Bolivia efter folkomröstningen
Segern för Evo Morales i folkomröstningen är något som vi och alla som stödjer vänstern i Bolivia välkomnar. Det är en framgång för folket i Bolivia och för revolutionen i Latinamerika. Bakgrunden till folkomröstningen var att MAS hade instiftat en lag som skulle göra det möjligt att pröva valda politikers förtroende genom folkomröstning. Lagen tillkom efter att folket under 2007 störtades den reaktionära guvernören i Cochabamba, Manfred Reyes. Högern inom MAS tillsammans med vice-presidenten Garcia Linera som till varje pris vill upprätthålla lagen återinsatte guvernören och lovade att det skulle vara möjligt att på laglig väg testa Reyes och andra politikers förtroende. Högern i Bolivia försökte blockera lagen men kände sig tvungen att stödja den efter det motstånd som följde på deras försök att utropa de regioner de kontrollerar som självständiga.
Evo Morales fick stöd av uppemot 67.8% av dem som röstade, en ökning med över 10 % sedan det historiska presidentvalet 2005. Den huvudsakliga parollen var att fortsätta med de förändringar som har påbörjats. Åtta guvernörers mandat skulle också testas i folkomröstningen. Fyra av de reaktionära guvernörerna, de i Santa Cruz, Beni, Pando och Tarija kommer att sitta kvar. Trots att högern kontrollerar dessa regioner ökade stödet för Evo Morales i alla regioner och i Tarija fick blev det nästan majoritet. Guvernörerna i Cochabamba och La Paz som har varit emot regeringen kommer att bytas ut. De guvernörer som stött regeringen sitter kvar.
Vem förlorar vem vinner?
Valresultatet visar att det finns ett överväldigande stöd för fortsatt förändring i landet. Guvernörerna i öst (halvmånen) fortsätter att trotsa regeringen. Under folkomröstningen kom det rapporter om hur beväpnade gäng i Santa Cruz körde bort de som stödjer MAS. Högerpolitiker säger att de är beredda att med vapen i hand bekämpa den nya grundlagen. Trots allt detta talar regeringen om hur det var lugna demokratiska val och bjuder in guvernörerna till dialog och förhandlingar. Trots att den huvudsakliga parollen var fortsatt förändring tror man att valresultatet ska kunna leda fram till en nationell försoning. Det är omöjligt, vad som stod emot varandra i folkomröstningen var oförsonliga klassintressen. Varje försök att förändra Bolivia i arbetarnas och böndernas intressen kommer att hamna i konflikt med den nationella borgarklassen och imperialismen. Försöken med förhandlingar och kompromisser gör att regeringen verkar svag och stärker självförtroendet hos högern. Samtidigt förvirrar det de vanliga aktivisterna och väljarna.
Innebörden av folkomröstningen
Anledningar till att guvernörerna i öst, (halvmånen) kan sitta kvar är avsaknaden av en tydlig politik som kan börja lösa arbetarnas och böndernas problem. Ett exempel på regeringens otydliga politik är att jordbruksministern som ska leda jordreformen, som för övrigt präglats av tillkortakommanden, själv kommer från en jordägarfamilj! När högern saboterar ekonomin genom att exportera olja som behövs i landet införde regeringen lagar som skulle förhindra att olja lämnade landet. Evo Morales förklara att han skulle nationalisera oljeindustrin om inte högerns sabotage upphörde. Då meddelade ekonomiministern (tidigare medlem av ett högerparti) att han skulle ta bort de tullar som regeringen infört.
Detta har kunnat utnyttjas av guvernörerna som å ena sidan använder en kombination av demagogi med parollen om självständighet, samtidigt som de lovar bättre levnadsförhållanden, å andra sidan stödjer beväpnade gäng mot vänsteraktivister. Om regeringen genomförde stora reformer och visade att den hade kontroll över situationen skulle den vinna över medelklassen till sin sida. De bolivianska arbetarna och bönderna störtade två presidenter 2003 och 2004, de vill ha en förändring av samhället nu - inte i framtiden. Ett exempel på missnöjet med att regeringen gör för lite är att lantarbetarfacket CSUTCB efter folkomröstningen har krävt jordbruksministerns avgång för att det vill skynda på jordreformen. Efter segern i folkomröstningen talade Morales i La Paz, folket ropade inte efter försoning utan efter "mano dura" (stark hand).
Ett intressant inslag i folkomröstningen var att några dagar före valet talade Morales för första gången om socialism. Han sa att han hade läst en opinionsundersökning om att en majoritet av folket är för socialism och sade: "om det bolivianska folket vill ha socialism då ska vi gå mot socialism".
Den närmaste framtiden
Regeringen har fortsatt stöd men för att gå vidare måste den basera sig på folkets intresse och dess aktiva stöd. Så länge ekonomin och jorden domineras av borgarklassen, imperialismen och jordägarklassen kommer etablissemanget att bekämpa regeringen. Varje försök till kompromiss stärker högern. Som vi sade i uppropet: låt folkomröstningen bli starten för en ny offensiv mot kapitalism och imperialism i Bolivia. Kampen i Bolivia kommer att fortsätta till dess någon klass besegrar den andra.
Vad kan vi göra i Sverige? Ta uttalanden i arbetarrörelsen, sprid information om vad som händer. Nationaliseringar i Bolivia kommer att leda till att imperialismen kommer att försöka isolera landet. Vi behöver stödja nationaliseringen av telekommunikationsföretaget Entel, liksom alla andra nationaliseringar..