7 miljoner för Socialism
Söndagen 3 december klockan tio på kvällen steg president Hugo Chavez ut på ”folkets balkong” i ösregn och under hundratusentals Venezolaners jubel. Chavez seger i presidentvalet med 63 procent av rösterna och rekordhögt valdeltagande, saknar historiska paralleller.
Tack vare folkets enorma mobilisering har högerns försök att samla stöd och misstänkliggöra valprocessen fullständigt kommit på skam. Oppositionen samlade veckan innan valet hundratusentals till sin demonstration medan två miljoner samlades till stöd för Chavez. Tusentals t-tröjor fanns upptrycka som förberedelse för en kampanj efter valet där man skulle anklaga Chavez för valfusk. Men på söndagen stod det klart att en såndan kampanj skulle bli allt för uppenbart lögnaktig. Högerns Rosalen erkände sig besegrad.
Chavez inledde sitt tal den tredje december med nationalsången ”Leve det modiga folket”, som sjöngs unisont från torg och gränder runt presidentpalatset. ”Viva la Revolucion Socialista!” skrek Chavez som var tydligt rörd av situationen och fullständigt genomblöt av regnet. ”Uh ah, Chávez no se va” (”uh ah, Chavez ska inte gå”) svarade det röda havet av viftande flaggor och höjda nävar.
I sitt tal sa Chavez bland annat: ”jag sa att den tredje december inte var målet utan en startpunkt, och det är en starpunkt. Idag inleds en ny epok som kan summeras i fyra punkter. Den viktigaste, avgörande delen är fördjupandet, breddandet och utvidgningen av den socialistiska revolutionen. Över 60 procent av folket har inte röstat på mej, de har röstat på ett projekt som har ett namn: venezolansk socialism.”
Men trots det överväldigandet stödet för revolutionen och socialismen är det mycket som blockerar vägen framåt. Den politiska kampen i Venezuela visar att under kapitalismen måste även frågan om demokrati underkastas en klassanalys. Borgarklassen och imperialismen är bara för demokrati när det hjälper dem att upprätthålla den existerande ordningen. När ett demokratiskt val för fram kandidater som inte är odelat lojala med borgarklassen och imperialismen, tvekar de inte för ett ögonblick att använda sig av utomparlamentariska åtgärder.
Av de senaste 200 000 nya jobben i Venezuela, var 145 000 i den statliga sektorn. Detta trots att Chavez försöker stimulera den privata delen av ekonomin. Venezuela har i praktiken negativ ränta (16 procents ränta – 19 procents inflation), vilket under normala förhållanden skulle stimulera kapitalister att låna pengar och investera. Så är inte fallet.
Att kapitalisterna vägrar investera tyder på att man börjar ge upp hoppet om kapitalismens framtid i Venezuela. Många av de fabriker som ockuperats av arbetarna är sådana som övergivits av kapitalisterna, som belånat dem upp över skorstenen och sedan flytt landet med pengarna.
De privata företag som finns kvar har ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 54 procent Det är en extrem kapitalförstörelse. Normalt för ett kapitalistiskt land är 85 till 95 procent, kanske ner mot 70 procent under en depression. De som fortfarande har en någorlunda normal aktivitet är de amerikanska och spanska multinationella företagen som ofta dominerar sina branscher.
Lägg till detta problemen med den statliga byråkratin. Parlamentet beslöt att bygga 120 000 nya bostäder 2006. Bara 30 000 kommer att byggas. Korrumperade statstjänstemän har försnillat mellanskillnaden. Parlamentet beslöt om åtgärder för att hjälpa dem som drabbades av ”vaguada” (översvämningskatastrofen februari 2005). Inget hände. Resurserna till hjälpinsatserna försvann på vägen. Åtgärder att strypa den svarta sektorn av ekonomin genomförs inte på grund av korruption inom poliskåren.
Listan kan göras lång över hur beslut som gynnar folket inte genomförs av ministerierna och myndigheterna. Hela den statliga byråkratin befolkas av tjänstemän som bär röda slipsar idag, men gladeligen skulle byta till en svart imorgon om de fick tillfälle.
Dessa problem måste den venezolanska revolutionen lösa. Riktlinjerna för detta arbete förs fram av de venezolanska marxisterna i CMR i artikeln Venezuela - seger för socialismen.
Läs också
Röda baskrar och härlig stämning i Venezuela.