SALT - ett tecken i tiden Högerskifte på gång inom borgerligheten

Tidskriften Salt startades i fjol. I sitt första nummer deklarerade redaktionen att detta inte skulle bli ytterligare en megafon för vänsterliberal propaganda. "Vi försvarar traditionella svenska och västerländska värderingar" kunde man läsa. Det preciserades som att tidningen "inte föraktar Gud, familj och fosterland". Och nog har redaktörerna stått vid sitt ord.

Nya argument

Första gången man läser Salt är det lätt att bli förvirrad. Efter tjugo år av strömlinjeformad propaganda för konkurrensutsättning, privatisering och frihandel från borgerligheten känner man inte igen argumenteringen. Slagen riktas både mot arbetarrörelsen och mot marknaden. Både mot "böglobbyn" och NATO. Redaktörerna Jonas De Geer, Per-Olof Bolander och Åsa Ljungquist lanserar sig som sanningssägare i konflikt mot "ett förljuget och fördummat medieetablissemang". I en artikel om "Mysspråket och dess orsaker" skriver Ulf Modin bland annat:

"Kan man inte lösa ett socialt problem går det för en tid att skyffla det under mattan genom att tabubelägga ord och fördunkla verkligheten."

"Den demokratiska arbetarrörelsens organisationer hade redan i början av 1960-talet börjat degenerera till företag och fått egenliv. Dessa människor varken ville eller kunde åstadkomma ett socialistiskt samhälle"

"Det faktum att så många söker sin tillflykt till mysspråkets och de falska relationernas värld, beror på att alienationen blivit allmän, när varutänkandet slagit sönder relationerna mellan människor och samhället atomiserats".

Det sista citatet påminner om Marx skildring av kapitalismens genombrott i Kommunistiska Manifestet. : "Bourgeoisin har, överallt där den uppnått herravälde, utplånat alla feodala, patriarkala och idylliska förhållanden. Den har (...) inte lämnat kvar något annat band mellan människa och människa än det nakna intresset, det känslolösa "kontant betalning". Men där slutar också alla likheter. För medan Marx ställer sig på den framväxande arbetarklassens sida i kampen för ett klasslöst samhälle, försvarar Salt det samhällssystem och de värderingar som rådde före borgarklassens seger. Det är ingen slump att företaget som ger ut Salt heter Vendée AB, efter en revolt mot Franska revolutionen ledd av adelsmän och präster.

Vrid tillbaka klockan

Salt representerar en konservatism som varit frånvarande i den offentliga debatten mycket länge. En konservatism som idag inte längre betyder att dess förespråkare vill "bevara det bestående" utan som aggressivt vill vrida klockan tillbaka till en tid där klassamhället var cementerat, hierarkierna tydliga och alla visste sin plats. I det samhället tar kvinnorna hand om barnen och männen är män. Kristendomen och lojaliteten mot Fosterlandet ska överbrygga alla klassklyftor. Så här kan det låta:

Om familjepolitik: "Många mammor känner idag att de inte har tid med fler än ett eller två barn eftersom de av ekonomiska skäl tvingas arbeta.(...) ge dem (familjerna) möjlighet att leva hyggligt på en lön, så kommer nog födelsetalen att stiga snart nog."

Om abort: "Feminister går bokstavligt talat över lik för att värna kvinnans rätt att inte vara kvinna" .

Om manlighet: "Särskilt den demokratiska arbetarrörelsen har med benäget bistånd av välmenande pedagoger, psykologer, socialarbetare och sin glada svans, vänsterpartiet, upphöjt bristen på manlighet till dygd."

Om invandrare: "För att inte tala om vad massinvandringen på olika sätt kostat svenskarna, t ex genom den betydligt större brottsfrekvensen bland invandrare".

Om barnmisshandel: "Sedan har vi agalagen som kom 1969, där det heter att föräldern inte får utsätta barnet för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling, och detta "annan kränkande behandling" är en sådan här flummig formulering som underlättar för socialen att lägga sig i barnuppfostran....Framför allt eftersom detta med barnmisshandel blivit en innegrej."

Giriga socialsekreterare

Blotta tanken på ett samhälle där kvinnor ska vara beroende av mannens lön, där familjen ska vara stängd för samhällets insyn och där barnmisshandel avfärdas som en "innegrej" får håret att resa sig i nacken på mig. Att Lennart Hane som gjort sig känd som försvarare av incestanklagade män får breda ut sig på tre sidor gör inte saken bättre. Hans påståenden om de giriga socialsekreterarna som har domstolarna i sina händer och de enfaldiga psykologerna får stå helt oemotsagda. "Förmodligen är det fördummande att bara sitta och glo på ungar. Det märker jag faktiskt också på poliser som bara sysslar med förhör på barn, som ska vara så väldigt specialiserade. Det är samma sak där. De är otroligt dumma i huvudet. Det kan inte vara utvecklande för vare sig intellektet eller yrkesskickligheten" resonerar han.

Per Lindeberg smälter väl in i sällskapet. Han är författaren som hävdar att "obducenten och allmänläkaren" utsatts för justitiemord i styckordsmålet 1988, att de offrades på grund av en "hänsynslös feministisk opinionsbildning". I Salt spekulerar han kring det "nätverk" som nu konspirerar mot honom själv.

