Protester växer fram

Den borgerliga politiken börjar märkas i människors vardag. Ersättningarna vid sjukdom och arbetslöshet har förändrats rejält det senaste året, samtidigt som avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen ökat kraftigt. Nu märks också nedskärningarna i kommuner och landsting.

Trots oviljan från ledningen i arbetarrörelsen att ta initiativ börjar protesterna komma igång.

Den 18 september demonstrerade flera tusen personer i Stockholm mot regeringens politik. Gruvtolvans ordförande hade rest ner från Kiruna och talade på Sergelstorg, liksom representanter från lokala fackföreningar inom bland annat Kommunal och lärarförbundet. Föräldrar och elever från nedläggningshotade skolor blandades med, bussförare, vårdpersonal, pensionärer, flyktingar och ungdomar från SSU och Ung Vänster. När de första demonstranterna nått Mynttorget fylldes fortfarande Kungsträdgårdsgatan av täta led.

Nedläggningen av ett flertal Stockholmsskolor har samlat lokala protester med namninsamlingar och elevstrejker. Den planerade stängningen av närakuterna har också skapat upprörda känslor. Närakuterna skapades av den rödgröna majoriteten som en ersättning för nedlagda akutsjukhus. Personalen på närakuterna har nu under flera år byggt upp en verksamhet som är känd och uppskattad av medborgarna. På Jakobsbergs närakut tog kommunalarna initiativ till en namninsamling som hade undertecknats av mer än 46 000 personer då den överlämnades till finanslandstingsrådet Filippa Reinfeldt vid en demonstration utanför landstingshuset den 9 oktober.

I Gävle, där moderaterna höll sin partistämma i slutet av oktober, anordnade LO-facken en demonstration mot regeringens politik. Drygt fyrahundra gävlebor slöt upp utanför konserthuset och ville överlämna 6000 namnunderskrifter som samlats in på stan under veckan. LO-distriktet hade begärt att få träffa Fredrik Reinfeldt men han kom inte ut och hämtade listorna.

Under den borgerliga regeringen 1991 till 1994 tog LO ganska snabbt initiativ till aktiviteter. Fackliga studiegrupper diskuterade LO:s rättvisematerial och följden blev stora demonstrationer när riksdagen öppnade i oktober 1992.

Vid det borgerliga maktövertagandet i hösten 2006 verkade arbetarrörelsen mer motvillig till att ordnar protester. Demonstrationerna i december förra året, mot försämringarna i a-kassan, kom till först efter påtryckningar från upprörda medlemmar. Kanske var LO-ledningen rädd att undergräva Reinfeldts ställning inom borgerligheten. Nya moderaternas linje har ju trots allt inneburit att man försvarat kollektivavtalet både i de egna leden, som i konflikten med salladsbaren Wild and fresch i Göteborg och i Bryssel när konflikten med det lettiska byggföretaget behandlades. Byråkratin inom LO förlitar sig hellre på uppgörelser, uttalade eller outtalade, med borgarna, trots att det innebär kompromisser som försvagar rörelsen, än de tar ut medlemmarna i aktivitet.

När nu de lokala protesterna samlar allt fler och kritiken mot ledningens passivitet ökar har förbundsledningarna äntligen börjat röra på sig. Både IF Metall och Kommunal har aviserat att man drar igång aktioner mot regeringens politik.

Den 25 oktober höll kommunalare runt om i landet sina första manifestationer. I Borlänge samlades ett tjugotal fackligt aktiva på Jussi Björlings torg för att hålla appeller och samla in namn mot försämringarna i a-kassan. På en timme fick de in drygt hundrafemtio namn.

De lokala manifestationerna kommer att hållas en gång i månaden. Den 1 november drar aktiviteterna igång i Stockholm. Varje onsdag klockan 12.00 kommer Kommunal att ha ett protestmöte på Mynttorget utanför Riksdagshuset. Manifestationerna kommer att pågå till dess regeringen ändrar sin politik, deklarerar Kommunals förbundsledning.

Lena Ericsson Höijer