"Dalauppror" stoppade nedskärningar

Över hela landet genomförs nedskärningar. Ingenstans är de populära eller på något sätt bra för de flesta människorna. I Falun gick man ur huse för att demonstrera mot planerade nedskärningar i skolan.

Under sensommaren/hösten 2003 offentliggjordes det i dalatidningarna att Falu kommun skulle skära ned kostnaderna för skolan och barnomsorgen med cirka 45 miljoner kronor. Det skulle betyda att cirka 100 tjänster skulle försvinna. De konse-kvensanalyser som gjordes av rektorer och andra inom verksamheten, när förslaget var ute på remiss, visade att kvaliteten på en redan ansträngd förskola och skola kraftigt skulle försämras om planerna sattes i verket. Kommunen skulle även förlora de så kallade Wärnersson-pengarna, ett statligt bidrag till de kommuner som bibehåller lärartätheten. Bidraget växer varje år under ett antal år och blir sedan permanent. I det långa loppet skulle därför kommunen förlora nästan lika mycket pengar på grund av indragna Wärnersson-pengar som de tänkt spara _ endast med skillnaden att skolan skulle vara sämre än innan!

(s) lovade skattehöjning

I valet 2002 tog socialdemokraterna makten i kommunen från borgarna, bland annat med löftet att höja skatten med 50 öre så att den kommunala välfärden skulle kunna klara sig från försämringar. Socialdemokraterna styr kommunen tillsammans med Centern och när dessa partier nu hävdade att nedskärningar var nödvändiga blev besvikelsen och ilskan stor, speciellt bland lärare och föräldrar. Var och varannan dag kunde man läsa i tidningarna om hur politiker från de styrande partierna bjöds in till skolor där de fick sina fiskar varma av arga föräldrar. På insändar-sidorna uttryckte många sin ilska över utvecklingen. Lärarförbundet spred protestlistor som nästan alla lärare i hela kommunen skrev på. Listorna lämnades sen till kommunalråden.

Föräldraföreningarna på kommunens olika skolor förstod att kampen måste samordnas och tog kontakt med varandra. Lärarförbundet hjälpte till med att sprida information och delade ut protestvykort till massor av skolbarn så att de kunde ta med dessa hem till sina föräldrar för påskrift. Samtidigt bjöd SSU i Falun in till ett öppet möte på vilket lärarförbundets ordförande i Falun berättade om nedskärningarna och deras konsekvenser. Resultatet av mötet blev att ett öppet nätverk med målet att dra in eleverna i kampen startades. Nätverkets medlemmar var ute och affischerade på stan och informerade i skolorna. Under tiden hade föräldraföreningarna redan enats om att organisera en demonstration och datumet sattes till den 25 oktober. I november skulle kommunfullmäktige fatta beslut om nedskärningarna.

Massiv protest

Demonstrationen blev väldigt lyckad. Nästan tusen demonstranter mötte upp i kylan, vilket är en ansenlig mängd i en kommun på 50 000 innevånare. Demonstranterna, som i huvudsak var föräldrar och barn i mellanstadieåldern, gick gatorna fram och skanderade talkörer som "Vad säger lärare, elever och rektor? Mera pengar till offentlig sektor!" och "Vad har de lovat? Vård skola omsorg! Vad fick vi för det? Ingenting!" Stämningen var på topp och demonstrationen slutade på Faluns största torg där man byggt upp en scen från vilken tal av föräldrar, barn, lärare och elever avlöstes av musik från lokala band och trubadurer som ställde upp gratis för kampen.

I talen var det ibland mycket fokus på felprioriteringar som man tyckte att de lokala politikerna gjort med bygge av rondeller och satsningar på skidspel etc. Men en gymnasieelev från elevnätverket som SSU Falun var med och startade lyfte perspektivet till att kommuner och landsting över hela Sverige nu stod i begrepp att skära ned, att den offentliga sektorn urholkades och behövde mer resurser, att det faktiskt också finns resurser i samhället och att problemet var att dessa var orättvist fördelade. En barntrubadur gjorde jämförelsen med Skandia-direktörernas mångmiljonssvindlande och bristen på resurser i det offentliga. Vid slutet av demonstrationen kallades ordföranden för skolnämnden, en socialdemokrat, upp på scenen och en säck med 5000 påskrivna protestvykort överlämnades under demonstranternas jubel.

