Politiker i skamvrån vid skolstrejk i Göteborg

- Vård och skola vann ni på - nu får ni i skamvrån stå!

- Trettifem i varje klass - då blir skolan väldigt kass!

Dessa talkörer mötte ledamöterna i Göteborgs kommunfullmäktige den 30 januari. Mer än 500 barn, ungdomar och föräldrar från min sons skola, Kungsladugårdsskolan, samlades på Gustav Adolfs torg för att protestera mot nedskärningar i skolan. Elever och föräldrar från andra skolor i vår stadsdel Majorna deltog också, liksom en och annan från andra skolor i stan.

Aktionen startade redan på förmiddagen. Klasserna på Kungsladugårdsskolan genomförde en demokratidag som bland annat tog upp FN:s barnkonvention. Efter bamba, klockan 13.00, gick eleverna i strejk. I de lägre klasserna hämtades barnen av sina föräldrar. I de högre avbröt man helt enkelt undervisningen. Alla samlades sedan på skolgården där undertecknad höll ett kort tal om varför vi strejkar. Därefter återvände vi, elever och föräldrar, till klassrummen för att förbereda aktionen nere i stan.

Eleverna skrev brev till politikerna. De yngre barnen gjorde kungakronor i guldpapper för att visa hur stolta de är över sin skola (skolan kallas i folkmun för "kungen"). Banderoller och plakat målades. Vi tränade på de talkörer och den kampsång som skrivits till aktionen (se här bredvid).

I min sons klass 1-3 G (Vargen) blev barnen så entusiastiska att de tog sina plakat och ordnade en minidemonstration inne på skolan. 35 sjundeklassare hängde på sig skyltar från 1-35 för att visa hur stora klasserna kommer att bli. Sedan åkte de till lärarhögskolan tillsammans med ett teveteam för att visa de blivande lärarna hur skolan kommer att bli om nedskärningarna genomförs.

Till sist var det så dags för finalen. I hundratal tog vi spårvagnen ned till Gustav Adolfs torg där "Börsen" (Göteborgshumorns namn för stadshuset) ligger. Till slut var vi över 500. Klockan 16.00 tog Birgit Nielsen från föräldraföreningen ordet och hälsade alla välkomna. De 35 sjundeklassarna äntrade scenen under allmänt bifall. Talkörerna ekade över torget:

- Mindre klasser lova ni - ändå ska dom större bli

- Flera vuxna lova ni - ändå ska dom färre bli

- Mera pengar, mera folk - för att stoppa bråk och skolk

- Ropen skalla - en skola för alla

Sedan följde tal av två elever och två lärare på skolan. Johan i klass 9 B riktade följande uppmaning till politikerna:

- Första gången jag stod här och demonstrerade mot nedskärningarna inom skolorna och barnomsorgen var när jag var tre år och gick på dagis. Nu när jag går jag min sista termin i grundskolan är det dags igen.

- När vi testade för att se om det gick att ha 35 elever i samma klassrum tog luften slut efter fem minuter, tänk er då hur det skulle bli under en av våra 130 minuters lektioner. Men det är inte mig själv jag oroar mig för, utan för alla andra elever på skolan som ännu inte nått nian.

- Tror ni politiker att det blir en bra kunskapsskola med språkgrupper på uppemot 40 elever. Om inte, hur kan ni då tvinga våran skola till detta. Ni har trots allt betalt för att skapa en bra skola och för att sköta ekonomi i denna stad. Skulle ni finna er i att se era barns skola förstöras? Skulle ni inte känna er lika desperata som vi gör. Snälla förklara för mig, jag förstår inte detta!

Det kom även hälsningar från andra skolor som drabbas av nedskärningar. Talen varvades med talkörer och sång. Mest livat blev det när kommunalrådet för skolan, Frank Andersson (s) uppenbarade sig för att ta emot våra protestbrev:

Hela demonstrationen vände sig mot den plats där Frank stod medan ropen ljöd allt kraftigare:

- Vård och skola vann ni på - nu får ni i skamvrån stå.

Efter rent timme avslutades aktionen med en uppmaning till fortsatta aktioner. Vi sjöng sedan kampsångens sista vers, som på ett bra sätt utryckte vår beslutsamhet att fortsätta kämpa:

Aldrig ska vi ge oss, ingen rubbar oss
Vi ska ha pengar till vår skola nu
Ingen rubbar oss.

Martin Oscarsson

Från Socialisten nr 62, mars 2003