Alla citaten är hämtade från nr 4 av Salt. Där kan man också läsa en indignerad artikel om hur illa behandlad Pinochet blev i England. Författaren förklarar att om inte han och hans kollegor genomfört kuppen mot Allende skulle det säkert blivit en mycket blodigare vänsterkupp. EU:sanktioner mot Österrike ser tidningen som ett försök att "förhindra framväxten av nya, mer vitala, alternativ".

Gått för långt

För en socialist kan dessa idéer verka helt sanslösa, men Salts redaktörer skrev i april att tidskriften sålt allt bättre för varje nummer och att prenumeranterna strömmade till. Upplagan låg på 5000 exemplar. I och med Salts femte nummer som kom ut i början av sommaren verkar det dock som om tidningens redaktörer drabbats av fartblindhet och gått ett par steg för långt. Där ifrågasattes Förintelsen, och det är lite för magstarkt också i de mest mörkblå högerkretsar. Dagens Nyheter publicerade efter detta en rad kritiska artiklar, och flera etablerade skribenter tycks nu ha fått kalla fötter. Per Landin skrev till exempel "Den konservatism som föresvävade mig handlade om att ställa sig vid sidan om samtidens larm, billig agitation, stylade programledare och politiker, hela den kulturindustri som varje årtionde bygger upp en ny "stil" eller "ism". "Det som skulle ha blivit en okonventionell och bred idétidskrift med avslöjande reportage liknar alltmer ett kamporgan för överåriga högerrebeller och missnöjesröster".

Konservatismens återkomst

Oavsett hur det går med själva tidskriften Salt så måste man fråga sig vad konservatismens återkomst ö.h.t. är ett tecken på.

Salts olika skribenter lyfter fram motsättningar och krisfenomen som faktiskt existerar i det kapitalistiska samhället. Brottsligheten breder ut sig. Slitningarna blir hårda i en barnfamilj där båda föräldrarna är pressade att arbeta. Många äktenskap/förhållanden havererar. Klyftorna ökar i samhället, och därmed motsättningarna. Marknaden som ende domare för kultur och värderingar innebär ytlighet, tomhet och konkurrens.

Liberalerna har inga svar

Liberaler som tar upp striden mot Salt vill inte kännas vid dessa sidor av kapitalismen. Enligt deras sett att se lever vi i den bästa av världar. De fördömer Salts invandrar- och kvinnofientliga värderingar, utan att erkänna den verklighet som värderingarna hämtar sin näring ur. Därför blir deras argumentering tandlös. Deras strid förs i någon slags idévärld, utan att de kan lägga fram några konkreta lösningar på konkreta problem. I liberalismen är det upp till varje individ att göra sina egna val. Så länge socialdemokratin inte heller är beredd att utmana kapitalismen hamnar den i samma fälla.

Så länge börsen går bra, och högkonjunkturen håller i sig är det väl ingen större fara för att Salts idéer får någon större spridning. Det är när raset kommer med konkurser och stigande arbetslöshet, som liberalernas tomhänthet kommer att avslöjas. Då kommer det att krävas andra argument för att försvara klassamhället.

Andra konservativa

Andra konservativa krafter i Sverige har uttryckt detta med lite tjusigare formuleringar:

_Vad är kittet som ska hålla samman människorna när egoismen och girigheten breder ut sig, när klassklyftorna ökar och miljön hotas? frågar Johan Andersson Sundeen i Konservativa Sällskapet som ger ut tidskriften Contextus.

_Många känner nog en trötthet vad gäller det isolerade förnuftstänkandets dominans och materialismrens och konsumismens hegemoni. Man söker andra värden. Frågor som rör etik, kultur och identitet är viktiga för mig. Och givetvis också den andliga dimensionen. (Expressen, 000120)

Alf kan bli större

Kristdemokraternas framgång i förra valet bekräftar på sätt och vis att ett skifte redan är på gång inom borgerligheten.Det var framför allt från de andra borgerliga partierna Alf Svensson tog rösterna, och troligen kan han vinna ännu mer från moderaterna. Men Alf har lindat in sin ideologi och hållit sin högerflygel kort än så länge. Han har satsat mer på att hålla ihop det borgerliga blocket än på att profilera Kd.

Högerpopulistiskt parti

Salt har testat gränserna för högerreaktionen på ett mycket tydligare och mer aggressivt sätt. Frågan om ett nytt högerpopulistiskt parti hänger i luften, och experimentet Salt kan vara ett sätt att formera styrkorna. Pengarna bakom tidningen har skalbolagskungen Berthel Nathorst stått för. I ett läge när den politiska polariseringen gått längre står säkert fler miljardärer redo. Exemplen från Österrike, Frankrike och nu Norge visar att sådana partier kan vinna terräng när socialdemokratin gjort sina väljare besvikna och inte längre upplevs som en kraft som kämpar för ett rättvisare samhälle.

Det är alltså inom socialdemokratin det avgörs om en svensk variant av Haider kommer att få möjlighet att stiga fram.

Kerstin Alfredsson