Upp som en sol och ned som en pannkaka?

De röd-gröna såg tidigare ut att gå mot en säker valseger. Under nästan hela mandatperioden har de röd-gröna lett överlägset i opinionsundersökningar. Men i skrivande stund ser det riktigt illa ut.

Alliansen var väldigt impopulär efter ha genomfört försämringar i a-kassan och sjukförsäkringarna.  Det blev en chock för flera av deras väljare. Mot sin vilja tvingades LO 2006 att genomföra protester över hela landet, vilket bidrog till att sänka förtroendet för regeringen och öka stödet till de röd-gröna. Detta missnöje var skälet till att de röd-gröna i okt 2008 hade ett stöd på 55 procent i opnionsmätningarna. Då såg det ut att bli en säker valseger.  Hur är det då möjligt, att på mindre än två år ha tappat stödet? Hur har Socialdemokraterna kunnat ligga runt 45 procent i opinionen för att nu ligga runt 30 procent? Vänsterpartiet har under större delen av perioden legat stilla. Miljöpartiets tillväxt har framförallt skett när S har gått bakåt.

S och valrörelsen

Min förklaring är att missnöjet med regeringen ledde till ett kraftigt ökat stöd för Socialdemokraterna då de är arbetarklassens huvudsakliga politiska uttryck. Genom att ha byggt upp välfärden i Sverige har man stora reserver av stöd. Om Socialdemokraternas ledning hade valt att angripa den borgerliga regeringen för de genomförda försämringarna  samtidigt som man lovat att återställa skattesänkningarna och satsa de pengarna på reformer hade man säkert vunnit valet.

Detta i sig hade inte varit tillräckligt för att lösa problemen i samhället, men en tillbakagång till förhållandena 2006 hade ändå minskat de försämringar som borgarna infört. Problemet är att ledningen för Socialdemokraterna anpassar sig till det som sker. Att vrida tillbaka skattesatser till förhållanden 2006 blir orealistiskt eftersom den allmänna opinionen på ledarsidorna anser det.

Analysen av nederlaget 2006 var att man tappade medelklassen. Det som skulle vinna medelklassen att rösta på S är om arbetarrörelsen sågs som de som kan utveckla samhället och trygga en välfärd för alla. Det är en offensiv politik som kan leda till valseger. Istället är resonemanget att arbetarklassen ändå röstar på S så de behöver man inte bry sig om utan det viktiga är medelklassen i storstaden. Därför har valkampanjen varit inriktad på ”tillväxt sen 1889” och butler i tunnelbanan. Det kunde man se när de röd-gröna släppte sin alternativa budget och nästan alla av Borgs skattesäkningar var kvar. Då började S och de röd-gröna gå bakåt. Samtidigt gick MP och SD fram. Förhoppningarna om att de röd-gröna var ett klart alternativ grusades

Konsekvensen av den förda politiken är att man inte vill riva upp de skattesäkningar som Reinfeldts regering genomfört. Man angriper man regeringens skattesäkningar. Samtidigt vill man själv behålla skattesäkningar. Problemet är att man förlorar trovärdighet genom att angripa Reinfelt när man inte själv har ett tydligt alternativ. Reinfelt har kunnat avväpna Mona Sahlin genom att säga ”vem har mest trovärdighet att genomföra skattesäkningar”. I en debatt som handlar om vem som är bäst på skattesäkningar kan Socialdemokraterna bara förlora.

Allt är inte dåligt med de röd-gröna, de finns flera krav som skulle innebära förbättringar för olika grupper i samhället. Problemet är att man inte har trovärdigheten - vem vet om de blir verklighet eftersom allt bygger på ”om ekonomin  tillåter”.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet har på senare tid gått upp till ca 7-8 procent. Vänsterpartiets framgång hänger på om partiet för fram en alternativ politik till Socialdemokraterna. Delvis har V kunnat göra det genom att profilera sig för ”världens bästa välfärd utan privata vinster”, något som Socialdemokraterna övergivit. Ett krav som har stort stöd bland LO medlemmar och bland väljare och medlemmar i Socialdemokraterna. I partiledarutfrågningen lyfte Ohly fram flera frågor där V har en annan politik än S och MP. Det är positivt för V att de ses som ett vänsteralternativ. Utan att vara det förlorar V sitt existensberättigande. Inte helt förvånande så ondgjorde sig Aftonbladet över att Ohly profilerade sig. Om V:s valresultat hamnar närmare 7 procent har partiet gått framåt. Detta trots ”kalla kriget”- propaganda på borgerliga ledarsidor. För att sammanfatta: huvudskälet till att de röd-gröna går mot en förlust är Socialdemokraternas ledning och dess uselt genomföra valkampanj. Om det blir en borgerlig valseger blir en huvudfråga för aktivister i arbetarrörelsen att förändra politiken. Om alliansen inte får egen majoritet och SD kommer in kommer det höjas röster för ”samarbete för demokrati”. Det skulle dra ner S ännu mer om de samarbetade med en borgerlig minoritetsregering.

Martin Lööf