Reaktioner på Afghanistankriget

Öppen spricka i rörelsen

Makthavarna i USA och Storbritannien har bombat Afghanistan från skymning till gryning varje dygn sedan den 7 oktober. Nu har bombräderna börjat genomföras även i dagsljus. Dag efter dag tvingas den redan svårt drabbade befolkningen leva med skräcken och fasan för attackerna.

Det stormakterna utsätter dessa människor för, med svenska regeringens stöd, är inget annat än terror. Bara under de första nio dagarna vräkte USA och Storbritannien ner minst 2000 bomber och missiler enligt egna uppgifter.

Det finns rapporter från Human Rights Watch (HRW) om att man även börjat använda splitterbomber som sprider död och förintelse upp till en halv kilometer från där de slår ner och även de starkt kritiserade klustervapnen som sprider ett hundratal minor i terrängen där den slår ner.

Den 10 oktober dödades enligt talibanernas uppgifter 200 civila i en by 4 mil söder om Jalalabad. CNN har besökt byn och bekräftat bombningen. Pentagon erkänner och beklagar att byn bombats men ifrågasätter antalet döda. Pentagon erkänner också att en bomb avsedd för flygplatsen i Kabul har missat sitt mål och istället slagit ner i ett bostadsområde där 4 civila dödats.

FNs minröjningscentral har bombats. Enligt HRW är bara två av Afghanistans provinser fria från minor. I resten av landet är minorna ett stort och allvarligt problem. Några dagar senare bombades Röda korsets förråd för filtar och andra förnödenheter. Bomben fälldes i fullt dagsljus och trots att ett stort Rödakorsmärke fanns på byggnadens tak.

Många andra exempel på drabbade civila har rapporterats. Enligt talibanerna har 400 personer dödats under de första 10 dagarna.

Göran Persson betonade den 8 oktober att samtidigt som regeringen gav USA sitt fulla stöd så skulle man noga följa upp att FN-stadgan nr 51, som USA nu hänvisar till, verkligen följs, det vill säga att angreppet skall vara proportionerligt. Frågan är hur lång terror mot familjer, mot barn och gamla, och hur många ton bomber mot ett redan sargat land som krävs för att Göran Persson ska leva upp till sin försäkran?

Kritiken växer fram

Att de borgerliga partiledarna helhjärtat ställt sig på USA:s sida inför attackerna på Afghanistan är knappast överraskande. Det har väckt starkare känslor att Göran Persson som statsminister och socialdemokratisk partiledare från första stund valt den linjen. Han och regeringen anser det "glasklart" att FN-resolutionen ger USA rätt att ingripa militärt mot Afghanistan och att ett anfall enligt folkrätten räknas som självförsvar.

Man kan se en öppen spricka i den socialdemokratiska ledningen i denna fråga.

Förre statsministern och s-ledaren Ingvar Carlsson skrev tillsammans med Carl Tham, tidigare utbildningsminister och numera generalsekreterare vid Olof Palmes internationella centrum, ett debattinlägg i DN den 22 september. Där presenterar de en analys och politisk hållning som skarpt skiljer sig från regeringens linje. Samtidigt som de med all önskvärd tydlighet tar avstånd från terrordåd, riktar de skarp kritik mot den nuvarande världsordningen som både politiskt och ekonomiskt styrs av USA. De pekar även på att USA nu, när det passar landets intressen, lutar sig mot FN trots att man annars motarbetar organisationen.

Ingrid Segelström, riksdagsledamot och ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet, är mycket hård i sin kritik mot USA. "Just nu är det Bush och Nato som styr världen och det skrämmer mig till döds" säger hon i en intervju i DN den 25 september. Hon menar att Sverige och andra länder borde agera för att hindra en upptrappning av våldet.

