Trots missnöje med Kommunals förbundsledning:

Storartad kampvilja i bussförarstrejken

Bussförarnas kampvilja har inte gått att ta miste på under konflikten.

Kampen har byggts upp underifrån och påbörjades för ett par år sedan när flera stora enheter lagts ut på entreprenad och arbetstiderna försämrats. Skyddsombud och andra fackliga företrädare har drivit pausfrågan med stöd av arbetsmiljölagen och arbetstidslagen. Parallellt med det arbetet har man haft ett opinionsarbete inom Kommunal för att få stöd för sina krav.

Tack vare medlemmarnas fantastiska engagemang i den är frågan och sympatierna från andra yrkesgrupper har pressen blivit stor på att förbundet skulle ställa upp på bussförarnas krav, som är högst rimliga, men i dagens situation är väldigt långtgående och radikala.

Facklig kamp då den är som bäst

När jag pratat med fackliga kamrater bland bussförarna har jag bara kunnat konstatera: det här är fackligt arbete och facklig kamp när den är som bäst!

"Vi vill kissa - inte kompromissa" skanderade de strejkande bussförarna vid en stor demonstration i Stockholm på måndag kvällen den 8 mars. Då hade de varit uttagna i strejk i nästan 12 dygn. De hade gått strejkvakt och frusit. De hade mött sympatier som värmt, bokstavligt när Byggnadsarbetare kommit förbi med ved till oljefaten och bildligt när passagerarna sagt "håll ut vi står på er sida". Känt att, nu rätar vi på ryggen, nu är det vi som bestämmer var skåpet ska stå och när pauserna tas. De hade lagt upp strategin för hur man skulle bibehålla allmänhetens sympatier om strejken blev långvarig - och det var alla inställda på att den skulle bli. "Minst tre veckor" var en vanlig gissning.

Strejkvakt

Tisdagen den 9 mars fick jag förtroendet att gå strejkvakt vid Hornsbergsgaraget. Det var kallt och en härlig stämning. Skolbussen (Barnen på Essingeöarna åker skolskjuts mitt i Stockholms innerstad) släpptes med många glada tillrop ut och in genom grindarna vid alla turer. "Få se på dispensen!" skämtade någon. Många medlemmar kom och gick. Man ville kolla läget och höra senaste nytt. De mest aktiva hade gått strejkvakt i princip varje dag. Med sex fyra timmars pass varje dag och minst fyra vakter i varje pass så är det lätt att räkna ut att bara vid Hornsbergsgaraget krävde det att minst 24 medlemmar var aktiva varje dag - i verkligheten var det säkert det dubbla.

Klockan 18.00 samlades vi runt radioapparaten för att få besked om förhandlingsdelegationens ställningstagande. Alla hade en avvaktande hållning. Vilka förbättringar kunde man vänta sig att medlarnas bud innehöll? Hur långt skulle arbetsgivarna kunna sträcka sig? De hade ju under dagen förespeglat ett snabbt slut på konflikten. Men en sak var säker: Förhandlingsdelegationen fick inte släppa kravet på pauser!

När vi fick veta att delegationen begärt utsträckt tid insåg vi att man var splittrade. Frågan var vilken sida som skulle vinna.

Vi blev avlösta klockan 20.00 och hann hem till stugvärmen innan beskedet kom kl 21.00 att förbundet accepterat medlarbudet.

Moralisk seger

Även om bussförarna känner sig svikna är det viktigt att slå fast att deras kamp pressade tillbaka arbetsgivarens försämringar av arbetsvillkoren. Med sin oerhörda kampvilja, organisationsförmåga och med Sveriges största fackförbund i ryggen skulle de kunnat nå mycket längre! De var värda att nå mycket längre!

Bussförarstrejken är en moralisk seger för den fackliga kampen och för sammanhållningen inom arbetarrörelsen. Den visar att vi vanliga människor i landet kan ställa oss upp som en människa och kräva ett slut på det omänskliga arbetstempot. Det inspirerar och visar vägen framåt.

Vägen framåt kommer också innebära att Kommunals förbundsledning ställs till svars. Kommunal har gått kraftigt till höger sedan Lillemor Arvidsson avgick som förbundsordförande. Det finns ett jäsande missnöje med ledningens dyrbara högervridna kvasi-kampanjer. Medan förbundet inte haft någon vägledning för eller gett något stöd till den verkliga kampen - på liv och död - som förts lokalt, mot nedskärningar och privatiseringar.

Med stor sannolikhet kommer den här frågan att bli en het potatis på sommarens förbundsmöte. Från Kommunal Stockholms län finns en motion som kräver att förbundet aktivt ska ta kamp för att stoppa en fortsatt konkurrensutsättning och istället ta kamp för en utbyggnad och upprustning av offentliga sektorn. Bussförarnas kamp har gett ytterligare erfarenhet och säkert gjort att allt fler är beredda att samlas bakom kraven. Förbundsstyrelsen har att välja på att ändra kurs eller bli utbytt.

Lena EH

Vårdbiträde, aktiv i Kommunal:

Från Socialisten nr 39 mars 1999