Alienationen från Gud till Mammon

Begreppet alienation (Entfremdung, främlingskap) förknippas med Marx, som framför allt analyserade arbetets alienering under kapitalismen. Men främlingskapet började inte med kapitalismen utan har en lika lång historia som människosläktet självt.

Från början var människan främmande inför naturens krafter. Hon var maktlös mot sjukdomar och naturkatastrofer som hon inte kunde förstå. Bland annat detta ledde till religiösa uppfattningar där nyckfulla gudar bestämde ödet. Det är till exempel motivet i Jobs bok i Bibeln:

"Jag äcklas av livet. Jag kan inte hålla tillbaka min klagan, jag vill ge ord åt min bitterhet. Jag säger till Gud: Döm mig icke skyldig, låt mig veta varför du söker sak med mig. Vad har du för glädje av att förtrycka, att förkasta den du själv har skapat, medan ditt ljus lyser över de gudlösa?" (Job 10:1-3)

Många religioner har myter om hur detta främlingskap uppstod. I Bibeln har vi syndafallet, då människorna bröt mot Guds förbud och kördes ut ur paradiset.

Idag har vi en helt annan kunskap om naturen och kan skydda oss från dess nycker betydligt bättre. Å andra sidan har andra källor till främlingskap och maktlöshet tillkommit.

Med uppkomsten av staten och klassamhället fick vi en politisk alienation, som visserligen minskat något under 1900-talet som en följd av arbetarrörelsens kamp för demokrati.

Varuproduktion

I samma veva började också varuproduktionen växa fram, något som Marx briljant analyserade. I dagligt språkbruk är varor något som man kan ta på och stoppa ner i en kartong. I marxistisk terminologi är varor nånting som produceras för att säljas på en marknad. Det behöver inte vara något fysiskt påtagligt. Borgerliga ekonomer hävdar (med sitt språkbruk) att vi alltmer producerar tjänster i stället för varor. Men för marxister är dessa "tjänster" också varor, om de säljs på marknaden.

I själva verket genomtränger varuproduktionen samhället allt mer och mer, kapitalismen har en tendens att förvandla allting till varor. Ta till exempel städning. För inte så länge sen sköttes städningen på de flesta företag av egen städpersonal. Städtjänsterna var just tjänster. Idag köper de flesta företag och institutioner städningen från städföretag som tävlar om att bjuda ut sig på marknaden. Städtjänsterna har blivit varor.

På så sätt gör entreprenadupphandlingar och privatiseringar att varuproduktionen omfattar en allt större del av samhället, som sjukvård och skolundervisning. Ett tecken på trenden att förvandla allt till varor är väl uttrycket "upplevelseindustrin".

Varufetischism

Från början var arbetet samhälleligt på ett direkt sätt. Man hjälptes åt på gården eller i byn och producerade nyttigheter för eget bruk. Så småningom växte varuproduktionen fram. Producenterna tillverkade sina produkter isolerade från varandra och bytte dem på en marknad.

Det var just detta varuutbyte som gjorde det privata arbetet samhälleligt. Producenterna blev främmande för andra producenter och konsumenterna, och de samhälleliga relationerna mellan producenterna uttrycktes genom varorna. Det grundläggande förhållandet mellan människor antar "i deras ögon den fantastiska formen av förhållande mellan ting" (Kapitalet del 1). Marx kallade det för "förtingligande" (reifikation) av sociala förhållanden.

Ett av Marx stora bidrag var att han trängde igenom denna "varufetischism" som skyler de verkliga samhällsförhållandena: "För [producenterna] framstår därför de sociala relationerna mellan de enskilda individernas arbete just som de är, det vill säga inte som direkta samhälleliga relationer mellan personerna i deras arbete, utan snarare som materiella relationer mellan personer och sociala relationer mellan ting" (Kapitalet del 1).

Varufetischismen döljer att det ligger ett arbete, en utsugning och ett klassamhälle bakom varan. Det är som om varan svävade fritt från alla sådana band, liksom pengarna.

Liberala ekonomer förblindas av detta, och bygger sina uppfattningar om den fria marknadens välsignelser och de kapitalistiska förhållandenas eviga natur på detta bländverk.

Arbetets alienering

Under kapitalismen alieneras arbetet ytterligare genom att arbetaren inte längre äger sina arbetsredskap, och saknar kontroll över sin arbetsprodukt. Under kapitalismen har till och med arbetskraften blivit en vara som köps och säljs.

Till yttermera visso har handens och hjärnans arbete separerats från varandra och från ledning och planering av arbetet på alltmer sofistikerade sätt, på senaste tiden genom datorernas intåg. Den entusiasm som fanns på 70-talet över att datorerna skulle kunna frigöra oss från rutinsysslor och ge utrymme för ett mer skapande arbete har körts över av den brutala kapitalistiska verkligheten.

Och medan vi någorlunda kommit tillrätta med naturens nycker, har den allsmäktiga marknaden trätt i dess ställe och styr nyckfullt och oberäkneligt över våra liv. Och med den en ny sorts religion där guden Mammon måste blidkas med offer från arbetarklassen för att göra dess överstepräster nöjda.

Bo Ö

Från Socialisten nr 48, maj 2000