Kriget på Balkan

Svar på åtta argument

Bombningarna har utlöst en ny humanitär katastrof. Flyktingarna har hamnat ur askan i elden. Jugoslavien och särskilt Kosovo ödeläggs. Tusentals har dödats och den etniska splittringen och hatet har trappats upp. Risken för ett storkrig på Balkan har ökat drastiskt.

"Natos syften är humanitära"

För imperialistmakterna är kosovoalbanerna bara brickor i ett spel som de kan utnyttja och sen slänga på skräphögen. Natos strategi är att skapa en bas för imperialismen på Balkan under täckmanteln att slå till mot Milosevic, en man som de medvetet satte vid makten tidigare när de drev igenom sina intressen i Bosnien. Han sågs som en "fredsmäklare", inviterades till Dayton-konferensen och utnämndes av USA och Storbritannien till "en kraft för stabilitet på Balkan.

Natos tidigare historia ger ingen trovärdighet för påståendet att Nato handlar av humanitära skäl. En av Nato-medlemmarna, Turkiet, bedriver själv en "etnisk rensning" mot kurderna i Turkiet, med amerikanska vapen, som har resulterat i omkring 40 000 döda.

USA uppmuntrade Kina att stödja de röda khmererna i Kambodja och gav själva stöd till dem i hemlighet. Detta hände under vad som i kampanjen mot "kommunismens" brott betecknats som ett av de absolut värsta folkmorden i historien. När Guatemalas regering dödade 200 000 människor på 80-talet, var det med USA:s hjälp och stöd. Under folkmordet i Rwanda 1994, krävde Clinton-administrationen att den FN-styrka som fanns på plats reducerades och förhindrade ansträngningar för att rädda liv.

Bara timmar efter att president Ford och Henry Kissinger haft ett möte med den indonesiske diktatorn Suharto 1975, startade Indonesien invasionen av Öst-Timor som krävde 200 000 liv. Efter det dubblerade USA sin militära hjälp till Indonesien och blockerade FN:s försök att arbeta mot ockupationen.

1995 genomförde kroatiska trupper, som tränats av amerikansk f.d. militär personal med Pentagons välsignelse, en etnisk rensning av serber i Krajina. Åtminstone 170 000 serber, förmodligen många fler, drevs från sina hem och många dödades. Medan Frankrike, Ryssland och Storbritannien fördömde offensiven hyllades den av Clinton, som sade att han "hoppades Kroatiens offensiv kommer att ge en väg till en kvick diplomatisk lösning". "I praktiken gav USA diplomatiskt stöd för denna aktion" säger Hussein Ibish, utrikespolitisk analytiker vid Amerikansk-arabiska kommittén mot diskriminering. "Det förhindrade att FN fördömde vad som skedde." (Från en artikel av jason west i The Village Voice 7 april).

Denna lista kan tyvärr göras mycket lång.

"Demokratierna kan inte stå och se på när diktaturer begår folkmord. Nato är de enda som gör något."

"Nånting måste göras" är en naturlig och sund reaktion då man ser de fruktansvärda bilderna på flyktingar från Kosovo, som lämnat allt de har bakom sig i skräck och förtvivlan.

Men man kan inte göra vad som helst, bara för att göra nånting. Om det brinner måste man göra nåt, men alla skulle bli upprörda om någon hällde bensin på elden. Detta är effekten av Natos bombningar, de har förvärrat situationen i stället för att lösa den.

Milosevic har utnyttjat Natos attacker för att driva ut kosovoalbanerna från Kosovo, och detta i sin tur hotar stabiliteten i hela regionen.

Arbetare över hela världen fördömer med rätta Milosevic-regimens kallhjärtade grymhet, men bombningarna har bara gjort det värre. Och ingen är överraskad över detta. Både CIA och Pentagon varnade den amerikanska regeringen i förväg för att Natos "humanitära" bomber skulle provocera fram massakrer.

Milosevic makt har stärkts. Oppositionen har antingen slutit upp bakom honom eller tystats. Gruppen "Kvinnor i svart" i Belgrad, som demonstrerat mot Milosevic en gång i veckan sedan 1991 och har samarbetat med kosovoalbanska kvinnor som nu skingrats i olika flyktingläger. En aktivist i gruppen säger:

"Vårt problem här är att vi inte kan säga ett ord längre, alla mänskliga rättigheter har upphävts ... Bombningarna har installerat Milosevic som kung på livstid, inte bara president ... När jag talat med andra aktivister i dessa dagar har det slagit mig att några av dem är frustrerade över att hela deras arbete, hela deras livsprojekt, hela orientering mot fredsarbete har fallit ihop. Atmosfären i Belgrad blir allt mer sexistisk och fylld av kvinnohat."

