Hur kan fackligt och politiskt aktiva i arbetarrörelsen rycka initiativet från privatiseringsivrarna? Hur kan vi häva den uppgivenhet som finns bland många offentliganställda idag?

Det var de frågor som ledde fram till en gemensam träff för några medlemmar ur Kommunals styrelse på Kungsholmen och tidskriftsföreningen Socialisten om arbetarkontroll den 14 oktober.

Privatisering eller arbetarkontroll

- Det räcker inte med att bara säga "verksamheten kvar i egen regi".

Samtidigt som skatten sänks och pengar försvinner ur verksamheten försvarar även många företrädare för arbetarrörelsen konkurrensutsättningen. Då blir folk beredda att testa. "Kanske blir beslutsvägarna kortare. Kanske blir det högre löner"

Åsa menade att det är de kommunala cheferna som skapar mycket av den uppgivna stämningen.

- De pratar om att kostnaderna måste pressas, annars vinner de privata budgivningen, och då tycker folk att det är samma skit.

Idag har fackföreningarna inget att säga till om när de kommunala anbuden snickras ihop.

Men i verkligheten är det svårt att hitta exempel på att anställda eller brukare faktiskt fått det bättre i privat regi. Skandaler har det däremot varit gott om. Privatisering betyder att en del av skattepengarna går till aktieutdelningar i stället för till verksamheten. Hur många är intresserade av det egentligen? En opinionsundersökning i Metro visar att omkring 60% av befolkningen inte vill att sjukhusen ska säljas ut.

Hur kan man då återta initiativet från fackligt håll, och få en ny inriktning på diskussionen? Det var här frågan om de anställdas inflytande över arbetet, om arbetarkontroll, kom in.

Jonathan lyfte fram erfarenheterna från kampen för alternativ produktion på 70-talet. Den kampen handlade både om att försvara hotade jobb och om de anställdas kontroll över produktionen och arbetsorganisationen.

Det förs ständigt en kamp på golvet om olika kontrollkrav mellan arbetsgivare och anställda, oavsett om arbetsgivarna är privata eller offentliga. I Sverige har de fackliga organisationerna vunnit flera segrar på den nivån. Det gäller skyddsombudens ställning, MBL, lagstiftning om övertid, utbildningar, disciplinfrågor. Sen är det en annan sak att arbetsgivarna tycks bli allt mer nonchalanta när det gäller att följa lagarna idag.

- Men, fortsatte Jonathan, ser man till möjligheten för de anställda att verkligen styra verksamheten, då är det omöjligt med privat ägande. Att välja chefer och ha kommittéer som beslutar går inte att förena med privat regi. I offentlig verksamhet, som inte drivs av vinstintresse eller i konkurrens med andra, skulle det vara möjligt att ha ett demokratiskt styre. Där är det en politisk fråga. Så om det är samma skit nu så måste man ställa frågan: Var finns förutsättningarna för att göra det bättre?

- Visst borde demokrati vara möjlig i den offentliga sektorn, höll jag som SKTF:are med om, men det som har skett på 90-talet är i stället att man satsat på cheferna. Chefsutbildningar, chefsmöten, höjning av chefslönerna. Högre upp ska de helst inte veta något om verksamheten heller.

- Det är den typen av chefer som behövs när man vill skära ner, slog Lena fast. När nedskärningarna började runt 1982 var det lättare att kämpa emot just för att många chefer då också var emot försämringarna. Men de cheferna har försvunnit nu. De passade inte in.

Att arbetsorganisationerna blivit mer hierarkiska och toppstyrda de senaste åren var alla överens om. Men Jonathan menade ändå att det är en myt att cheferna bestämmer över arbetet. Folk kommer på morgonen och sätter igång att jobba. Själva arbetet kontrollerar löntagarna redan.

Margaretha tyckte att det var otillräckligt:

- OK, men uppstår det problem så borde man ju diskutera dem i arbetsgruppen. Vad gör vi nu? Man säger: Fråga chefen!

Mot kommunal drift står också olika typer av kooperativ. Men i dagens kärva ekonomiska läge blir de sällan bättre alternativ. På Kungsholmen finns till exempel ett fritids som drivs av ett personalkooperativ.

- Där är 75 barn på ett ställe som är byggt för 40, konstaterade Margaretha. Det ska vara stordrift för att vara lönsamt.

