Skolkamp inför rätta

Jag fick en otrevlig julklapp i år. Åtalshotet, som sedan augusti hängt över mig och åtta andra föräldrar i Aktionsgruppen ”Rör inte vår skola”, sattes i verket. Kammaråklagare Katarina Olsson i Göteborg beslutade att åtala oss för ”olaga intrång”.

Åtalet gäller en protestaktion i maj 2003. Vi ockuperade då rektorsexpeditionen på våra barns skola, Kungsladugårdsskolan, under två dagar i protest mot nedskärningar och svikna vallöften.

Enligt ett muntligt löfte från åklagaren skulle åtalet läggas ned om anmälan drogs tillbaka. Vi tog fasta på detta och inriktade därför vår försvarskampanj på att ”övertala” stadsdelschefen att dra tillbaka sin anmälan. Detta eftersom det är svårt att vinna en rättegång. Domstolen   kommer att se till lagens bokstav och inte till sammanhanget, och då hotas vi av betydande dagsböter. Men det handlar lika mycket om ett försvar av rätten att protestera. En dom mot oss skulle bli ett prejudikat som kommer att användas mot andra grupper som behöver ta till lite ”hårdare” kampmetoder.

 

Stöd rätten att protestera  

De krav vi gick ut med löd: Försvara rätten att protestera - Lägg ned åtalet!   Vi uppmanade alla att skicka protester till den rödgröna majoriteten i Göteborg (S, V, MP).

Stadsdelspolitikerna i Majorna ställdes mot väggen vid en politikerträff den 11 november. Västnytt gjorde ett inslag och i Göteborgsposten, som är Sveriges näst största morgontidning med en upplaga på 247 000 exemplar, fick   utfrågningen ett mittuppslag. Vår uppmaning klingade inte ohörd. Personalen på Kungsladugårdsgatan visade sin solidaritet. Merparten av dem skrev under ett brev där de vädjade till stadsdelschefen Bengt Delang att lägga ned åtalet, vilket uppmärksammades både i Göteborgsposten och i Lärartidningen som är en av Sveriges största fackförbundstidningar med en upplaga på 226 000 exemplar.

Vi fick ett brett stöd bland allmänheten. Vänner, arbetskamrater och andra vi träffat har tyckt att åtalet är vansinnigt. Vi fick till och med stöd av en ledarskribent i en borgerlig tidning, Karl Henrik Sax i Göteborgstidningen, även om han felaktigt också tyckte att vi skulle ta vårt straff. I en ledare i GT den 13 november 2004 skrev han att vi med rätta tagit saken i egna händer, och att vi visat ett civilkurage som är värt att beundra. ”Föräldrarna gjorde vad långt fler av oss skulle behöva göra, betydligt oftare. Sluta upp med att bara knyta näven i fickan. Visa istället ditt missnöje öppet. Säg ifrån om du känner dig felbehandlad. Debattera och demonstrera! Gör gärna något annorlunda, så att du blir uppmärksammad i massmedier och får fler med dig.”

I mitten av december startades en bötesfond. En insamlingsappell skickades ut till föräldrar i Majorna och andra som kan tänkas stödja vår sak. Till dags dato har fonden inbringat över 10 000 kronor, trots att den lanserades alldeles innan Asienkatastrofen

Kampanjen gav resultat och ett tag såg det till och med som om vi lyckats få åtalet nedlagt. Vi fick besked om att anmälan kan komma att dras tillbaka om vi bara backade på några punkter. Därför gjorde vi följande uttalande den 29 december:

