Claude Lévi-Strauss och "utbytet av kvinnor"
Den 20 november 2008 fyllde socialantropologen Claude Lévi-Strauss 100 år och hyllades över hela världen. Han framställdes som en banbrytare, som en stor teoretiker och fältarbetare. I själva verket representerade han en viktig del av den borgerliga motreaktionen mot de landvinningar och insikter etnologer och etnografer fick under 1800-talet.
När etnografi och etnologi utvecklades under 1800-talet och
sammanställde material från "primitiva" kulturer från hela världen blev
det en utmaning mot både den borgerliga och patriarkala världsbilden.
Etnologer, missionärer och andra fältforskare hade stött på kulturer
som var för oss ganska så annorlunda, och gav nya perspektiv.
Dels skiljde sig ofta många av dessa samhällen från kapitalismen och
tidigare klassamhällen på ett avgörande sätt. De var materiellt
jämlika, och ingen härskande grupp levde gott på andra. Det gällde
praktiskt taget alla jägar- och samlarsamhällen och många
jordbrukssamhällen.
En annan upptäckt var att kvinnorna ofta hade en starkare ställning i
dessa "primitiva" samhällen än de hade i vår kultur. Ja, i många av dem
räknades släktskapet på moderns och inte faderns sida (matrilineärt
släktskap) och i en del av dessa flyttade mannen regelbundet hem till
kvinnan vid äktenskapet (matrilokal bosättning).
De tidiga etnograferna som exempelvis Edward Burnett Tylor, Lewis Henry
Morgan, Edwin Sidney Hartland, och James Frazer gjorde försök att sätta
in dessa rapporter i ett större sammanhang. Man försökte bygga upp
teorier om social, politisk och religiös "utveckling". Friedrich Engels
tog upp temat i sitt klassiska arbete "Familjens, privategendomens och
statens ursprung".
Den vanligaste synen låg i linje med den som Engels förde fram. Jämlika
samhällen var äldre än ojämlika, och matrilineära äldre än
patrilineära. Klassamhället och kvinnoförtrycket var inte det
ursprungliga tillståndet.
Denna syn understöddes av en rad fakta. Så till exempel visade det sig
att medan många övergångar från matrilineärt till patrilineärt
släktskap hade iakttagits under historien hade motsatsen aldrig
bevittnats.
Under början av 1900-talet utvecklades en motreaktion mot detta
evolutionära perspektiv. Antropologskolan runt Franz Boas i USA
förnekade att det var möjligt att rekonstruera evolutionära
utvecklingslinjer. Istället tog man sin utgångspunkt i konkreta
"partikulära" historiska sekvenser och menade att längre än så kunde
etnologerna inte gå. De brukade kallas "historiska partikularister". De
fick ett enormt genomslag.
Mindre inflytande fick extremt diffusionistiska skolor som menade att
nästan alla kulturdrag vi känner till hade spridits från exempelvis
Egypten eller Mesopotamien.
Nästa steg var att förneka historien överhuvudtaget, Den
funktionalistiska skolan (med Malinowski och Radcliffe-Brown som
förgrundsfigurer) menade att det var meningslöst att rekonstruera ens
lokala historiska sekvenser. Istället skulle man koncentrera sig på den
sociala funktionen i de olika kulturerna. Vad som verkade vara rester
av tidigare samhällsförhållanden eller religioner kunde i själva verket
förklaras av den funktion det hade i det nuvarande samhället. Det ledde
till en mycket statisk syn på samhället, där förändringar helt
ignorerades.
Det gemensamma för alla dessa skolor var att de såg mansdominansen som
universell, och att de ofta också förkastade tanken på att det skulle
ha funnits materiellt jämlika samhällen
Så ungefär såg läget ut när Claude Lévi-Strauss och hans
strukturalistiska skola gjorde entré. Lévi-Strauss ignorerade inte
endast historien, han ignorerade i princip samhället som helhet. Det
motiverade han (med en fashionabel hänvisning till marxismen) med att
han försökte skapa en antropologi för överbyggnaden, och alltså
medvetet ignorerade den ekonomiska och sociala basen. Han koncentrerade
sig på vad han trodde var universella drag i det mänskliga tänkandet,
som kunde förklara myter, religioner, sociala samspel, och
släktskapssystem.
Det ledde bland annat till oerhört spekulativa idéer om orsaken till
myter och sagor. Grunden var en teori om att tänkandet alltid bygger på
binära oppositioner. Det hade vissa likheter med Hegels dialektik med
den skillnaden att det var en dialektik utan förändringar. En statisk
pseudodialektik, där allting kan ses som eviga teser och antiteser – i
tänkandet. Resultatet blev för det mesta obegripligt, och Lévi-Strauss
tog praktiskt taget alltid avstånd från alla sina anhängare som han
menade hade missförstått honom. Den troliga förklaringen till detta var
att det helt enkelt inte var möjligt att förstå hans system, eftersom
hela grunden var obegriplig.