Föräldrakooperativ inom barnomsorgen fungerar inte för människor med vanliga arbetstider, och den anställda personalen är enligt enkäter som gjorts mer missnöjd där än i kommunal barnomsorg. Risken är stor att varenda förälder ser sig som arbetsgivare. Jonathan talade av egen erfarenhet som förälder när han underströk att det är viktigt att det är personalen som har det avgörande ansvaret.

Jonathan ställde frågan:

- Om de anställda tillsammans med brukarna skulle driva verksamheten på Kungsholmen, hur skulle ni göra då?

Kommunalarna lade fram olika pusselbitar:

- På Pilträdet finns aktiva pensionärer som gått ihop och är upprörda över det som händer.

- Det finns embryon till organisation bland brukarna: förtroenderåd och anhöriggrupper.

- På barnstugorna skapades tidigare föräldraråd, men det rann ut i sanden. För det som föräldrarna tyckte var viktigt, storleken på barngrupperna till exempel, fick de inte säga något om. Det handlade mer om inköp av leksaker.

- Men om man ska tänka helt nytt så skulle vi tillsätta ett råd av valda representanter från de anställda och brukarna. Politikerna skulle väl också få vara med på ett hörn.

Men ska personalinflytandet vara värt något krävs det också resurser. I Stockholm har det skurits så hårt i äldreomsorgen att till och med de privata aktörerna håller sig på avstånd. Det är möjligt att just det kommer att förmå den borgerliga majoriteten att höja anslagen till äldreomsorgen. För att locka privata bolag att ta över. Fast då heter det att de höjer kvalitén.

- De ändrar hela tiden spelreglerna för anbudsförfarandet för att kunna sälja ut kommunal verksamhet, menade Lena. På St Eriks äldreboende hade man överskridit budgeten när det var i kommunal regi, så ledningen skar ner rejält. De försämrade scheman och så vidare. Sen lade de ett anbud för kommunal drift som till och med låg under den nivån. Vad händer? Jo, Riksbyggen, vars alternativ var mycket dyrare vinner! På den nivån hade "egen regi" kunnat driva verksamheten utan att få sparkrav. När vi ifrågasatte det så var det "omöjligt" att ändra på. Kuverten var ju öppnade.

- Om de vill ha kvalitet så skulle bra arbetsmiljö för personalen vara ett argument för att ta ett anbud. Hur kan man ha hög kvalitet samtidigt som arbetsmiljön är usel? undrade Margaretha.

Jonathan instämde.

- Tågolyckan i London (se annan artikel) och kärnkraftsolyckan i Japan visar att privatiseringar dödar människor. Bolagen hade i båda fallen till och med uppmanat de anställda att bryta lagar för att hålla kostnaderna nere.

- Det är väl mer regel än undantag här också. "Vi har så många punkter på dagordningen idag. Kan vi stryka arbetsmiljön?" Så låter det, ansåg Åsa.

Det fanns en enighet på mötet att det inte finns något "sesam öppna dig" i det fackliga arbetet. Det handlar om att få igång en diskussion. Debattartiklar och motioner. Kanske en enkät.

Anders, medlem i Handels, menade att fackliga aktivister som tar initiativ alltid väcker respekt.

- Skrapar man på ytan hos folk som säger att de "vill ha rätt att arbeta övertid" eller "Facket gör inget", så finns det i grunden ofta en förståelse för att facket behövs. Vi behöver kämpa tillsammans och vara många.

Men sen fick Lena i alla fall en ny idé:

- Hur skulle vi göra om vi (från fackföreningen) lade ett "egen regi"-anbud? Vi har inget inflytande alls över det idag. Nu är det Pilträdet, ett servicehus och hemtjänst, som ska ut härnäst. Chefen lägger ett avknoppningsbud. Då ska förvaltningen inte lägga något "egen regi"-bud, enligt reglerna.

- Men vi skulle kunna gå ut offentligt och lägga ett anbud. "Så här skulle det fungera om de anställda fick styra. Varsågod och sno våra idéer!"

Det vore onekligen ett bra sätt att visa vad arbetarkontroll skulle innebära i verkligheten. Engagemanget för bra vård och omsorg finns hos personalen. Där finns förslagen om livskvalitet; god mat, utflykter och stimulerande umgänge. Brukare och anhöriga skulle bjudas in att komma med sina synpunkter.

- Publicering av personalens förslag skulle också vara ett sätt att kritisera hemlighetsmakeriet kring anbudsförfarandet.

Från Socialisten nr 45 nov 1999