Byggnads demo höjer till ny nivå

Inspirerar fortsatt kamp

Byggnadsarbetarförbundets demonstration, som blev en stor framgång, är ett välkommet steg i kampen att få regeringen att byta kurs. För första gången har ett LO-förbund gått ut och mobiliserat en öppen protest mot en socialdemokratisk regerings politik.

Detta höjer den fackliga och politiska kampen till en kvalitativt högre nivå. Tidigare har bl.a. annat Transport stött Transport-distriktet i Gävle när de har organiserat de välkända demonstrationerna med Teres Rajaniemi i spetsen. LO hade en liten protestmarsch under LO-kongressen. Men Byggnads demonstration, som samlade hela tio tusen deltagare, kommer att ha en långt större effekt, under förutsättning att Byggnadsförbundet verkligen gör allt för att mobilisera. Byggnads är inte vilket förbund som helst. Dels har man en lång kamptradition och en stark sammanhållning. Dessutom har Byggnads länge haft mycket starka band till socialdemokratiska partiet och många byggnadsarbetare är medlemmar i partiet.

Att Byggnads nu tar detta steg visar på det uppdämda missnöje som finns mot regeringens politik, inte minst inom Byggnads självt. Mer än 30% av byggnadsarbetarna är fortfarande arbetslösa trots upprepade löften om fler jobb. Men demonstrationen är också ett resultat av att en förtroendet för partiets ledning brutits ner under lång tid. Ledningen hade en unik auktoritet, med internationella mått, efter en period av nästan 50 år av förbättringar för arbetarklassen i Sverige. Förslaget att införa lönebegränsningar och strejkförbud under förra mandatperioden gav den första allvarliga knäcken till detta förtroende. Uppgörelsen med moderaterna om två krispaket under borgarregeringen, svängningen i EU-frågan, följd av försämringar i socialförsäkringarna och barnbidragen m.m., betyder att ledningen sitter lösare än någonsin sedan partisprängningen 1917. Nu kan partiledningen inte ens lita på förbundsledningarna för att hålla protesterna i schack.

Råg i ryggen

Byggnads demonstration kommer inte bara att inspirera till fortsatt kamp mot försämringar utan kommer också att ge den begynnande vänstern inom partiet råg i ryggen. Vänstern kommer att växa och våga mer. Även många byråkrater kommer att känna trycket och även på högre nivå kommer vi se att sprickor utvecklas för att sedan bli klyftor. Många med positioner inom partiet är redan i dag rädda att förlora sina positioner om inte regeringens politik förändras.

Banden finns kvar

Att Byggnads har en medveten inriktning till att förändra partiet försämrar förstås inte saken. Man har gått ut och sagt att de ca 70 riksdagsledamöter som sitter på så kallat LO-mandat måste bytas ut, eftersom ingen av dem gjort något för att förhindra beslut som går emot LO-medlemmarnas intressen. Höstens (s)-kongress ser allt mer ut att bli en intressant tillställning, som kan innebära vänsterns genombrott.

I längden är det detta som är det avgörande om vi ska stoppa regeringens nedrustning av välfärdsstaten och skapa ett samhälle med jobb för alla. Visst finns det fackliga organisationer som slutar ge pengar till partiet idag. Visst har socialdemokratin tappat stöd i opinionsundersökningar och medlemmar har passiviserats. Men exemplet Byggnads visar att de grundläggande banden finns kvar mellan fackföreningsrörelsen och partiet. Många kritiker kommer undvika att begå misstaget att bryta banden för att sedan lämna politiken helt eller hamna i en politisk öken bland små vänstergrupper, utan de kommer att ta den tuffa men nödvändiga vägen och förändra partiet så att det återigen kan bli ett redskap för en socialistisk samhällsomvandling. Det var för detta syfte som fackföreningarna ursprungligen skapade partiet.

Byggnads hade inbjudit andra fackföreningar att delta och säkert kommer en hel del aktiva från andra förbund var också med, men för att få den riktigt stora mobiliseringen är det nödvändigt att det är LO, helst tillsammans med TCO, som måste organisera protesterna. LO-ledningen borde inte fly undan sitt ansvar genom att säga att det är bättre att gräsrötterna organiserar.

Nationell protestdag

Arbetarna skapade LO och valde en ledning för att de förstod vikten av en samordning av den kollektiva kampen. Detta är minst lika viktigt idag. Inte heller kan LO skylla på att det är små vänstergrupper som demonstrerar. De skulle drunkna i en verklig massdemonstration organiserad av LO. Nästa steg i kampen måste bli att LO-ledningen mobiliserar till en nationell protestdag i stil med den 6 oktober 1992 då 200 000 demonstrerade mot den borgerliga regeringen.

26 januari 1997