6 av 10 emot krig

Skepsisen är stor mot USA:s agerande i världen. Den 27 september hade DN rubriken "Svenskarna stödjer USA-attack". Påståendet var direkt vilseledande. DN hade tillsammans med TEMO gjort en opinionsundersökning där man i intervjuer ställt tre frågor till 1000 personer. 7 av 10 tyckte det var rätt av Göran Persson att stödja USA:s rätt att gå till aktion mot dem som ligger bakom terrordåden. Däremot var 6 av 10 emot en attack där oskyldiga civila riskerade att dödas. Bland de socialdemokratiska väljarna var 61% motståndare och 32% var för.

Nästan 6 av 10 (56%) av alla svarande uppger att det har litet eller inget förtroende för George W Bush.

Demonstrationer på flera platser i landet lördagen den 13 oktober visar att USA:s bombningar mot Afghanistan väcker starka protester. (se separat artikel om demonstrationen i Stockholm)

Trots sin svaga förankring förnekar sig inte moderatledaren Bo Lundgren. I riksdagsdebatten den 17 oktober anklagade han vänsterledaren Gudrun Schyman för att genom sin kritik mot USA försvara talibanregimen där kvinnor stenas till döds. Uppenbarligen är Bo Lundgren inspirerad av Bushs retorik "de som inte är med oss är för terroristerna"

Trots dessa lågvattenmärken i debatten så är det inte bara många vänsterpolitiker utan även kulturpersonligheter som vågat hävda sin rätt att ha en tredje ståndpunkt. Ett ställningstagande som innebär att man kan ta avstånd både från terrorism och från USA-imperialismen. Göran Greider, chefredaktör för Dala-Demokraten är en av dem. Vid antikrigsdemonstrationerna den 13 oktober sa han:

"Sedan terrorattentaten den elfte september har det av och till sagts att vi nu rör oss in i en ny värld när en alltmer kompakt allians, en front mot terrorismen, upprättats världen över. Men det är ingen ny värld vi nu ser födas. Det vi ser är i själva verket hur den världsordning, som omslutit planeten sedan tio år tillbaka, nu går mot sin fullbordan, sin tragiska kulmen."

Partikongressen

Frågan kommer med all säkerhet att ställas på den socialdemokratiska partikongressen 5-11 november. Flera av de ledande socialdemokrater som hårt kritiserat regeringens politik kommer att vara ombud på kongressen. Partiprogrammet ska diskuteras och den nuvarande krigsvänliga politiken står i skarp kontrast till skrivningarna i de internationella avsnitten.

Den grundläggande synen inom arbetarrörelsen innebär att arbetare i USA inte har något att vinna på att arbetare och fattigbönder bombas i Afghanistan. I stället är uppgiften att skapa internationell enighet mot förtryckare i alla länder.

Regeringen har också fått mothugg av Socialdemokratiska kvinnoförbundet. De vädjar, till skillnad från partiledningen, till FN om bombstopp, och skriver på sin hemsida den 24/10 "vi stödjer Röda Korsets, Svenska Afghanistankommitténs m.fl. krav på omedelbart eld upphör så att hjälpsändningar kan komma fram till de behövande."

SSU-ledningen däremot, som uppenbarligen pressats från två håll, har nu anslutit sig till Persson-linjen.

Först togs ett uttalande den 23/10 om den svåra humanitära situationen i Afghanistan, som kunde tolkas som kritik mot bombningana. Det var säkert ett resultatet av krav från många medlemmar. Minst ett par SSU-distrikt har öppet fördömt USA:s angrepp på Afghanistan.

Men redan den 24/10 kom en klargörande kommentar från Mikael Damberg, SSU:s förbundsordförande: SSU kräver inte att USA:s och Storbritanniens militära aktioner ska avbrytas. "Det är en oerhört komplicerad fråga" menar Damberg.

Göran Persson och Mikael Damberg kommer att upptäcka att den som bryter med arbetarrörelsens starka tradition av antimilitarism och internationell solidaritet riskerar sin ställning i partiet.

Lena EH
Kerstin A

Från Socialisten nr 55, november 2001