Rädda världen – kolla lufttrycket

I valrörelsen var frågan i princip helt frånvarande. Nu efter valet har den blivit het. Bägge de rikstäckande kvällstidningarna har fört kampanjer. Vad pratar jag om? Givetvis handlar det om växthuseffekten. En fråga som har delat det politiska och vetenskapliga samhället.
Frågan som debatteras är om människans utsläpp har påverkat atmosfären så kraftigt att det globala klimatet påverkas. Nu ser det ut som om nej-sidan har förlorat (enbart ett fåtal skeptiker kvarstår).

Detta betyder dock inte att det finns någon som vet hur det globala klimatet exakt kommer att utvecklas. Det finns dock en samstämmighet om att temperaturen fortsatt kommer att stiga. 
Fortsätter medeltemperaturen på jorden att öka så kommer det att få förödande konsekvenser för miljontals människor. Att miljontals människor redan lever under katastrofala förhållanden runt om i världen är dock inte så intressant. Det som menas är att vi i västvärlden kan drabbas av den globala uppvärmningen.

Det som många forskare är överens om är att utsläpp av växthusgaser måste minskas kraftigt eller helst helt upphöra. Forskare pratar om att hela det globala samhället måste förändras, vi kan inte fortsätta med det traditionella konsumtionsinriktade systemet.
Den marknadsanpassade kapitalistiska världen vet inte hur den ska komma till rätta med problemet. Den liberala synen på människan innebär att om en viss mängd individer, genom sitt förnuft, agerar för att förändra sina liv, så kan miljöproblemet stoppas.
Detta illustreras på ett absurt sätt i Aftonbladet. Där har man listat tio sätt att rädda världen. Bland annat:

 - Byt ut dina vanliga glödlampor mot lågenergilampor
 - Återvinn mer
 - Kolla lufttrycket i bildäcken

Om man inte visste bättre skulle man tro att det hela var en satir över kapitalismen och den liberala ideologins totala oförmåga att göra något åt hotet från växthusgaserna. Även mer storslagna åtgärder som grön skatteväxling och handel med utsläppsrättigheter påverkar resultatet endast marginellt. Ett samhälle som är uppbyggt på ojämlikhet, orättvisa och individualism, är dömt att misslyckas med ett sådant globalt problem.

Det som behövs är ett samhälle som bygger på samarbete och planering, utan några klassklyftor, där ingen dagligen behöver kämpa bara för att överleva, en socialsitisk världsordning. Det är först då vi kan skapa miljömässigt hållbart samhälle.

Jag är övertygad om att under de närmsta åren kommer allt fler att inse det. Redan har forskare, intellektuella och till och med företagsledare, erkänt att det inte går att fortsätta med det nuvarande systemet. Det talar visserligen inte om socialism - den insikten måste komma från vanligt folk, från arbetarna.

Tomas Nilsson