Skolstart för den auktoritära skolan

- En mer auktoritär skola där faktapluggande premieras medan djupare kunskaper får stryka på foten!

Detta kommer att bli följden av regeringens skolpolitik. Lärare ska få laglig rätt att beslagta störande föremål och elever ska kunna flyttas från en skola mot föräldrarnas vilja. Utredningar har tillsatts om att införa sjugradiga betyg från sexan och nationella prov som ska ligga till grund för dessa betyg.

I trean vill man testa barnen i svenska och matte. Femmornas nationella prov i svenska, engelska och matte ska flyttas till sexan och bli betygsgrundande. I nian ska prov inte bara ges i basämnena utan omfatta alla teoretiska ämnen. Summan av kardemumman blir elva nationella prov, som i högre grad än idag ska styra betygen. Vi kommer farligt nära de gamla realskoleskrivningarna

Detta ska lösa de problem som Jan Björklund med en åsnas envishet skriat om de senaste åren: En allt stökigare skola där eleverna lär sig mindre och saknar respekt för sina lärare. Men stämmer verkligen detta?

Visst har skolan problem med trivsel, arbetsro och mobbning, Visst finns det brister i lärandet. Men dessa problem är inte nya, de var snarare större i den gamla skolan än i dagens.

Skolverket gör omfattande undersökningar om läget i skolan som ger en bra bild av hur det står till. I mars 2007 publicerades undersökningen "Attityder till skolan 2006" som bygger på enkätsvar från 2000 lärare och 5000 elever. Undersökningen visar att:

- Åtta av tio elever trivs bra med skolarbetet vilket är en ökning med 10% sedan 2003.

- 90 % av eleverna trivs med sina lärare jämfört med 74%,1993 då undersökningarna startade. Bland lärarna uppger 93 % att de trivs med eleverna.

- 86% av eleverna anser att elever och lärare bemöter varann med respekt, jämfört med 70% är 2000. Av lärarna anser 96% att de för det mesta bemöts med respekt.

- Två av tre elever och åtta av tio lärare tycker att det är arbetsro på de flesta lektioner.

- 3% av eleverna känner sig mobbade av andra elever, medan 4% upplever sig bli mobbade av en lärare, siffror som är oförändrade sedan 1997.

- Sju av tio elever i år 7-9 tycker att lärarna lyckas engagera och skapa intresse.

- Två av tio känner sig ofta stressade jämfört med tre av tio år 2003.

Svaren från elever och lärare år 7-9 visar att trivseln, respekten och förmågan att skapa intresse har förbättrats. Det är arbetsro på merparten av lektionerna. Stressen har minskat medan mobbningen ligger kvar på en konstant nivå.

Björklunds bild av skolan är således inte bara förenklad utan direkt falsk. Och med en felaktig diagnos blir behandlingen inte bara verkningslös, den kan också vara direkt skadlig.

Den 1 augusti ändrades skollagen. Lärare och rektor får rätt att beslagta störande föremål som mobiltelefoner, mp3 spelare och leksaker. Återlämning ska ske senast vid skoldagens slut. Vid upprepade beslag måste föremålet hämtas av en förälder, dock får skolan bara behålla det i högst 4 dagar.

Vad gäller förflyttning av elever kan detta ske redan idag om skolan av organisatoriska eller ekonomiska skäl inte kan ge det stöd som behövs. Lagen skärps nu så att elever ska kunna flyttas "på grund av att beteende och handlingar negativt påverkar andra elevers trygghet och studiero"

I kommentarerna till lagen understryker regeringen dessutom att elevens misskötsamhet inte behöver "vara direkt riktad mot de andra eleverna utan bestämmelsen kan tillämpas även om eleverna påverkas indirekt genom att t.ex. en lärare är utsatt för en elevs agerande". (Regeringens proposition 2006/07:69, Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan)

Trots att trivseln och den ömsesidiga respekten har förbättrats i skolan så genomförs lagändringar som är direkt fientliga mot såväl elever som föräldrar. Skolans verkliga problem, som dålig motivation, stress, och mobbning, kommer snarare att öka än minska.

Borgarnas skolpolitik handlar om är att ge lärare och rektorer ökad makt över eleverna. De många lärare som inriktade på samarbete och god kontakt med eleverna kommer inte att utnyttja denna makt. Men de som använder mer autoritära metoder kommer att inte att försitta chansen.

Mobiler och mp3 spelare kommer att jagas med samma frenesi som man idag jagar kepsar. Vissa elever kommer att greja med mobilerna bara för att retas och beslag kan komma att användas som bestraffning. Ett ickeproblem kommer att bli ett problem. Det är också juridiskt förkastligt att lärare ska agera polis.  

Tvångsförflyttning kommer att fungera som ett underliggande hot mot elever och kan komma att användas i bestraffningssyfte.  Familjer som redan har det svårt kommer att hamna i ett ännu större underläge gentemot myndigheterna. Relationen mellan elever och lärare (och föräldrar) kommer att försämras och men det också trivseln och motivationen.

