt sig hantverket. Digital Fortress har ett intressant tema. Den handlar om hur någon försöker ta sig in i NSAs kodnäckarcentrum och behandlar datorer, virus, lösenordshackande. Tyvärr faller det väldigt platt i Dan Browns behandling. I den något senare Deception point som behandlar NASA, NSA och högteknologisk rymdforskning har han lärt sig en del och de sista 150 sidorna är bitvis riktigt underhållande. Det mesta fungerar bättre och intrigen spinner ett hållbart nät. Det märks att han läst in sig på temat som han behandlar, vilket han även gjort i Da Vinci koden. Just beskrivningen av hur kyrkan genomdrivit sina fundament är en stor del av behållningen med boken. Den avslöjar att det inte är något gudomligt över det som kyrkan gjort.

Mycket sker i det fördolda, saker är inte vad de utger sig för att vara och tvärtom. Hemliga sällskap styr och ställer. Opus Dei drar sig inte för att mörda för att skydda idén om att Jesus är gudomlig. Att det var under kejsar Konstantin (år 300) som romarna gjorde kristendomen till statsreligion vet vi. I boken pekar Dan Brown på att det var genom omröstning vid kyrkomötet i Nicaea år 325 som det beslutades att Jesus var gudomlig. Samtidigt bestämdes vilka de officiella vittnena skulle vara. Resten av evangelierna (över 80 stycken) som bland annat påstod att Jesus var gift och hade barn med Maria Magdalena skulle förstöras. Striden inom kyrkan avgjordes inte i och med det. Det tog ytterligare ett antal decennier av blodiga bataljer inom kyrkan innan dogmerna kunde gälla och breda ut sig ordentligt.)

boken har skapat två läger och på internet kan jag hitta massor av sidor både för och emot boken. Flera diskussionsgrupper innehåller långa invecklade diskussioner om vad som egentligen är sant i boken. Dessutom finns ett otal böcker som vill motbevisa det Dan Brown påstår. Det är naturligt att goda katoliker inte kan anse att Jesus gudomlighet är ett påfund av människorna. Men det var ju genom omröstning som Jesus blev gudomlig. Trösterikt för demokrater eller hur? Det betyder antagligen lika mycket som beslutet att Stalin var allas lille far eller att Mao var son av solen.

Handlingen i boken rullar på bra, men tyvärr verkar det som om orken tryter lite mot slutet och till och med styrfarten försvinner. Berättelsen guppar lite vind för våg utan att riktigt veta vart den ska ta vägen de sista 100 sidorna. Trots det är den läsvärd och ger en härlig upplevelse. Kanske handlar boken bara om det gamla vanliga sökandet efter den heliga gralen. Historien kittlar de flesta, till och med Louvren har fallit till föga och gör Dan Brown-vandringar. Frågan jag ställer mig är om inte Preuré de Sion sätter Jesus på samma piedestal som Opus Dei genom att, i och för sig, göra honom mänsklig men istället hävda att hans ättlingar är speciella?

Rikard Erlandsson

Förkortningar:

NASA - National aeronautics and space administration är USAs rymdforskningsinstitut som bland annat skickat raketer till månen.

NSA - The National Security Agency/Central Security Service är USAs krypteringscentrum. De samordnar specialiserade operationer för att skydda egen information och ta reda på vad andra vet.

Inskickad kommentar publicerad 041221

I nr 71 av Socialisten finns en positivt hållen recension av Dan Browns "Da Vinci-koden".

I rubriken till recensionen sägs att denna bok "visar spelet bakom kyrkofasaden". Det gör den inte. "Da Vinci-koden" berättar en historia, som gör anspråk på att vara sann. Denna historia är hämtad från ett antal oseriösa "populärvetenskapliga" böcker som publicerats sedan tidigt 1980-tal, och som inga seriösa historiker tar på allvar.

Om vi tar de påståenden som refereras i artikeln, är det i och för sig sant att dogmen om Jesus som en del av treenigheten togs på kyrkomötet i Nicea 325, men de övriga påståendena som refereras är falska. Det finns inga "evangelier", godkända eller inte godkända, som påstår att Jesus var gift med Maria Magdalena eller hade barn med henne. Däremot finns det två skrifter från de första århundradena e.kr. som framhäver Maria Magdalena som den betydelsefullasta av lärjungarna, men det är inte riktigt samma sak.

Prieuré de Sion bildades inte på 1000-talet utan 1956, av högerextremisten Pierre Plantard, (se http://priory-of-sion.com/psp/id84.html ) och skulle väl ha fallit i glömska om det inte vore för några extremt fantasifulla personer och några förfalskade dokument, som målade upp en historia om denna sekt som ett ärorikt sällskap, som existerat i tusen år, och som i stort sett hela den europeiska kultureliten i hemlighet varit medlemmar i. Inge seriösa forskare tror på denna fantasikonstruktion.

Hela traditionen som "Da Vinci-koden" bygger på startade med boken "Holy Blood, Holy Grail" (http://priory-of-sion.com/psp/id84.html) av Michael Baigent, Richard Leigh, och Henry Lincoln, som gavs ut i början av 1980-talet, och som sedan har följts av en uppsjö av böcker, den ena mer fantasifull än den andra. Det gemensamma för de flesta av dessa är föreställningen att "hemliga" traditioner från de första kristna har bevarats i ordensällskap, som tempelriddarna, rosenkorsarna och frimurarna, och förstås det mystiska, och före 1956 alltså icke-existerande, Prieuré de Sion.

I "Da Vinci-koden" finns också denna romantiskt elitistiska bild. I dessa hemliga, överklassbaserade, sällskap ser Brown den "riktiga" kyrkan, som bevarat inte bara "sanningen" om Jesu "ättlinje" utan också finstämda mysterier om det heliga samspelet mellan man och kvinna, gud och gudinna.

Men det är värre än så. Den kvinnliga huvudpersonen i boken har minnen från sin barndom om egendomliga sexuella ritualer, där bland annat hennes morfar, som i boken är ledare för Prieuré de Sion, skulle ha deltagit. I boken dras en parallell mellan dessa och Stanley Kubricks film "Eyes Wide Shut", där rituella sexuella orgier i överklassmiljö, inklusive ett rituellt människooffer, beskrivs. Nu, förklarar Dan Brown, har Kubrick helt missuppfattat dessa ritualer. De handlar istället om finstämda "andliga" sexuella ritualer som under årtusenden praktiserats i hemliga sällskap för att hylla den kvinnligt gudomliga principen.

För Dan Brown är "alternativet" till den "okunniga" kristna kyrkan alltså elitistiska hemliga sällskap, som enligt honom under årtusenden kombinerat bevarandet av "heliga" sanningar med utövandet av sexuella ritualer. Hans "kritik" av den kristna kyrkan är en kritik från höger, och inte vilken höger som helst.

Uppriktigt sagt, "Da Vinci-koden" stinker...

 

Erik Rodenborg, publicerad 041221