Kamp gav resultat

Trycket på de socialdemokratiska och centerpartistiska kommunpolitikerna hade nu varit hårt i flera veckor. Utfrågningar av arga föräldrar, insändare och protestlistor hade avlöst varandra. Demonstrationen blev kulmen på kampvågen. Och kampen gav resultat!

Bara några dagar efter demonstrationen offentliggjorde det socialdemokratiska kommunalrådet Johnny Ganshag att på grund av de stora protesterna skulle kommunalskatten höjas med 65 öre istället för 50 öre som tidigare var tänkt. Detta för att kommunen skulle kunna undvika att minska antalet tjänster inom skolan och förskolan, och därmed också behålla Wärnersson-pengarna. Uttalandet kom från samme man som ett par veckor tidigare hävdat att nedskärningarna var oundvikliga!

En delseger

Resultatet av kampen i Falun måste sägas vara en seger. Det betydelsefulla var att nedskärningarna i skolan stoppades. En höjning av kommunalskatten drabbar dock låginkomsttagare hårdare än höginkomsttagare och bidrar inte till en omfördelning av samhällets orättvist fördelade resurser. Men många Falubor har sett att kamp kan löna sig och att allt inte är så hopplöst som det från början kan verka, och detta kommer säkert att vara en nyttig lärdom inför framtidens kamp för välfärden.

Åke Andersson

Från Socialisten nr 67, februari 2004

Öppet brev

Till: Regering, riksdag, LO och dess medlemsförbund.

I början på 90-talet genomförde den svenska fackföreningsrörelsen 2 budkavlar i protest mot nedskärningar i den generella välfärden och direktörers fallskärmsavtal. Vi uppvaktade regering och riksdag samt LO och överlämnade över 1 miljon namnunderskrifter. Vi ser nu återigen hur grundvalarna i vår gemensamma välfärd hotas, samtidigt som spekulationskapitalets direktörer skor sig. Samtliga riksdagspartier utlovade inför senaste riksdagsvalet ökade satsningar på vård, skola och omsorg. Vi kan konstatera att "ökade satsningar" betyder nedskärningar trots ökad kommunal- och landstingsskatt på många håll.

Det senaste utspelet från statsminister Göran Persson är att utreda och frångå principen om skattefinansierad sjukförsäkring! Han hotar med en egenavgift i sjukförsäkringen! Allt medan näringslivets toppar skor sig på abnorma bonussystem och våra folkvalda i riksdagen inte lever upp till den moraliska nivå de kräver av oss! Gränsen för de rikas förmåner flyttas hela tiden framåt medan utrymmet för vanligt folks förmåner hela tiden krymper. Nu får det vara nog!

I rättvisans namn kräver vi att:

• Regeringen i direktiven till utredningar om sjukförsäkring och ohälsotal avfärdar alla tankar på egenavgifter i välfärdssystemen!

• Riksdagen skapar regler som stoppar företagsledares giriga bonussystem!

• Riksdagen sopar rent framför egen dörr!

• Regering och riksdag istället för att sänka skatter för välbeställda ska satsa på jobb och regionalpolitik! Arbete åt alla är rättvisa!

• Regeringen skapar regler som hindrar banker och försäkringsbolag att använda spararnas pengar för att täcka dåliga affärer!

• Den svenska fackföreningsrörelsen slåss för att Sverige även i fortsättningen skall ha ett skattefinansierat välfärdssystem utan egenavgifter!

Om inget positivt händer efter dessa protester måste LO använda den politiska strejken som medel för att få till stånd en förändring till det bättre! Gärna tillsammans med tjänstemannafacken.

Styrelsen i Järnbruksklubben/Metall, vid SSAB tunnplåt i Borlänge

Din fackklubb kan också ställa sig bakom brevet. Beställ uppropet från:

E-post: lennart.karlsson@ssab.com

Fax: 0243 - 710 97

Telefon: 0243 - 711 20 (ordf. Lennart Karlsson)

Telefon: 0243 - 718 60 (vice ordf. Conny Carlsson)