Att göra det lättare att flytta elever löser heller inga problem. För det första flyttas ju bara problemen till en annan skola. För det andra kan man undra vilken skola som vill ta emot eleven ifråga? För det tredje finns en risk att lagen kommer utnyttjas som en enkel utväg för skolor som är dåliga på att hantera elever med problem, medan skolor som är bra på problem kommer däremot att få ta hand dessa elever.

Skolor med dåliga metoder gynnas, medan skolor med bra metoder missgynnas. Det är helt bakvänt. De nya lagarna kommer inte att förbättra utan försämra trivseln och respekten mellan lärare och elever.

Detsamma kommer att ske med lärandet om antalet nationella prov och betyg ökar. På papperet verkar motiven för dessa förändringar vettiga. Vissa av ämnesmålen, som anges i kursplanerna, är idag lite väl abstrakta och bidrar till att läroböckerna styr undervisningen i alltför hög grad. De finns därför argument för en konkretisering. I målen för historia står det bland annat att eleven ska "kunna identifiera och reflektera kring några olika historiska händelser och skeenden med betydelse för vår egen tid" 

Frågan är bara hur en sådan konkretisering skulle se ut? Vi som står till vänster skulle säga: Kolonialismen, världskrigen, revolutionerna, nazismen, kalla kriget, kolonierna frigörelse, de ekonomiska kriserna och USA:s dominans efter Sovjets fall. Högern kommer säkert att vilja ersätta revolutionerna och de ekonomiska kriserna med "kommunismens brott", "kampen mot terrorismen" och "demokratins och marknadsekonomins seger efter murens fall".

Med tanke på detta är det bättre att behålla dagens ordning, där lärarna själva eller lärare och elever tillsammans, avgör de metoder och det innehåll som man anser behövs för att nå målen. Av demokratiska skäl måste vi kämpa för att undervisningen ska ha så stor innehållsmässig frihet som möjligt.

Ett annat skäl att avvisa mer konkreta kunskapsmål i kursplanerna är att regeringen vill koppla dessa till nationella prov, som i sin tur "i högre grad än idag ska styra betygssättningen" Följden av detta kommer att bli ökad stress och betygshets, problem som redan nu är alltför omfattande.   

Det finns också kunskapsmässiga och pedagogiska invändningar. Läroplanens mål om att utveckla elevernas lust att lära och ge dem ett reelt inflytande över undervisningen blir svårare att uppnå. Med hänsyn till dagens informationsmängd är det också djupt konservativt att på förhand bestämma exakt vad som är viktigt att kunna. Istället ska eleverna lära sig att använda IT "för kunskapssökande och lärande" som det står i läroplanen.

Där står också att "skolan ska ge eleverna överblick och sammanhang". För att uppnå detta har alltfler skolor börjar anamma ämnesövergripande arbetsformer, där eleverna studerar och söker kunskap om olika problem och begrepp, och där teoretiska och praktiska uppgifter knyts ihop. Detta kommer att få stryka på foten till förmån för att råplugga fakta inför prov, som till stor del faller i glömska. Med Björklund vid rodret styr grundskolan framåt mot gårdagen. Det sker en återgång till autoritära metoder och en föråldrad, ovetenskaplig pedagogik.

Vilket är då alternativet? Enligt Skolverkets attitydundersökning är skolans främsta problem "för stora undervisningsgrupper och bristande möjligheter att ge elever extra hjälp och stöd". För att åtgärda detta krävs  mer fortbildning och större resurser.

Men för att verkligen lösa skolans problem krävs en större förändring: Att arbetarrörelsen vågar stå fast vid och förverkliga läroplanens mål om en demokratisk skola. En skola där eleverna har inflytande över sitt lärande och får de kunskaper de behöver för att kunna klara sig i livet, och förstå de sammanhang som de befinner sig i.

Detta kräver en utveckling motsatt den som sker idag. En skola där betyg och stora prov ersätts av olika praktiska och teoretiska uppgifter, t.ex. skriftliga arbeten, planscher, modeller, laborationer och diskussioner. Och där elever och lärare tillsammans utvärderar kunskaperna fortlöpande, samt vid utvecklingssamtalen

En sådan skola, där eleverna lär sig att bestämma och tänka själva, är ett rött skynke för borgerligheten. Ungdomar skulle bli än mer kritiska och radikala än idag.

"Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften/Om kvastarna ska sopa bra, får man inte slarva med skaften"

Dessa rader från Blå tågets progghit "Staten och kapitalet" visar vad borgarnas skolpolitik egentligen syftar till. Ungdomar ska bli en lydig arbetskraft som fogar sig i det bestående samhället.

Detta kommer förstås inte att lyckas. Björklunds piskrapp kommer att göra ungdomar mer och inte mindre upproriska. Men detta uppror måste få ett organisatortiskt utttryck. SSU och Ung Vänster måste organisera eleverna till strid. Tyvärr är de idag förvånansvärt passiva i dessa frågor, medan moderpartierna S och V nöjer sig med enstaka verbala invändingar. Det är dags för en gemensam arbetarrörelsekampanj mot borgarnas skolpolitik. 

Martin Oscarsson
Lärare 4-9 i Göteborg