Före bombningarna fanns en stark demokratisk opposition i Jugoslavien och en stark oppositionell press. Milosevic kunde inte helt ignorera den allmänna opinionen. Det är långt ifrån säkert att han hade kunnat trappa upp förtrycket mot kosovoalbanerna. Krig är frihet för tyranner.

Den 8 april skrev New York Times om de misslyckade "förhandlingarna" i Rambouillet: "I en föga uppmärksammad resolution från det serbiska parlamentet strax före bombningarna, gav det, medan det förkastade Nato-trupper i Kosovo, också stöd för idén att FN-trupper skulle övervaka den politiska situationen där." Frågan om Nato-trupper var vad som hindrade Milosevic att skriva på avtalet. Om han godkänt ett sådant förslag hade han blivit avsatt av än hårdare nationalistiska krafter, vilket Nato måste ha förstått. Var det för mycket begärt att Nato åtminstone hade prövat frågan om FN-trupper innan man började bomba?

"Nato bombar bara militära mål med precisionsvapen"

Precisionen hos dessa vapen är inte alltid perfekt. Vi behöver bara påminna om hur en av de missiler som fyrades av mot Irak hamnade i Iran. T.o.m. Nato själva har tvingats medge att bostadskvarter har träffats av misstag. Om de flyktingkonvojer som bombats av Nato säger den amerikanske brigadgeneralen Dan Leaf: "Jag vill inte säga att någon begått något fel. Det enda jag kan säga är att det är mycket svårt att avgöra vilka fordon som är vilka i de små dataskärmar som visar infraröda bilder över målområdet i våra flygplan." (DN 20 april) Bilderna från Jugoslavien visar också något helt annat än precisionsbombade militära mål.

Nato ber om ursäkt för att civila drabbats, och sedan bombar de ännu mer. Det finns inget annat sätt att undvika civila dödsoffer än att sluta bomba.

De gör nu samma sak som i Irak - utökar bombningarna till civila mål som broar, fabriker och raffinaderier med ursäkten att de är till nytta för militären. Detta kan också sägas om vägar, järnvägar och vattenmagasin och så vidare. Se också vidstående artiklar om bombningarnas långsiktiga verkningar på miljö och hälsa och om bombningen av Zastava-fabriken.

Även Kosovo drabbas av bombningarna. Få tvivlar på att stora delar av Pristina utplånats av Nato-bomber.

Nato firar 50-årsjubileum i dagarna. Eduardo Galeano skriver på Z-net:

"Detta är historiens dyraste födelsedagsparty. Varje natt med bombräder kostar 330 miljoner dollar. Enligt Frankfurter Allgemeine Zeitung (30 mars) spenderade USA enbart den första krigsnatten lika mycket pengar som Clinton utlovat i hjälp till de länder i Centralamerika efter att de drabbats av orkanen Mitchs härjningar."

Serbien hävdar att bombningarna efter tre veckor orsakat skador för 800 miljarder kronor.

"Nu måste man gå in med marktrupper."

"Detta är den Bill Clinton som rökte hasch utan att dra halsbloss, som lekte med kvinnor utan att ha sex. Hans idé om ett krig har varit att fyra av några kryssningsmissiler och förklara sig som segrare. Det fungerade inte den här gången." (Rob Elder i San Jose Mercury News 11 april)

Det var ren dumhet att tro att Milosevic skulle kapitulera så lätt. Nu får kosovoalbanerna betala ett högt pris för Natos felaktiga kalkyler. Hittills har Natos intervention varit en katastrof. Än så länge har Clinton och Blair avvisat kraven på att sätta in marktrupper. Till och med dessa herrar inser att detta skulle leda till en fruktansvärd slakt som inte skulle lösa någonting. Reaktionen från arbetarklassen i USA och Europa kan lätt förutses. För närvarande finns ett växande stöd i USA och Storbritannien för att sätta in marktrupper, som en naturlig reaktion på rapporterna om kosovoalbanernas lidanden.

Men ett krig på marken skulle leda till en fullständig katastrof. Imperialisterna har alltid varit rädda för att dras in i ett långdraget markkrig. Innan bombningarna inleddes varnades Clinton av sina militära rådgivare för denna fara. Men de trodde i sin arrogans att de snabbt skulle expediera Milosevic med några missiler.

Enligt brittiska The Observer planerar nu Nato för att sätta in marktrupper inom ett par månader. För att förbereda för dessa är Nato tvungna att bomba Jugoslavien tillbaka till stenåldern. Bill Clinton verkar fullt beredd att göra detta då han nu begärt sex miljarder dollar extra av Kongressen för att kunna fortsätta bombningarna till oktober, då nästa budgetår börjar.

Ett krig på marken skulle följa sin egen logik och riskera att hela Balkan dras in, något som skulle vara en katastrof för alla folken på halvön.

