Skolstrejker i Göteborg

"Vård skola omsorg"

300-500 barn, tonåringar och föräldrar samlades på Gustaf Adolfs torg i Göteborg den 13 april trots massivt regn för att protestera mot de fortsatta nedskärningarna inom vård, skola och omsorg.

Riksdagspartiernas slagord i förra riksdagsvalet var "Vård, skola och omsorg!", man lovade att satsa på dessa tre sektorer. Men inget har det blivit av detta. Det framhävde talarna under demonstrationen. Hela skaran av besvikna och arga människor uppmanades att skrika "vård, skola och omsorg" ett flertal gånger. Men det var dock inte bara besvikna och sorgsna framträdanden, även en barnkör gick upp på scen och framförde några vackra musikstycken. Demonstrationsplakaten var många och det stod allt från "Skrota SDN" till "Spräng riksdagen" på dem.

Hela demonstrationen gick dock lugnt och fredligt till och något som var anmärkningsvärt var att detta var en folkligt organiserad demonstration. Detta kunde man se på anhängarna, det var ingen korrekt politiskt skolad minoritet som styrde och ställde utan det var de drabbade som tog saken i egna händer för att skapa något bättre.

Daniel A

Mobilisera på allvar

Göteborgs skolelever var inte nödbedda när föräldranätverket manade till strejk den 13 april. Bortåt 4000 elever stannade hemma från skolan. Det var strejk på ett tiotal skolor i fyra stadsdelar: Högsbo, Majorna, Kortedala och Älvsborg.

Strejken var kulmen på en våg av protester som sköljt över stadsdel efter stadsdel under hösten och vintern. Alltfler göteborgare är heligt förbannade över att nedskärningarna fortsätter, trots parollen om "vård, skola omsorg", som upprepats nästan till leda. Stadsdelarna tvingas fortsätta att banta sin verksamhet trots att det finns överskott i budgeten. Svångremmen ska dras åt några hål till trots de goda tiderna. Följden av detta är nedläggning av småskolor, sammanslagning av klasser, färre stödpersonal och fritidspedagoger och mindre pengar till vikarier, läromedel och liknande.

Bland de värst drabbade är stadsdelen Majorna i västra Göteborg. Där ligger budgeten i år 47 miljoner lägre än förra året, trots att den istället skulle behöva öka för att klara löneökningar och förbättra skolan och omsorgen. Därför är det i Majorna och i grannstadsdelen Högsbo som protesterna har varit mest högljudda.

Men detta är bara toppen på isberget. De flesta stadsdelar har underskott och tvingas snåla på verksamheten. Totalt går stadsdelsnämnderna back med 200 miljoner, samtidigt som kommunen som helhet går med 700 miljoner plus.

Detta har fått föräldraföreningarna ute på skolorna att gå samman i ett nätverk för hela staden: Göteborgs medborgarnätverk, som nu täcker ett tiotal stadsdelar. Tidigare skedde protesterna i varje stadsdel för sig. Många har nu insett att detta inte lönar sig, eftersom ekonomin styrs från "börsen" (göteborgshumorns namn på stadshuset.) Detta gör att kampen kan samordnas och växa i styrka.

Protesterna har heller inte varit utan resultat. Kommunledningen har hittills tvingats anslå 200 miljoner extra till stadsdelsnämnderna. Detta räcker visserligen inte på långt när, men det visar att det lönar sig att kämpa.

Hur ska då kampen fortsätta? Nätverket har en hel arsenal av åtgärder i beredskap och nästa steg är en tribunal mot nedskärningarna den 17 maj. Men det viktigaste måste vara att mobilisera lärare och elever på allvar.

Martin O

(Medlem i lärarförbundet och boende i Majorna, Göteborg)

Skolstrejker och protester har blossat upp på många håll i landet. Förutom i Göteborg har föräldrar agerat ibland annat i Stockholm, Umeå och Östersund. På Lilla Maria skola i Stockholm planerar föräldrarna nu både att bygga ett nätverk med andra skolor, och att gå ut i nya aktioner om så krävs.

Nästa steg borde vara att knyta ihop protesterna på riksnivå och rikta kraven till regeringen. Det är där huvudansvaret ligger.

Lärarnas och fritidspersonalens fackförbund skulle tillsammans med Kommunal, Elevorganisationen och föräldranätverken kunna utlysa en nationell protestdag. Den skulle kunna backas upp av elevstrejker och demonstrationer i hela landet.

Från Socialisten nr 48, maj 2000