Barbro Öberg, Kommunal, om 30-timmarsvecka: "En ren investering"

Barbro Öberg är en engagerad företrädare för Kommunals gräsrötter i Norrbotten. I våras stod hon i spetsen för demonstrationer både i Boden och Stockholm (se Socialisten nr 47). I lördags lyckades hon få in en viktig markering i texten om fackligt-politiskt samarbete.

Hennes att-sats löd: "(s)-politik ska formas efter gemensamma diskussioner mellan LO och SAP, som ska föregås av förankring ute på arbetsplatserna".

När jag träffar Barbro på onsdagsförmiddagen 6/9 tycker hon kongressen varit bra, och hon är nöjd med det hon åstadkommit. Hon förklarar:

- Jag har alltid hållit det som ett av de heligaste. Fungerade inte facklig-politisk samverkan då kunde vi packa ihop kongressen och gå hem. Det är oerhört viktigt att den fungerar.

- Jag har varit fackligt aktiv sen 1971. 1988 blev jag anställd av Kommunalarbetareförbundet. Genom åren har vi pratat om att stärka samverkan. Och den har varit bra mycket bättre än idag, det kan jag säga. Det jag blivit besviken över är att samverkan inte fått samma betydelse för partiet.

På kongressens första dag gick alltså Barbro upp i talarstolen.

- Riktlinjerna är bra, sa jag. Men det förs många diskussioner idag ute på arbetsplatserna. Inte om politiken - utan om politikerna. Och vad säger rösterna ute på arbetsplatserna? Jo: "Vi känner inte igen oss. Frågorna är inte förankrade. Det är för många karriärister och för få ideologer i de beslutande rummen. Det är inte socialdemokratisk politik. LO-kollektivet är inte representerat - det är på väg att bli ett fullständigt akademikerparti. Det är ingen idé att vi säger något, de har redan beslutat. Vad vi än säger beslutar de i alla fall." Listan kan göras hur lång som helst.

- Sen kan man säga, rätt eller fel? fortsätter Barbro. Men en sak är sann när det gäller Norrbotten, vi har tappat 25 procent av (s) underlag.

- Samverkan ska vara något som man ömsesidigt vill, och det är politik man ska diskutera, inte taktik.

Barbro Öberg vet vilka hon företräder, "Jag är anställd av medlemmarna", och är därför inte rädd att säga obehagliga sanningar. NSD hade följande rubrik från kongressen: "Socialdemokraterna är inget arbetarparti. Besk kritik från Barbro Öhman". Den tar hon med ro (Jag heter inte Öhman!) även om den kan göra en del partikamrater med positioner sura.

- Kongressen här beslutade att bifalla min att-sats därför att LO-kollektivet kände igen sig i min beskrivning från arbetsplatserna. Jag fick ju applåder också. Det känns bra.

Men sen skrattar Barbro och tar upp ett "intressant fenomen" från gårdagens EMU-diskussion. För där var plötsligt detta med "föregås av förankring" glömt. Eller ska Barbros att-sats tolkas som att "Jo, vi tycker att vi ska ha breda diskussioner, men vi ska åtminstone säga vad ni ska tycka"?

- Det blir ju läpparnas bekännelse, säger hon.

- Jag röstade nej, så klart. Men jag får ju gå hem nu och försöka göra något bra av informationen. Beslutet tas ju sen i folkomröstningen.

Till kongressen hade Kommunal i Norrbotten också skickat en motion om att 30 timmars arbetsvecka ska betraktas som heltidsarbete och ge heltidslön.

Barbro säger: Vi har bifall till motionen, så jag vet inte om jag ska gå upp i debatten.

- Vi har ju olika syn på det här. Men många inom offentlig sektor jobbar deltid och vill ha mera stålar. De pratar om heltidsarbete och heltidslön. Sen har vi våra medlemmar i tung vård och omsorg, de vill ha kortare arbetstid. 75 procents arbete till heltidslön, som i Kiruna.

- Jag tycker det är så urkorkat när man säger "Var ska vi ta pengarna ifrån?". Det är ju så enkelt att det inte är sant. Det går att finansiera, nästan i sin helhet. Och det genom ett klubbslag. Att gå ner i tid lösgör ju arbetstid till dem som inte har något arbete idag. A-kassan finansieras till 90 procent av skattepengar. Ta de pengarna och stoppa in folk i jobb!

- Persson sa ju nu att det här är en viktig fråga, som man ska jobba med. Jag tror att om de inte ska vara politiskt stendöda kan de inte bara tänka. De måste gå till handling.

- Det är inte trovärdigt för mig att säga att det här blir så dyrt att det inte går att genomföra. Det är dyrare att lägga skattepengar på folk som går där hemma och slås ut. Vad har de som slås ut bidragit med till de 34 miljarderna i kostnader för sjuka människor? Sen har vi kriminaliteten, anstaltsvården och hela helvetet. Man tittar inte på helheten. Det är en ren investering!

- Jag fattar inte hur de tänker. De är så inihelvete globaliserade så man skulle vilja sätta en tegelsten under fötterna på dem. Landa på backen!

Kerstin: Det är väl 20 år av SAF-propaganda också. De har ju inget samhällsperspektiv.

- Ja, och det sväljer man. Jag kan respektera när borgerliga partier säger det, men när (s) säger så blir jag urförbannad. För då har man inte tagit in alla faktorer som är nyttosamma för löntagarna och samhället.

 

Intervju: Kerstin A