Så blev Jesus gudomlig
"Da Vinci koden" visar spelet bakom kyrkofasaden
En polare på jobbet föreslog i våras att jag skulle läsa en bok som jag aldrig hört talas om. Nu ett halvår senare är det nog ingen som missat Dan Browns The Da Vinci code (Da Vinci koden). Det är en spännande bok späckad med intressanta detaljer om bland annat katolska kyrkan och Leonardo da Vincis verk. Intrigen börjar med att intendenten på Louvren blir brutalt mördad inne på museet. Sedan följer en serie mer eller mindre otroliga händelser. Där det verkar som om någon försöker visa bokens hjältar Robert och Sophie hur de ska få reda på mer om mordet. Vad, hur och varför? En serie koder och symboler i Leonardo da Vincis verk används för att leda dem rätt. Det blir en hel del pusslande.
Med mordhistorian i botten vävs en komplicerad väv. Det bästa med boken är egentligen allt den berättar om kyrkan, framför allt den katolska kyrkan och dess tidiga historia. En mycket stor plats tas av striden mellan två falanger, Opus Dei på guds sida (katolskt brödraskap till försvar för högkyrkligheten [de som bland annat gav Rocco Buttiglione starkt stöd som EU kommissionär]) mot Prieuré de Sion. (Sion-orden, en sammanslutning grundad kring 1100 för att föra vidare kunskapen om den mänskliga Jesus och hans ättlingar. Bland medlemmarna fanns bland andra Isaac Newton, Sandro Botticelli, Victor Hugo och Leonardo da Vinci.)
Det är en typisk deckare där tätheten i berättelsen inte avgörs av personbeskrivningar eller språkbehandling utan enbart av intrigen. Men det är inte fy skam det heller. Alla böcker är inte lika och vi läser dem för olika kvaliteter. Här har händelserna en klar huvudroll.
jämfört med tidigare böcker av
Dan Brown som jag läst (Digital Fortress, 1998, och Deception point, 2001)
har han här lärt sig hantverket. Digital Fortress har ett intressant tema.
Den handlar om hur någon försöker ta
sig in i NSAs kodnäckarcentrum och behandlar datorer, virus,
lösenordshackande. Tyvärr faller det väldigt platt
i Dan Browns behandling. I den något senare Deception point som
behandlar NASA, NSA och högteknologisk rymdforskning har han lärt sig en del
och de sista 150 sidorna är bitvis riktigt underhållande. Det mesta
fungerar bättre och intrigen spinner ett
hållbart nät. Det märks att han läst in sig på
temat som han behandlar, vilket han även gjort i Da Vinci koden. Just
beskrivningen av hur kyrkan genomdrivit sina fundament är en stor del av
behållningen med boken. Den avslöjar att
det inte är något gudomligt över det
som kyrkan gjort.
Mycket sker i det fördolda, saker är inte vad de utger sig för att vara
och tvärtom. Hemliga sällskap styr och
ställer. Opus Dei drar sig inte för att
mörda för att skydda idén om att Jesus är
gudomlig. Att det var under kejsar Konstantin (år 300) som romarna
gjorde kristendomen till statsreligion vet vi. I boken pekar Dan Brown på att det
var genom omröstning vid kyrkomötet i Nicaea år 325 som det beslutades
att Jesus var gudomlig. Samtidigt bestämdes vilka de officiella vittnena
skulle vara. Resten av evangelierna (över
80 stycken) som bland annat påstod att Jesus var gift och hade barn med
Maria Magdalena skulle förstöras.
Striden inom kyrkan avgjordes inte i och med det. Det tog ytterligare ett antal
decennier av blodiga bataljer inom kyrkan innan dogmerna kunde gälla och
breda ut sig ordentligt.)
boken har skapat två läger och
på internet kan jag hitta massor av sidor både för och emot boken. Flera
diskussionsgrupper innehåller långa
invecklade diskussioner om vad som egentligen är sant i boken. Dessutom finns
ett otal böcker som vill motbevisa det Dan Brown påstår. Det är naturligt att
goda katoliker inte kan anse att Jesus gudomlighet är ett påfund av
människorna. Men det var ju genom omröstning som Jesus blev gudomlig.
Trösterikt för demokrater eller hur? Det
betyder antagligen lika mycket som beslutet att Stalin var allas lille far
eller att Mao var son av solen.