"Natos bombning ska hindra kriget att sprida sig till grannländerna"

Albanien har sina egna strävanden på Balkan. 750 000 albanier lever i västra Makedonien. Närmare en miljon kosovoalbaner har nu spritts runt regionen. Tillsammans med de 3,2 miljonerna albanier i själva Albanien, bildar dessa sex miljoner grunden för ett Stor-Albanien, precis som serbernas intressen i Makedonien, Montenegro och Bosnien är grunden för ett Stor-Serbien. Greklands önskan att utöka sin inflytelsesfär i ett Stor-Grekland och Turkiets önskan om ett Stor-Turkiet gör Balkanhalvön till en tidsinställd bomb. Genom uppmuntra det före detta Jugoslaviens uppstyckning i eget intresse, först och främst genom att den tyska imperialismen aktivt stödde att Slovenien och Kroatien bröt sig loss, och genom försöken från USA att etablera sig i regionen, är det imperialismen som har förorsakat detta avskyvärda kaos. Uppstyckningen av Jugoslavien och stalinismens kollaps förde upp nationalismens och kapitalismens mörkaste krafter till ytan.

Idag står Kosovo i brand som en resultat av detta. Imorgon kan hela Balkan brinna om imperialismen framhärdar i sin politik. Användning av marktrupper skulle leda till att konflikten trappas upp. Bara att samla och transportera de nödvändiga styrkorna till fronten skulle kräva månader av upptrappning utan någon garanti för att det kommer att lyckas. Tvärtom är det enda detta skulle innebära stora förluster av liv på båda sidor. Användning av marktrupper är ingen lösning ens för imperialismen. Från arbetarklassens synvinkel skulle det vara en katastrof. Arbetarklassen i alla Natoländer och andra länder måste motsätta sig en sådan åtgärd och kräva ett omedelbart stopp för bombningarna.

Om bombningarna fortsätter, är det enda möjliga resultatet fortsatt slakt och en växande fara för ett krig som drar in hela Balkan.

"Vi måste åstadkomma en förhandlingslösning via FN"

FN är maktlöst och borde egentligen heta Oförenta Nationerna. Om inte Ryssland och Kina opponerat sig mot interventionen i Kosovo hade imperialisterna använt sig av FN som en täckmantel för att rättfärdiga bombningarna.

Vänsterpartiets verkställande utskott säger i ett uttalande mot Natos bombningar: "Vi kräver att Sverige agerar snabbt och kraftfullt inom FN för att åstadkomma en förhandlingslösning." (26 mars)

Det är mycket viktigt att inte tappa klassperspektivet. Om man gör det går man snabbt fel. Naturligtvis är vi emot etnisk rensning och den motbjudande nationalismen. Vi är också emot individuell terrorism och statsterrorism. Marxister måste stödja sig på den internationella arbetarklassen och dess intressen. FN har ingen lösning på denna kris. Det är bara arbetarrörelsen som kan erbjuda en långsiktig lösning. FN försvarar i grunden inte de förtryckta folkens intressen.

"Vänstern har hållit tyst. Vi kan inte lita på dem"

"Vänstern kritiserade inte Serbien när pogromerna startade. Vänstern tar till orda först när Nato griper in, för att - låt vara på ett alltjämt fruktlöst sätt - försöka skapa fred. Och då riktar vänstern all kritik enbart mot Nato. Ska vi efter detta fortsätta att lyssna på vänstern? I så fall: varför?"

Denna tirad som avslöjar en djupt odemokratisk inställning avfyrades av signaturen Sander på Dagens Nyheters ledarsida. Alldeles bortsett från att Sander har fel, är argumentet att man inte ska ha rätt att säga nånting nu om man inte gjort det förut helt felaktigt. När världens allt annat överskuggande militärmakt sätter igång ett krig som upprör och engagerar människor över hela världen, måste man ha rätt att säga sin åsikt och göra upprop.

Vi vet inte vilka Sander räknar in i "den svenska vänstern", men om vi får räknas dit vill vi påpeka följande: Om vi haft Dagens Nyheters resurser att ge ut en daglig tidning med fyra till fem delar och hundratals anställda hade vi i åtskilliga artiklar granskat Milosevics politik och gett vår kritik av den. Inte nog med det, vi skulle också diskuterat med serber och kosovoalbaner i Sverige och försökt organisera dem i kamp mot Milosevic-regimen. Vi hade till och med åkt ner till Jugoslavien för att hjälpa till i uppbygget av en arbetarrörelse i opposition mot Milosevic. Vad har Dagens Nyheter gjort mer än att applådera Nato?