 ”En i valrörelsen 2002 uppfattad som utlovad satsning på skola, vård och omsorg visade sig istället innebära omfattande nedskärningar. Förhoppningar och framtidstro omvandlades till förtvivlan, och känslan av svek och vanmakt ledde till slut fram till en symbolisk blockad, genomförd av oss nio föräldrar till barn i Kungsladugårdsskolan.
Protesterna var inte riktade mot någon enskild tjänsteman eller politiker. Ändå kom särskilt en grupp tjänstemän – rektorerna i stadsdelen i allmänhet och rektorerna på Kungsladugårdsskolan i synnerhet – inte bara att känna stort obehag utan också direkt och indirekt få besvär med utförandet av de viktiga uppgifter de har; att inom ramen för den budget som nu en gång bestämts optimera möjligheterna för en god skola för i första hand elever, men också för lärare och andra som har sitt dagliga arbete i skolan. Detta var en icke avsedd och ej heller insedd effekt av aktionen vilket vi beklagar. Allt som sker i skolan skall vara för barnens skull, syftande till att varje barn får så goda förutsättningar som möjligt att för framtiden leva ett anständigt liv.

Samtidigt handlar ju inte skolan bara om inhämtande av kunskap, utan om lärande för livet, en resa barnen skall göra stödda av oss vuxna. I detta ingår även att bibringa barnen kunskap och respekt för de demokratiska värdena. Här har föräldrar, lärare, rektorer och alla andra vuxna ett gemensamt ansvar, och det för alla barn. Vi som genomförde aktionen är tillsammans med rektorer och lärare överens om denna centrala värdegrund, och hoppas och tror att vi tillsammans även i framtiden på ett konstruktivt sätt kan medverka till att vidmakthålla en stark kommunal skola i stadsdelen.”

 

Åklagaren ändrar sig 

Uttalandet gav avsett resultat och anmälan drogs tillbaka den 3 januari. Vi trodde alla att det var frid och fröjd med detta. Men ack vad vi bedrog oss. Åklagaren vägrade att låta sig rubbas.   Enligt Lärartidningen anser hon att: ”Det är viktigt att pröva om det är brottsligt att störa skolarbetet på detta sätt.” (nr 1, 2005)

Åklagarens resonemang är lika grundlöst som hela åtalet. Vår symboliska blockad innebar en obetydlig störning i jämförelse med nedskärningarnas effekter. Rektorerna fick arbeta hemma ett par dagar. Jämför detta med den störning som barnen drabbades av. Hela högstadiet tvingades att byta skola. Vissa klasser fick inte behålla någon av sina gamla lärare. Klasserna, även i de lägre åldrarna, växte till 25, 30 och som mest 33 elever. Resurserna till specialpedagogik och elevassistenter skars ned kraftigt. En väl fungerande F-9 skola, som byggts upp under ett decennium, krymptes till en F-6 skola, mot personalens, föräldrarnas och elevernas vilja.

Åtalet visar att domstolarna i Göteborg är mer reaktionära än i övriga landet, vilket vi även fick besked om efter protesterna vid EU toppmötet 2001. Ungdomar dömdes då till långvariga fängelsestraff på lösa grunder i Göteborgs tingsrätt. Sedan sänktes straffen rejält i Göta hovrätt i Jönköping. Vissa friades till och med.

Försvarskampanjen drivs nu vidare. Vi föredrar fortfarande att åtalet läggs ned och det finns ännu en möjlighet att så blir fallet. Men vi är fullt beredda på en domstolsprocess och räds heller inte en sådan. Kampanjen kommer att fortsätta genom en förnyad satsning på bötesfonden, bl.a. genom en stödfest.

När (och om) det väl blir rättegång kommer vi att slå på stora trumman. Vår sak kommer att föras fram både i och utanför rättssalen. Visserligen anser vi att detta är en fråga om politik och våra demokratiska rättigheter som inte har i en domstol att göra. Men om åklagaren och domstolen framhärdar att vi ska ställas inför skranket så får de också ta konsekvenserna.

• Försvara rätten att protestera – Lägg ned åtalet!

 

Martin Oscarsson

Åtalad förälder i Göteborg

 

Ge ett bidrag till bötesfonden: Aktionsgruppen ”Rör inte vår skola”

PG: 37 00 52 -3

Skicka stöduttalanden till: Aktionsgruppen ”Rör inte vår skola”, c/o Oscarsson Kungsladugårdsgatan 16 B, 414 69 Göteborg. E-post:   martin.oskarsson@comhem.se

Från Socialisten nr 72, januari (Publicerad på nätet 050401)