Handlingen i boken rullar på bra, men tyvärr verkar det som om
orken tryter lite mot slutet och till och med styrfarten försvinner. Berättelsen
guppar lite vind för våg utan att riktigt
veta vart den ska ta vägen de sista 100 sidorna. Trots det är den läsvärd och
ger en härlig upplevelse. Kanske handlar boken bara om det gamla vanliga
sökandet efter den heliga gralen. Historien kittlar de flesta, till och med
Louvren har fallit till föga och gör Dan Brown-vandringar. Frågan jag
ställer mig är om inte Preuré de Sion sätter
Jesus på samma piedestal som Opus Dei genom att, i och för sig, göra
honom mänsklig men istället hävda att
hans ättlingar är speciella?
Rikard Erlandsson
Förkortningar:
NASA - National aeronautics and space administration är
USAs rymdforskningsinstitut som bland annat skickat raketer till månen.
NSA - The National Security Agency/Central Security Service är
USAs krypteringscentrum. De samordnar specialiserade operationer för
att skydda egen information och ta reda på vad andra vet. Inskickad kommentar publicerad 041221 I nr 71 av Socialisten finns en positivt hållen recension av Dan Browns "Da Vinci-koden".
I rubriken till recensionen sägs att denna bok "visar spelet bakom kyrkofasaden". Det gör den inte. "Da Vinci-koden" berättar en historia, som gör anspråk på att vara sann. Denna historia är hämtad från ett antal oseriösa "populärvetenskapliga" böcker som publicerats sedan tidigt 1980-tal, och som inga seriösa historiker tar på allvar.
Om vi tar de påståenden som refereras i artikeln, är det i och för sig sant att dogmen om Jesus som en del av treenigheten togs på kyrkomötet i Nicea 325, men de övriga påståendena som refereras är falska. Det finns inga "evangelier", godkända eller inte godkända, som påstår att Jesus var gift med Maria Magdalena eller hade barn med henne. Däremot finns det två skrifter från de första århundradena e.kr. som framhäver Maria Magdalena som den betydelsefullasta av lärjungarna, men det är inte riktigt samma sak.
Prieuré de Sion bildades inte på 1000-talet utan 1956, av högerextremisten Pierre Plantard, (se http://priory-of-sion.com/psp/id84.html ) och skulle väl ha fallit i glömska om det inte vore för några extremt fantasifulla personer och några förfalskade dokument, som målade upp en historia om denna sekt som ett ärorikt sällskap, som existerat i tusen år, och som i stort sett hela den europeiska kultureliten i hemlighet varit medlemmar i. Inge seriösa forskare tror på denna fantasikonstruktion.
Hela traditionen som "Da Vinci-koden" bygger på startade med boken "Holy Blood, Holy Grail" (http://priory-of-sion.com/psp/id84.html) av Michael Baigent, Richard Leigh, och Henry Lincoln, som gavs ut i början av 1980-talet, och som sedan har följts av en uppsjö av böcker, den ena mer fantasifull än den andra. Det gemensamma för de flesta av dessa är föreställningen att "hemliga" traditioner från de första kristna har bevarats i ordensällskap, som tempelriddarna, rosenkorsarna och frimurarna, och förstås det mystiska, och före 1956 alltså icke-existerande, Prieuré de Sion.
I "Da Vinci-koden" finns också denna romantiskt elitistiska bild. I dessa hemliga, överklassbaserade, sällskap ser Brown den "riktiga" kyrkan, som bevarat inte bara "sanningen" om Jesu "ättlinje" utan också finstämda mysterier om det heliga samspelet mellan man och kvinna, gud och gudinna.
Men det är värre än så. Den kvinnliga huvudpersonen i boken har minnen från sin barndom om egendomliga sexuella ritualer, där bland annat hennes morfar, som i boken är ledare för Prieuré de Sion, skulle ha deltagit. I boken dras en parallell mellan dessa och Stanley Kubricks film "Eyes Wide Shut", där rituella sexuella orgier i överklassmiljö, inklusive ett rituellt människooffer, beskrivs. Nu, förklarar Dan Brown, har Kubrick helt missuppfattat dessa ritualer. De handlar istället om finstämda "andliga" sexuella ritualer som under årtusenden praktiserats i hemliga sällskap för att hylla den kvinnligt gudomliga principen.
För Dan Brown är "alternativet" till den "okunniga" kristna kyrkan alltså elitistiska hemliga sällskap, som enligt honom under årtusenden kombinerat bevarandet av "heliga" sanningar med utövandet av sexuella ritualer. Hans "kritik" av den kristna kyrkan är en kritik från höger, och inte vilken höger som helst.
Uppriktigt sagt, "Da Vinci-koden" stinker...
Erik Rodenborg, publicerad 041221