Vi har också sedan drygt ett år tillbaka haft en artikel på vår engelskspråkiga hemsida (The Kosovo pogrom and the Balkan Powder-keg av Alan Woods) som speglar vår syn. Tyvärr har vi inte haft möjligheter att översätta den i sin helhet, men vi vill gärna här publicera ett utdrag:

"Det är nödvändigt att stoppa denna galenskap! Det är nödvändigt att kringskära de nationella motsättningarna genom att kämpa för en socialistisk federation av Balkans folk, med full atuonomi för alla nationaliteter. I fallet Kosovo måste marxister försvara de förtryckta albanerna, som genom en ödets nyck inte är en förföljd minoritet utan en förföljd majoritet. De har blivit parias i sitt eget land. Den internationella opinionen måste mobiliseras för att protestera mot pogromerna i Kosovo. Men det är inte tillräckligt. Det enda sättet att förebygga fortsatt förtryck av folket i Kosovo och lösa problemet en gång för alla är genom att störta Milosevic och hans klick. Men detta kan bara göras av den serbiska arbetarklassen. Denna uppgift kan inte överlåtas till imperialisterna som inte bekymrar sig för Kosovos öde eller för något förtryckt folk i världen, utan bara handlar i sina egna själviska intressen."

"Frågan om vem som störtar Milosevic är inte sekundär. Om det inte är arbetarklassen som avsätter honom, finns risken att han kan ersättas av än mer reaktionära personer som Seselj, vilket skulle förvärra situtationen. Morden på serbiska trafikpoliser och civila av den så kallade befrielsearmén UCK lyckas bara med att uppröra den serbiska opinionen och stärka de mest reaktionära chauvinistiska krafterna. Sådana metoder har ingenting gemensamt med marxism och kan bara resultera i en katastrof för folket i Kosovo. Det är en sak att försvara sig mot pogromer med vapen, en annan att förfalla till den individuella terrorismens fruktlösa och kontraproduktiva taktik."

"Arbetarna, bönderna och studenterna i Kosovo visar stort mod och dådkraft. Ändå saknar rörelsen program, strategi och taktik som kan säkra en varaktig seger. De unga UCK-medlemmarna är modiga. Men att förlita sig på individuell terrorism är ett allvarligt misstag som de får betala ett högt pris för. Bara en internationalistisk politik kan slå undan fötterna för Milosevic genom att få sympati och stöd från den serbiska arbetarklassen."

"Nationalismens gift erbjuder ingenting till Balkans folk förutom en framtid av broderkrig, 'etnisk rensning', ekonomisk ruin, fattigdom och förtvivlan. De totalt artificiella gränser som delar Balkan har för länge sedan slutat spela en progressiv roll, om de nånsin gjort det. Den reaktionära nationalismen skiljer broder från broder och syster från syster och skapar etniskt hat och konflikter utan slut."

"Att tro att arbetarklassen ska kunna förena sig i en gemensam kamp över alla nationaliteter är en utopi."

Att Nato skulle kunna lösa nationalitetskonflikterna är den verkliga utopin. Det fruktansvärda som utspelar sig i före detta Jugoslavien måste få ett slut. Potentialen för solidaritet mellan arbetare av alla nationaliteter är varken abstrakt eller utopisk. I själva verket är detta den enda möjliga lösningen.

Natos bomber motarbetar en sån utveckling och driver delar av den serbiska befolkningen i Milosevics famn. Under det tunga bombardemanget av både missiler och västpropaganda, ser många arbetare som är i opposition mot Milosevic Natos bomber som det huvudsakliga hotet. Men det finns ändå en potential för en massrörelse mot Milosevic. För bara två år sedan demonstrerade 200 000 mot regimen under hundra dagar vintern 1996-97. Men rörelsens borgerliga ledare (av vilka många, som vice premiärministern Vuk Draskovic, sedan dess blivit regeringsmedlemmar själva) ledde den in i en återvändsgränd.

Historiskt finns många exempel på heroisk kamp av enade arbetare från alla nationaliteter i före detta Jugoslavien. Under andra världskriget massakrerade den kroatiska Ustasjarörelsen miljoner serber. Ändå var det partisanernas förenade motstånd som besegrade nazisterna och ledde till att den jugoslaviska federationen skapades. Även om detta bara var en tillfällig lösning som senare bröt samman genom stalinismens kris, var det bara möjligt att upprätta en federation som ett resultat av att kapitalismen avskaffades av den förenade arbetarklassen. I detta finns hopp. Mardrömmen på Balkan kan bara avslutas genom att arbetarklassen går till enad handling. Inte genom att stödja den ena eller den andra imperialistmakten eller nationalistregimen. Med den uppblandning av folken som existerar på Balkan, där minoriteter ingår som delar i andra minoriteter, är kravet på "självbestämmande" ett grymt bedrägeri som bara kan leda till etnisk rensning och krig.

20 april 1999

BÖ

Från Socialisten nr 40-41 maj 1999

Till Socialistens sida om kriget på Balkan