Den nakna sanningen om Blair

Tony Blair är i blåsväder. Det är nämligen så att en f.d. topptjänsteman, Martin Sixsmith har gått ut offentligt med hur det brittiska regeringsarbetet går till. Och det är allt annat än bra.

De flesta känner till att Tony Blair och New Labour använder sig av så kallade "spin doctors" (media-strateger).

En "spin doctor", Jo Moore skickade ett e-postmeddelande där hon föreslog att den 11 september var en "bra dag att begrava dåliga nyheter". Detta kännetecknar tydligen New Labour-regeringens arbetssätt.

Den brittiska regeringens taktik började vid tillträdet med enklare knep, som att ofta tillkännage utgiftsökningar (och samma ökningar flera gånger) för att ge ett intryck av att satsa mer än de faktiskt gjorde. Media svalde det betet. Därefter började strategerna, med Tony Blairs tysta samtycke, att lämna ut helt falska uppgifter till media. Exempelvis när det gällde ekonomiskt stöd till änkor. Regeringen planerade att sänka det, så de läckte lögnen att stödet skulle avskaffas till pressen. Detta gav upphov till en våldsam debatt. Ett par dagar senare tillkännagav regeringen att de bara skulle sänka stödet, då lugnades debattörerna och försämringarna för änkor gick igenom utan problem.

När man planerade att skärpa reglerna för arbetslösa läckte man att de arbetslösa skulle tvingas arbeta eller bli av med sina bidrag. Ännu en gång rasade debatten. Ännu en gång lades den verkliga förändringen med skärpta förändringar fram, och ännu en gång tog allmänheten med en kollektiv suck av lättnade emot vad som var en faktisk försämring av villkoren.

En gammal dam, Rose Addis, lämnades på en rullbår i korridoren på ett sjukhus, utan vård. Hennes familj protesterade givetvis högljutt. Då hävdade Tony Blairs underhuggare att kvinnan hade rasistiska åsikter för att dra uppmärksamheten ifrån sjukvårdens enorma brister.

Så här arbetar New Labours strateger. När folk som varit med vid en tågolycka klagade, så försökte strategerna framställa det som att de alla var Tories-sympatisörer som hade en politisk agenda.

Listan på så kallade "spins" (lurendrejerier skulle jag kalla dem) kan göras mycket lång. Ett antal huvudmetoder är: 1) Begrava dåliga nyheter, oftast med hjälp av någon annan stor nyhet. 2) Presentera överdrivet positiva nyheter. 3) Lämna ut helt falska uppgifter, för att sedan lämna ut verkliga uppgifter som inte verkar lika dåliga i ljuset av de falska nyheterna, som de annars skulle gjort. 4) Svartmålande av individer som på ett eller annat sätt opponerar sig eller påtalar missförhållanden.

Så regerar Tony Blair. I det svenska valet kom Tony Blair över på blixtvisit. För att hjälpa Göran Persson. Om Persson tar emot någon hjälp överhuvudtaget från Blair ska vi vara mycket oroade.

Z

Det rör sig i Storbritannien

Det rör sig i den brittiska arbetarrörelsen. Under den senaste sommaren har flera saker inträffat som kommer att ha stor betydelse under de kommande åren men som tyvärr inte har uppmärksammats i media.

Den tolfte september avslutades den brittiska LO-kongressen (TUC) och den organisation som lämnar kongressen är inte densamma som gick in i den. Denna sommar har flera viktiga strejker brutit ut i Storbritannien. Järnvägs- och offentliganställda, journalister och stålarbetare har strejkat och i skrivande stund (25/9) strejkar tunnelbanearbetarna i 24 timmar vilket har orsakat kaos i London trafiken. Detta har påverkat hur hela TUC ser ut. Flera viktiga förbund har nu fått vänsterordföranden, t.ex. Mick Rix för lok-förarförbundet (ASLEF), Bob Crow för järnvägsarbetareförbundet (RMT), Andy Gilchrist för brandmännens fackförbund, Billy Hayes för kommunikationsförbundet (CWU), Mark Serwotka för offentliganställda (PCS), Jeremy Dear för journalistförbundet och framförallt valet av Derek Simpson för metall (AEEU).

Förändringen har även fått politiska uttryck. Järnvägsarbetareförbundet lade fram ett uttalande som kategoriskt fördömer ett krig mot Irak som fick ungefär 40% av rösterna. Även flera tunga förbundsordföranden drev en hård anti-krigslinje. Ett hårt slag mot premiärminister Blairs politik av okritiskt stöd för president Bushs alla tilltag.

Även om högern hänger sig fast vid ledningen utgör den nya styrelsen ett klart steg till vänster. Flera nya ledamöter kommer från vänsterflygeln och om vintern blir lika hård som sommaren med strejker och protester kommer högern att pressas tillbaka ytterligare. Stämningen bland arbetare och fackliga aktivister reflekteras inte av den höger som leder TUC i Storbritannien och detta kommer att visa sig under det kommande året.

Simon Lundin

Läs mer på In Defence of Marxism

Från Socialisten nr 60, oktober 2002