Uppgörelsen mellan S, V och MP ingen lösnining - För enhet genom kamp

Det finns ett stort missnöje med borgarnas politik men förtroendet för socialdemokratins ledning är samtidigt lågt. Mona Sahlin är den partiledare som har lägst stöd bland sina väljare, och orsaken är  den högerreformistiska politik hon står för. Istället för att säga att hon kommer att verka för att riva upp de beslut borgarna genomdrivit är inriktningen att göra förändringar i den sittande regeringens systemskifte. Medan Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kritiserar näringslivet för girighet, och till och med tog över Carnegie bank, har den socialdemokratiska ledningen varit märkbart passiv. Mona Sahlins försök att stänga ute Vänsterpartiet från regeringssamarbetet visade att Mona Sahlin saknar kontakt med stämningarna i socialdemokratin.

Det ledde till stor kritik inom partiet och att hon fick backa. För Vänsterpartiet är det en ny situation eftersom partiet aldrig varit så nära att ingå i en regering. I vänstern inom partiet finns en oro för vad som kommer att hända. Redan har en partistyrelseledamot, Anders Neergaard, valt att avgå eftersom han menar "att Vänsterpartiet gömmer undan sin egen politik" för att ingå i samarbetet. När V:s partiledning försöker komma överens med S-högern kommer det leda till motsättningar inom Vänsterpartiet. 

Lars Ohly har sänt ut signaler om att han är beredd att gå långt för att nå en regering. När han i  en radiointervju förra året fick frågan vad V inte var beredd att kompromissa om svarade han inte. Det har skett förhandlingar där de olika partierna kommit överens om olika riktlinjer och nu ingår man i olika arbetsgrupper som syftar till att partierna ska dras närmare varandra. Partiledningen för socialdemokratin kommer att pressa Vänsterpartiet att tona ner sin politik. 

Delar av Vänsterpartiets byråkrati börjar också närma sig LO-byråkratin. Det argument som har förts fram inom Vänsterpartiet är att fackföreningarna är under attack, så det är inte rätt läge att vara kritisk. Ett uttryck för detta är att förbundsstyrelsen i Ung Vänster förra året inför kongressen lade fram ett förslag som sa att Ung Vänster "vägrar kritisera LO:s ledning för passivitet". En uppfattning som är långt från verkligheten inom LO, där många är kritiska mot fackföreningsledningen. Förslaget röstades ner på kongressen, men inget tyder på att förbundsstyrelsen ändrat uppfattning. Det kommer att leda till konflikter mellan förbundsstyrelsen som identifierar sig med ledningen för LO och de som står till vänster inom Ung Vänster. I och med att kampen i samhället ökar kommer de radikala delarna att vilja orientera sig till kampen, vilket kommer att öka spänningarna inom Ung Vänster. 

När det gäller regeringsfrågan är vi för en koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på ett socialistiskt program. Vi anser att arbetarrörelsen borde kämpa för att förstatliga de stora bolagen och driva dem under arbetarkontroll och organisera företagen genom en demokratiskt planerad ekonomi. Det är inte den politik som arbetarrörelsen står för idag. En koalitionsregering mellan ett Socialdemokratiskt parti med en högerledning, ett Miljöparti som blir mer liberalt och ett vänsterreformistiskt Vänsterparti kommer att genomföra nedskärningar. En sådan regering skulle ändå vara att föredra framför dagens regering, eftersom den skulle komma under tryck från medlemmar och väljare. Det skulle gynna framväxten av en vänster i arbetarrörelsen.

Vänsterpartiet är det parti som har mest att förlora på att ingå i en regering som genomför nedskärningar. Det finns en risk att partiet kommer att gå samma ödetill mötes som kommunistpartierna i Italien och Frankrike. De har straffats hårt av väljare efter att ha genomfört nedskärningar i regeringsställning. För att väljare ska uppleva att det är meningsfullt att rösta på Vänsterpartiet så måste partiet stå för en annan politik än Socialdemokraterna.

Vi menar att arbetarrörelsen måste organisera kamp, här och nu, mot regeringen för att rädda välfärden och stoppa varslen. Det är utifrån en gemensam kamp som samarbete mellan socialdemokrater och vänsterpartister borde ske. En arbetarrörelse som enas på den grunden skulle förändra den politiska situationen i Sverige.

Martin Lööf