Dags för en ny ungdomsrevolt
På något sätt finns det inbakat i vårt tankesätt att varje ny generation ska få det bättre än föregående. Det kanske beror på att alla sliter och tar i för barnens skull, och hoppas att man lämnar mer efter sig än vad man själv fick från sina föräldrar. Om man tittar på vad vi tillverkar idag och jämför med vad som tillverkades för en generation sedan, så borde det vara så. Sedan 1980 har allt vi producerar i Sverige (BNP per capita) nära fördubblats. Trots detta är det osannolikt mycket som har försämrats för dagens 20-25 åringar jämfört med deras jämnåriga i början av 80-talet. Om man studerar den tillgängliga statistiken så framträder detta tydligt. (Statistiska Centralbyrån: ULF - Undersökningarna av levnadsförhållanden 1980-2003.)
Ungdomar är oftare arbetslösa nu än för 25 år sedan och bor trängre. De jobb man har är mycket osäkrare, antalet som har en tidsbegränsad anställning har ökat från en fjärdedel till hälften av alla unga.
På den positiva sidan har man något högre lön idag, men om man ser till ett bredare index så har man ungefär samma materiella standard som tidigare. Det enda entydigt positiva i bilden är att ungdomar idag är betydligt bättre utbildade. Men vilken användning får man för all denna utbildning?
Andelen ungdomar med kroppsarbete och tung fysisk belastning har ökat! Likaså har andelen med stressigt arbete och tempoarbete ökat. Istället för spännande nya jobb i "kunskapssamhället" får man stå utanför pendeltågsstationen och dela ut gratistidningar till trötta resenärer - ett jobb som inte fanns 1980. Tidningsförsäljare på gatorna rationaliserades bort i Sverige redan på 50-talet.
Att jobben har blivit sämre, både när det gäller antalet och själva arbetet i sig, har inte passerat obemärkt. Mängden ungdomar som har en "instrumentell inställning till arbete" har ökat från 18 procent till 27 procent. Det vill säga, de har svarat ja på frågan: "Det här jobbet är som alla andra jobb. Man gör sitt, men det enda som betyder något är förtjänsten." och nej på frågan "Det här jobbet är det något särskilt med. Förutom lönen ger det mig en känsla av personlig tillfredsställelse."
De försämrade ekonomiska och sociala villkoren avspeglar sig i att ungdomar är betydligt sjukare och fetare idag, trots mer motion och betydligt mindre rökning. De med sömnbesvär har ökat från omkring 7 procent till 22 procent.
Vart har då hela produktionsökningen tagit vägen? Är det giriga fyrtiotalister, det så kallade "köttberget" som förra finansministern Pär Nuder uttryckte det, som har roffat åt sig allt? Faktum är att för äldre personer är arbetslösheten också högre än 1980. De har lyckats åstadkomma en något bättre materiell standard än jämngamla hade 1980, men långt ifrån den fördubbling som BNP har genomgått. Däremot har de också känt av den ökade stressen på jobbet och är oftare sjuka och har mycket stora sömnbesvär.
Frågan är om inte Pär Nuder medvetet försökte skapa en generationstrid för att dölja vem som verkligen kunnat få ut BNP-ökningen, med råge. 1980 var näringslivets toppchefers inkomster "bara" 9,1 industriarbetarlöner. År 2000 hade inkomsterna för näringslivets toppchefer växt till 46,4 industriarbetarlöner, det vill säga inkomstklyftan hade ökat med över 400 procent! Som Aftonbladet konstaterade (11 januari 2001) efter 20 års försämringar: "Aldrig har företagens vinster varit så stora, aldrig har de svenska direktörernas löner ökat så mycket - och aldrig har löntagarnas andel av kakan varit så liten".
Det är detta som ungdomar och äldre arbetare gemensamt måste ta en strid mot.
Vad som skulle behövas är en ny ungdomsrevolt. Tittar man på SSU:s och Ung Vänsters hemsidor är de bra på att beskriva alla de problem som ungdomar möter och att formulera viktiga krav. I dagsläget stannar det där. Vad som behövs i dag är kamp och aktivitet. Ungdomsförbunden och fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar för att organisera ungdomarna och ge dem möjlighet att kämpa tillsammans.
Det politiska intresset finns hos ungdomar och unga vuxna, det har senare års protester mot Irakkriget och internationella toppmöten visat. Våren 2006 kunde ungdomar och fackligt aktiva i Frankrike stoppa högerregeringens attacker. Med en ledning som ville kämpa skulle engagemanget även här i Sverige kunna användas i en kampanj för att tvinga borgarna på reträtt och förbättra unga människors situation.