Men i ett avseende var han helt begriplig. Han menade att all mänsklig
kultur byggde på "utbytet av kvinnor". Han utvecklade denna grundtes i
sin mest kända bok, "Släktskapets elementära strukturer" från 1949.
Basen för teorin var denna. För att kulturen skulle kunna uppstå måste
grupper av män börja utbyta kvinnor mellan sig. Detta skedde genom
upprättandet av incesttabut. Det innebar enligt Lévi-Strauss att
männen, istället för att behålla gruppens kvinnor för sig själva, gav
bort dem till andra män. Anledningen till detta var de "djupa polygama
tendenser, som existerar hos alla män" (Lévi-Strauss 1969:37) Detta
gjorde att de tillgängliga kvinnorna alltid var för få. Dessutom var
"de mest åtråvärda kvinnorna alltid i minoritet" (1969:38). Genom att
kvinnorna byttes ut med andra grupper blev de tillgängliga kvinnorna
flera.
Det mänskliga samhället är alltid enligt Lévi-Strauss "i första hand
ett maskulint samhälle". (Lévi-Strauss, citerad i Leacock 1981:232). Nu
var det inte endast kvinnor som utbyttes mellan männen, men eftersom
kvinnorna var "de mest värdefulla ägodelarna" (1969:62) blev utbytet av
kvinnor det fundamentala i alla mänskliga samhällen.
Det ska nu inte förnekas att det finns patriarkala, patrilineära och
patrilokala samhällen där äktenskap och släktskapssystem delvis kan
beskrivas på det sätt som Lévi-Strauss gör. Men han är ändå antropolog,
och hade kännedom om många samhällen där hans schema helt enkelt inte
passade in på något sätt. Hur förhöll han sig till dem? Samhälles som
var matrilineära och matrilokala, där de facto det i så fall var männen
som "byttes ut" mellan olika modersklaner verkar han helt enkelt
ignorerat . Han skriver: "utbytet som konstituerar äktenskapet
etableras inte mellan en man och en kvinna... utan mellan två grupper
av män, och kvinnan är endast ett av objekten i detta utbyte". (1969:
115.) Och han hävdar alltså att detta är generellt för alla kulturer!
Man kan jämföra Lévi-Strauss med jesuitpatern Lafitau som på
sjuttonhundratalet skrev om kvinnornas ställning bland de matrilineära
och matrilokala irokeserna.
"All verklig auktoritet finns hos dem. Landet, fälten och dess skörd
tillhör dem. De är själen bakom /de styrande/ råden, de medlar i fred
och krig. De bestämmer över den gemensamma egendomen" (citerat från
Leacock 1981: 239)
Det är svårt att tänka sig att dessa kvinnor skulle låta sig passivt
utväxlas mellan "grupper av män". Så var heller inte fallet. Som i alla
matrilineära-matrilokala system var det mannen som tvingades flytta
till kvinnans klan vid äktenskapet. Han fick aldrig bli medlem i
kvinnans släktskapsgrupp, men mannens och kvinnans gemensamma barn blev
för alltid en del av moderns klan. Vid skilsmässa fick mannen flytta
ifrån kvinnan, och hon behöll barnen.
Och skilsmässa var mycket enkelt att få. Om en kvinna ville skilja sig
från sin man behövde hon i princip bara sätta ut mannens mockasiner
utanför huset. Sedan var han tvungen att ta sitt pick och pack och gå.
Nu kan någon invända att irokeserna var ett extremt undantag. Kanske i
några avseenden, men inte i detta. I alla matrilineära-matrilokala
system rådde samma regler. I Nordamerika kan exempelvis nämnas Hopi-
och Zuniindianerna, där systemet såg ut i princip på samma sätt.
Men även i de matrilineära system som hade patrilokal bosättning
är det absurt att applicera Lévi-Strauss schema. Visserligen skulle
kvinnan där flytta till mannen, och inte tvärtom, men skilsmässa var
praktiskt alltid lätt att få utan krångel, och när kvinnan skilde sig
flyttade hon tillbaka till sin klan – med barnen, som för alltid
tillhörde denna.
I många jägar-samlarsamhällen saknas matrilineärt släktskap, men där är
ofta släktskapssystemen ganska diffusa, och skilsmässa en självklar
rättighet, och de flesta giftermål varar endast kortare perioder. Det
ter sig orimligt att vare sig män eller kvinnor där uppfattar det som
att kvinnor "byts ut" mellan grupper av män.
Claude Lévi-Strauss´ teorier säger nog mer om hans obehagliga privata
önskefantasier än om "primitiva" folks släktskapssystem. Men att de har
blivit så populära, trots att deras empiriska grunder är i det närmaste
icke-existerande, och gång på gång har demolerats av elaka kritiker,
säger något inte bara om Lévi-Strauss. Det säger en del om samhällets
patriarkat, där Lévi-Strauss´ fantasier upphöjts till en
manschauvinistisk akademisk önskedröm.
Rekommenderad litteratur och referens: Eleanor Burke Leacock, Myths of Male Dominance, 1981
Referens: Claude Lévi-Strauss: The Elementary Structures of Kinship, Boston 1969 (1949)